Namn: Lösen:

Dyk nr: 341, S/S Hesperius, Märkets fyr (Tumlarens alu båt)


DYKARE :
PARKAMRAT :
DATUM :
2008-05-31
MAXDJUP :
35,3 meter
DYKTID :
44 minuter
VATTENTEMP :
5 grader
SIKT :
12 meter
VISAD :
533 ggr

En låååång dag idag, för 44 minuter i vattnet. Men med strålande väder, lugnt hav och trevligt sällskap var det värt varenda övrig minut.

Klev upp kl. 05:30 i morse och var på väg vid kl. 06:20 med mål Herräng, några mil norr om Norrtälje. Min lilla utskrivna vägbeskrivning ledde mig rakt på och strax innan 08 befann jag mig på Herrängs marina och väntade på de andra. Snart dök de andra upp, Marcus, Martin och den sista som jag i skrivande stund inte kommer ihåg namnet på, Patrik, kanske..? Vi packade den lilla aluminiumbåten och drog iväg med näsan pekande mot Märkets Fyr och S/S Hesperius. Vi kom ut på en knapp timme, solen gassade och jag är glad att jag kletade in fejset med solskyddskräm innan vi drog annars hade jag varit tokröd nu.

Vi kastade ankar upp emot kobben strax brevid fyren, efter att vi diskuterat ihop oss runt gällande position och mitt minne för var jag tyckte att det borde vara från de tidigare gånger jag varit här och blivit "ikastad" av Ville från hans dykbåt. Draggen hamnade på 15 meters djup och det visade sig att den hamnat typ 3 meter från där Hesperius toppdelar börjar. Hon är ju väldigt trasig så det finns ju inte någon direkt FÖR att tala om.

Martin och hans buddy gick i som första par och det på min begäran för jag hade lyckats bli så SJUUUKT kissnödig på vägen ut så jag beordrade dem i vattnet och Marcus att kika låååångt i horisonten så jag kunde hänga ut röven över aktern i en enastående trängselmanöver med utombordaren och med ett något ostadigt enhandsgrepp lyckades hålla mig själv tillräckligt över kanten för att äntligen kunna lätta på trycket, aaaah!

Vi passade på att käka en bensinmacksbaguette och lite godis medan vi väntade på första teamet och det var när de kom upp som vi fick höra hur snyggt vi placerat draggen. Så för vår del var det bara att glida ner längs linan och påbörja dyket i ett svep.

Vi drog först ner till propellern som vilar så fridfullt på 35 meters djup. Jag var ivrig att visa Marcus den, han som minsann varit här 4 ggr tidigare och aldrig sett proppen. Hehe... Nu fick han se att jag inte svamlade... ;)

Sen gled vi långsamt sick sack upp längs vraket och letade spännande detaljer. När jag fick syn på JÄTTEANKARET som ligger mitt i vrakspillrorna så började jag noga kika efter maskintelegrafen som enligt uppgift ska finnas där. Det dröjde inte länge innan jag fick ögonen på den. Illa tilltygad och totalt fastrostad bland alla vrakspillror, men visst kunde man se att det var maskintelegrafen. När Marcus lyste in under den kunde jag se de i mässingsplåten utstansade orden "FULL" och "STERN" lysa emot mig! KUL! Här som man varit 4 gånger sammanlagt och så har man aldrig sett den... Vi såg också ett stort block samt en jungfru som, utan att gå in på detaljer, blev påsatt ordentligt av oss båda... hihi.

På uppstigningen blev det perfekt att göra säkerhetsstoppet på den sexmetersplatå som lämpligt befann sig precis under båten. Jag fick ett ryck och ville sätta mig på kanten, ett 90-gradershörn som stupar ner till 15, men jag fick bara luft i fötterna hela tiden så Marcus fick rycka in och trycka ner mina ben så jag lyckades bli sittande i nån halvsorglig position, vi måste sett extremt larviga ut där vi kämpade bara för att jag skulle få sitta lite... ;) På vägen upp passerade vi en klippavsats på 3,5 meter och där ryckte jag loss en liten tångruska och gav i en bukett till Marcus. Jag hörde hur han i loopen på sin RB sa "åååååh" men tacksamheten varade inte länge för i nästa sekund sulade han iväg ruskan så den började dala iväg i den svaga strömmen. Undrar om han gör så med alla blommor han får? ;)

Inom kort var vi alla i båten och vi drog tillbaka mot fastlandet. På vägen hem korsades vår bana av ett rejält lastfartyg, inte ofta man lyckas pricka en sån stor båt i en så stor farled.

Tanken var sen att Marcus och jag skulle göra ett andradyk och jag skulle få testa hans RB men efter en middagspizza i Hallstavik och en liten lur i solen och ett misslyckat försök att hitta nån bra plats för ett landdyk så sköt vi upp RB-testet till annat tillfälle. Och tur var väl det, för jag kom ändå inte hem förrän halv åtta nu ikväll... Puh!

Men jag har haft en kalasdag, tack allihop!