Namn: Lösen:

Dyk nr: 207, Harm, Lillsved Värmdö


DYKARE :
PARKAMRAT :
Christer Silverberg  
DATUM :
2008-04-06
MAXDJUP :
19,2 meter
DYKTID :
65 minuter
VATTENTEMP :
2 grader
SIKT :
4 meter
VISAD :
627 ggr

Ovanligt trevlig helg då det blev dykning båda dagarna! Idag var det dags för retur till Harm. Denna gången med Christer, Robin och Henrik.

Vi träfades på Grodan 09:00 då både jag och Robin behövde fylla flaskorna. Efter litet tjat så var vi på väg ut till Lillsved. Vädreet var inte alls som den underbara solstrålande vårdagen igår, utan mer som en gråtrist vår- eller höstdag. Men ganska stilla så det kunde bli en trevlig tur trots allt.

Framme vid Lillsved var vi ensamma och sjön låg nästan blank - trevligt och kontrast till förrförra helgen då vågorna gick ganska höga. Planen idag var att göra ett litet längre dyk (för att slippa flera ytsim till stegen). Vi parade ihop oss så att Robin dök med Henrik medan Christer och jag kamperade ihop. Vi skulle göra gemensam sak ut till Harm alla fyra för att splitta upp oss i två dykpar därefter.

Vi bestämde ganska snart att vi går ner under ytan direkt vid stranden för att följa klipporna mot stegen och linan ut till Harm. Så skedde och vi möttes av en riktigt dålig sikt - kan inte varit mer än en-två meter. Vi lokaliserade i alla fall linan och Christer och jag tog täten ut mot Harm.

Framme vid Harm blev sikten bättre och vi hade nog ungefär 4 meters synfält. Vi gick ner mot botten vid vraket, ner till propellern och följde sedan vraket nere på botten på babordssidan förut. Framme vid fören gick vi upp mot relingen och sedan upp på fördäck. Kikade in i en "håla" och gick sedan ner i lastrummet. Det är verkligen ett stort lastrum, men mest med träbråte. Vi gick ganska långt akerut i lastrummet och vände sedan åter till stället vi gått ner.

Upp igen och det hade väl gått cirka 35-40 minuter då Christer började signalera att han frös lite. Frysa? Jag hade det hur trevligt som helst! Men så är det ibland och jag pekade mot aktern för att vi skulle ta oss till linan och sedan hem efter den. På vägen akterut över relingen mötte vi Robin och Henrik som var vid toan och vi kikade in lite vi med. Christer signalerade att han frös igen och jag dirigerade åter mot aktern. Eftersom vi kom på styrbordssidan såg jag först linan till Galeasen och aktade mig noga för att följa den (jag visste inte hur Galeasen förhöll sig mot land och "hemma"). Fortsatte därför akterut och hittade linna som leder hemåt. Vänder mig om till Christer för att kolla att han är med och OK.

Då pekar han på den andra linan (den som leder mot Galeasen) och jag skakar på huvudet och viftar med fingret, pekar sedan mot rätt lina - men näe då - Christer drar iväg utefter fel lina. Jag simmar ikapp honom och tar i linan med ena handen och viftar nekande emed andra handen. Christer tittar på sina fenor och simmar vidare (!!!). Han hajjar ju ingenting... (Jo, han berättar senare att han trodde att jag sagt till honom att han simmar på linan).

Jag simmar på efter honom och vi kommer fram till Galeasen. Eftersom jag inte vet att Galeasen också är linad till stranden så tecknar jag åt Christer att vi ska simma tillbaka till Harm och ta rätt lina (visar med riktning och vinklar och allt jag kan komma på!!!) och Christer signalera OK. Skönt, äntligen är han med på noterna den gode snedseglande kamraten!

Jag tar nu täten och simmar i lugn takt tillbaka mot Harm. Har gott om luft så det är hur lugnt som helst. Efter ca 20-30 sekunder signalerar jag OK? med lampan men får inget svar så jag vänder mig om - INGEN CHRISTER! Var tusan har han tagit vägen nu då? Stannar till och funderar på om jag ska vända åter till Galeasen eller gå till Harm som vi kommunicerat. Bestämmer mig sedan för att åter gå till Galeasen för att förhoppningsvis träffa på Christer på vägen.

Ingen Christer fast jag är framme vid Galeasen. Vad gör man nu? Ska jag strunta i honom? Ska jag göra fri uppstigning här (visste ju inte att den andra linan på vraket ledde mot land)? Precis när jag ligger och funderar kommer det två andra dykare utefter den linan som i mina ögon vetter mot det okända. Jag signalerar en fråga om min buddy simmat åt det håller och de bekräftar det. Inget direkt val kvar - det är bara att sima efter den nya linan. Hinner undera vart jag ska hamna om jag följer den - på ett tredje vrak eller??? Efter bara en stund så träffar jag på Christer som glatt simmade på. Jag gjorde honom sällskap (ja, vad tusan!) och vi simmade framåt i lugn takt. Kom ju då sakta upp på ca 5,5 meter när linan tog slut och jag inser att det faktiskt är på samma utgångsställe som linan mot Harm. Jahapp, då vet man det nu!

Vi gör ett normalt säkerhetsstopp och går sedan upp fint och lugnt. Vid ytan undrar jag vad fasen han hållit på med. Han säger att han inte fattade vad jag viftade om, och inte hade insett att han varit på "fel" lina. När vi sedan hade "kommunicerat" ovanför Galeasen så hajade han inte alls varför jag skulle åter till Harm; "ska han hämta Robin och Henrik, varför det???". Själv visste han ju att linna från Galeasen gick mot land så han började ju simma ditåt. Jag kallade honom "sneseglare" och vi garvade gott under ytsimmet mot land.

Vi var trots ett relativt långt dyk först uppe och krängde av alltunder diverse glåpord fram och tillbaka. Ungefär när vi var färdiga kom Henrik och Robin tillbaka (rätt väg). Vi gjorde i ordning grill och grillade god korv (med runt-lindad bacon som var mycket gott - tack Robin). Alla fyra hade det ganska kul med min dykbuddys lilla "missöde". Nu hette det att signalen "jag fryser" inte alls var det utan "ska vi hitåt eller ditåt" - anspelande på Galeasen eller hemåt. Jo , tjena...

Ja, det var ett gott dyk och mycket glädje.

LUFT
Gen.djup: 12,5 m
Temp: +2C
Sikt: ca 4 m
Dräkt: TORR + 200
Bly: - kg
210 BAR -> 100 BAR (2 x 12l, 200BAR)
SAC: 16,4 l