Namn: Lösen:

Dyk nr: 493, Eldaren


DYKARE :
PARKAMRAT :
Rinaldo  
DATUM :
2008-04-26
MAXDJUP :
33,7 meter
DYKTID :
40 minuter
VATTENTEMP :
4 grader
SIKT :
15 meter
VISAD :
698 ggr

Kom ut till Eldaren tidigt på morgonen bara för att konstatera att det var i princip helt vindstilla och snudd på spegelblankt på havet. Solen sken och förutsättningarna var väl så optimala som de kan tänkas vara på det här stället. Skutan bojades och sedan påbörjades påklädningen.
Johan och jag var klara först så vi fick nöjet att hoppa i först också. Väl i vattnet konstaterade vi snabbt att det var hyfsat ytströmt så efter en snabb koll på slangarna så dumpade vi luften och gled ner till 5m där vi gjorde en snabb bubble check. Sen bar det av nedåt.
Snart började jag ana konturer nedanför mig. Kollade på djupmätaren och konstaterar att vi bara är på 15m men jag ser redan tydligt vraket nedanför mig.
Solen skiner starkt och det gröna vattnet kring oss formligen glimmar.

Bojen sitter strax innan backen invid några lastrum. Vi börjar med att störtdyka ner i dessa för att sedan fortsätta mot fören och spana in den. Sikten är verkligen magnifik. Den tidigare ytströmmen fanns det inget spår av på vraket heller.
Efter fören glider vi akteröver och klämmer oss igenom de delar av bygget som är någorlunda hela. Maskin måste givetvis besökas så vi ålar oss nedåt i skrovet med våra 80's som klonkar längs väggarna. Efter maskin tar vi oss vidare akteröver. Johan dundrar ner i de akterliga utrymmen. Precis när jag ska följa ned efter känner jag iskallt vatten strila in vid vänsterhanden. Har visst lyckats dra en reva på runt centimetern och nu blir det snabbt blött. Signalerer ner i hålet till Johan men han har redan hunnit komma in en bit i hytterna och simmar ifrån mitt ljus. Bara att vänta då. Fortsätter att signalera medan vattnet sakteligen mättar min innervante. Äntligen ser jag Johans ljus komma åt mitt håll igen. Han tittar upp ur hålet och jag pekar på handsken. Karln fattar galoppen så vi sätter av mot linan via spränghålet i sidan.
Väl på linan börjar en uppstigning genomföras med tysk precision. Vem vill ligga i onödan i 4 gradigt vatten med en dränkt handske?
När vi börjar komma lite grundare ser vi anledningen till varför vi inte träffat på något av de andra teamen. Tampen var av.
Vi tog tag i ändan på tampen och gör klart våra stopp innan det är dags för uppstigning. Strömmen är dock kvar vid ytan så vi får ett h-e att hålla i tampen och samtidigt hålla oss i ytan. Johan fäster reelen till slut i tampändan så att jag kan hålla i den genom linrullen. Nu har båten också kommit och kastat ner ytterligare en tamp. Strömmen gör dock sitt och båten driver in på tampen. Johan störtdyker ner och ger sig på att brottas med tampen och proppen men jag hänger kvar med en läckande handske och en nedstigningslina som strömmen försöker slita ur händerna på mig. Efter ett par minuter har tampröran retts ut och båten kommer emot mig igen. Petter och Toomuch hoppar i och ska assistera. Petter simmar ner och ska fästa en ny boj i linan samt ta loss linrullen jag håller i. Sagt och gjort.
Sen går jag upp och kaoset fortsätter nedanför mig då strömmen fortsätter ställa til det för dykarna och båten.
Nilsson kallas numera 'Rodersurfaren'.