Namn: Lösen:

Dyk nr: 293, (3D) Vagnhärad


DYKARE :
PARKAMRAT :
Joakim Bergman och Lelle Brusell  
DATUM :
2008-03-30
MAXDJUP :
42,8 meter
DYKTID :
42 minuter
VATTENTEMP :
3 grader
SIKT :
8 meter
VISAD :
800 ggr

Klicka för förstoring

Till album »

Det har slumpat sig som så att alla mina flaskor är i behov av både provtryckningar och tvättar ungefär samtidigt. Snart vankas Åland och jag har hört hur extremt hårda utlänningar är med att kolla sånt så det är lika bra att ordna allt så att inte Polisi tvingar mig att vända i Eckerö.
Dock, problemet kvarstod att jag hade en lite dyrare gas i mina 2x12 som jag inte ville draina rakt av bara. Jag och Lelle ordnade ett krismöte. Vi är väldigt noggranna när det gäller provtryckningar och dessutom snåla.
Vad göra?
Någon av oss kom på att vi ju faktiskt kunde dyka upp gasen. Lelle tog följaktligen med sig arbetskamraten Joakim och Angelica med barn för en dag i Vagnis.
I vanlig ordning kom Lelle hem till mig tidigt, gav mig en god morgon-kram och en puss på pannan. Han klappade mig på stjärten och sa:
”- Bums in i duschen så åker vi sedan och tankar på Statoil”
Väl på Statoil köpte jag ett par exklusiva solglasögon av samma modell jag bröt sönder i Florida förra året.
Subarun tuffade på och snart var vi framme vid det kalhygge Vagnis numera är.
Vi satt vid den stängda grinden ett tag och plötsligt ville jag minnas att jag läst om en ny väg in på området i en logg någonstans på en dyksajt.
Lelle ringde Joakim som satt med familjen på den absolut ursprungliga infarten nere vid stora vägen. Vi gamla ärrade och tryckta veteraner minns var. (Nu inser jag att det var där jag träffade Jonas Pavletic första gången)
Vi åkte dit, sparkade i dammet en stund och kliade oss stundtals på våra skalper och med kisande blickar som skar som lasersvärd stirrade vi på alla förbipasserande bilar.
Snart satte vi oss i bilarna och åkte tillbaka till den semi-nya platsen där grinden fortfarande var stängd. Joakim hoppade ur bilen och skred resolut fram till grindarna som var olåsta…
Jag tappade hakan och Lelle som satt och surade i bilen tittade ner i golvet med skrynkliga läppar. Aha! var det enda jag kom på att säga. In i bilarna och ner till brottsplatsen (ha ha ha). Där var Micke Bergström med elever. En ITT-kurs gissade jag och visst var det så. En av eleverna rökte vilket kändes lite overkligt att göra inför MB men så var det.
Här vidtog det sedvanliga plocket med tillägget att 2x12:or flyttades runt i en aldrig sinande ström och vilka paket som hamnade på vems rygg är egentligen oklart.

Till sist kom vi i vattnet som till stora delar bestod av issörja med delar av ren is. Jag och Lelle tog på oss 80:s och 40:s och jag hade en kamera också. Första dyket med den.
Allt kändes jobbigt. I Sala får hjälp hela tiden men helt plötsligt ska man ta på sig prylarna själv. Bra kamrater!

Till sist var vi klara med att stänga och öppna varandras pavor efter alla frysningar och kunde äntligen påbörja dyket.
Dykplaneringen var typ ” öhh, du Lelle kan väl va först så kan Joakim va i mitten, eller”
”Ahh, det ordnar sig”
Vi gled neråt. Mina öron protesterade svagt men gick till sist med att dyka. Det gick sakta neråt och jag hade med andra ord gott om tid att svälja helium-isbitarna reggen spottade ut i min mun. Till sist slutade jag helt enkelt att andas och när jag väl i sista sekund började andas igen hade reggen tinat upp. Bra sätt. Rekommenderas starkt. Sikten var kalas. Vi gled förbi gruvhålet och kistan och landade på botten. Innan botten var det en dimslöja så man följde två mystiska lampsken. Det finns inte mycket att se och efter bara fyra minuter började vi gå upp igen. Uppstigningen gick sakta och snart kom kameran fram. Bilderna blev lyckade tycker jag Under uppstigningen gick jag på bakgasen. Vi hade diskuterat att vi skulle öva gasbyten med våra 40:s men det struntade vi i. Vi ville bara ha skoj idag. Till sist såg jag badkaret och även Joakim samt snöret som är spänt till platån. Jag kastade mig undan snöret som jag var på väg in i och vände mig snabbt om med kameran. Lelle var på god väg att fastna. Jag hånskrattade men det var tyvärr bara fenorna som var nära att fastna. Vi gled omkring och lekte. Jag hängde av min 80:a på Joakim ett tag. Till sist började Joakims gas att sina så vi gled upp i vårvärmen där Angelica grillat korv för barnen. Lelle visade sina muskler och knuffade bort småtjerna från grillen och tog en näve korvar med ena handen. I andra handen hade han Joakims och Angelicas termos med kaffe. Barne grät, Angelica skrek och Joakim försökte dra bort honom i ena armen. Jag skämdes mest över situationen. Först när ITT-gänget var på väg mot oss fick vi Lelle att tystna. Han fick några korvar till att idissla på.
Vi snackade lite skit under tiden attiraljerna torkade men snart var vi på väg hem. Lelle skulle öppna och stänga grinden och när han gjorde det åkte jag iväg. Precis som jag tänkt lämna honom i Vagnis! Jag kan vara så jäkla skoj ibland. Till sist var vi på väg hem på riktigt.

Nu är pavorna på tryckning. Hoppas att dom mår bra där på OT! Jag har hört att OT väcker alla pavor med massage på morgnarna.

Kort logg idag men desto fler foton.

Parkamraters loggar:
Joakim Bergman - Vagnhärad kalkbrott