Namn: Lösen:

Dyk nr: 34, Grundvik - Ljusterö/Stockholm


DYKARE :
PARKAMRAT :
DATUM :
2008-04-22
MAXDJUP :
18 meter
DYKTID :
35 minuter
VATTENTEMP :
4 grader
SIKT :
4 meter
VISAD :
598 ggr

"Blöta upp en Lulebo i Fjollträsk".

Som min instruktör, ordförande i dykklubben och vän från Börjelslandet brukar säga. "I Luleå där dyker man inte i siltigt vatten, där dyker man i bottnen". Så när då en Sportis-profil och Luleåbo lite diskret annonserar i forumet efter en buddy så var det bara så klart... Han ska med ut, han ska bli blöt och det här kommer att bli kul!Så efter lite munhuggning i forum, per flaskpost och via SMS så är det beslutat.. Erik är nere i Stockholm, han har med sin utrustning (exkl bly och flaskor.) Men som av en händelse så hade vi ju förberett, med resten. Jag skulle bara fylla flaskor, hämta utrustning, äta och och och....*suck*
Sedan bar det iväg mot Sollentuna där mannen från norr väntande. Jim och Lisa åkte raka spåret och vi skulle mötas på andra sidan färjeläget på Ljusterö. Som en biltjyv körde jag till Sollentuna, där en sportig herre i keps och dykväska stod och väntade utanför entrén till Scandic. Efter de sedvanliga artigheterna så tog vi plats i rally-fiaten och spurtade iväg.
Som den påkänn chaufför som jag i vanliga fall är så kändes det skönt att få en kartläsare vid min sida ffa när vi ska bege oss till civilisationens utpost, vägensände och "the point of no return". Nu var det väl inte kartläsningen på någon "Hairpin right, 100, jump, slow left, 500, HAIRPIN RIGHT" nivå men dock. Halvägst framme vid färjelägret så kände jag ett starkt behov av att doft markera reviret för att säkert kunna hitta tillbaka igen, eftersom drunknings känslan hade infunnit sig sedan en stund så kastade jag mig nästan ur bilen i fart.. efteråt infann sig känslan av lugn och att vara "ett med kosmos" igen. Anländer till färjelägret precis när en Siljaline kryssare passerar..(gött vrak du!).

Erik tar fram sin mobil och ska visa hur retro han är. Jag hör introt på "Whole Lotta Love" med Led Zeppelin och sträcker mig efter min multimedia-lur och kontrar starkt med "Moby Dick" från samma skiva (Led Zeppelin II för den som undrar
Erik fattar vinken och ger igen stenhårt med When Levee Breaks och får tillbaka Immigrant Song. Överrumplar honom med att låta Hocus Pocus med Focus ljuda när han tar död på vår lilla tävling med att spela upp Luleå Big Band.. *Offside, Övertramp och rivet dubbelhinder!!!"
Färjan är nu framme på "ö-sidan" och där möter vi ett litet högteknologiskt japanskt underverk och ett par vinkande dykare. Lisa åker iväg och vi jagar... med för varje kurva, gupp eller potthål så låter Fiaten allt mer "annorlunda"..
-Bump, SKRAAATTSCHHHH, Boink, FRRRSSSSCHCHHHTT, Bump, HAAAASSSSSSAAAA SLÄÄÄP!!!
Jag har en god idé om vad som kan orsaka detta , Erik ser dock lite oroad ut en stund... sedan garvar vi båda..
Kommer fram till viken och parkerar efter vägen.
Det är en underbar vårkväll, ljumt i luften, solnedgång, spegelblankt vatten... *aaah!*
Lägger mig på backen och tittar in under Fia och ser att det är precis som jag trodde.
Det är en skyddsplast under motor och växellåda som ....inte mår så bra längre.
-Fine, felet konstaterat, nu ska vi dyka!

Vägg, handtecken, mördarsimpa, flaskor och en gummifena
Kånkar ned alla prylarna och radar upp dem runt en sandlåda.
Erik börjar rigga men .. vi skulle tydligen haft med lite pryttlar för att övertyga Transpac-en att vilja hålla fast Kicki på Luleåbons rygg. Några kreativa funderingar senare och nyttjandet av en skiftnyckel så är prylarna sams med varandra
Vi kittar på och börjar gå ned mot vattnet. På något sätt så börjar Eriks reg att friflöda...och en liten stund senare så drar jag sönder maskbandet, joggar upp och byter när jag stängt Eriks kran. Kommer tillbaka ned i vattnet och känner mig lite "uppjagad".. men det går snabbt över Jim och Lisa gör upp dykplanen (eftersom de dykt där tidigare).
"Ut, till djup Xm, håll höger efter väggen, maxdjup =OW, vänd, gör säkerhetsstopp vid vraket som ligger i viken på ca 6m djup."
Eftersom jag och Erik aldrig dyk ihop tidigare så går vi igenom handtecken.. ffa "L" "Loser, Lost, Lurk, LattjoLajban och Lövbiff -tecknet" Vi går ut och lägger oss vattnet..mmmysigt!
Första dyket med mitt nya underställ och det känns kalas
Tittar lite runt omkring, Lisa och Jim verkar också vara på G. Så vi simmar (nu hände något förvisso, för vi hamnade plötsligt framför dem.. Sikten var ganska dålig ned till 5-6m.
Men jag och Erik går efter planen och går ned på ca 16-17m djup och simmar bort längst väggen. Precis som vid föregående dyk på Båtsmansbrygga så ligger jag bara och njuter när jag hänger där utanför väggen och tittar på små abborrar, lake, simpor, spigg, flaskor och annat smått och gott som någon lämnat här för att vi ska hitta det.
Håller koll på datorn och ser att vi ligger ganska djupt men dyket är helt avslappnat så det känns jätteskönt.
Tror att jag håller på att bli en "drop-junkie" mmm...
Går som djupast ned till 18.0 strax innan vi vänder för att gå tillbaka.
Erik förklarade innan att han inte kommer att "okej-a" stup i kvarten utan att vi lugnt kommunicerar med att låta lampornas ljuskäglor ligga framför den andre och att man svarar på samma sätt.. altså en form av mer sublimital kommunikation än cirklar här och okejande där..
Faktiskt så fungerar det riktigt bra att göra så... men det krävs nog att båda känner till och vill använda sig av den metoden.
Efter vi vänt och gått upp ett par meter för att simma tillbaka grundare så kommer vi fram till "The mördarsimpa of Ljusterö".
Jag lägger mig och lyser på den och den reagerar inte.. Erik nappar på det och lyser även han på simpan... Nu ser vi, den gör sig stor för att äta sina mobbare.
Så Erik petar lite på den då gör den munnen så bred att den ser ut som en korsning mellan ett Tjernobylgrodyngel och Mick Jagger. *Huga!* Vi överger den och flyr fältet... *Fy vilken best!*
Nu är vi framme vid grus/sand slänten där vi gick i, så vi simmar längst djupkurvan bort till vraket där vi tittar och försöker skapa oss en uppfattning vad som är upp, ned, bak, fram på vraket. Jag vet inte vad andra ser men jag ser en byggsats i strl 1/1 som någon har tuggat på och sedan spottat ut i en hög på golvet.. Lite förvirrande.. men det behöver inte betyda så mycket.. jag vet fortfarande inte vad som skiljer kravell från spant och bog från skrov.
När vi ligger där och säkerhetsstoppar som bäst så börjar jag med en lustig liten dans runt Erik, Jim och Lisa. Min högra vad har nu plötsligt sagt...
-Nu strejkar jag, ska du göra något så får du förhandla med den där strejkbrytaren till vänsterben som du har.
*AJ!*
Så jag simmar i en kombinerad looping och roll runt de andra medan jag förhandlar och sträcker på vadmuskeln. (tur att det inte följde med några kameror *hehe*.
Vi börjar traska upp ur vattnet och byta om..
Ett riktigt mysigt dyk, varmt (mysigt med underställ), en skön svävande tur längst droppet och nu väntar lite läsk-e-blask, jordnötter och chilichoklad
Packar ihop och när vi ska börja rulla så kommer jag på att det nog skulle vara bra att göra något åt den där "bukplasten" på Fia. Så med en bagagerem från Ikea och en morakniv så var hon fit for fight och i skick som ny! (nåja!)
På vägen tillbaka så pratar vi om allt från parlinor till misshandlade svärmorsreggar.

Luft: 110bar
Pryttlar: Standard +nytt underställ. De nya dubbel7orna (sitter lite tightare ihop.. vet inte riktigt om det är bra eller dåligt... ska utvärdera det..

Tack:
Jim och Lisa: Som tog sig tid att följa två glesbygdsdykare till denna fina dykplats.
Erik: Du ä juh som att simma med en Whiskeyklass ubåt.. stabil som urberget själv!