Namn: Lösen:

Dyk nr: 227, Titanic (OBS OBS - IRONI !!!!! ) *suckar*


DYKARE :
PARKAMRAT :
Dir Solo (Brorsa till Han Solo)  
DATUM :
2007-03-17
MAXDJUP :
3800 meter
DYKTID :
0 minuter
VISAD :
2018 ggr

Efter en vådlig utfärd i min nyinförskaffade Rib direkt från Irlands sydvästkust var jag framme vid koordinaterna jag fått av Rob (Ballard).

Klev världsvant i min nya 3 mm neoprentorrdräkt, en jävla massa bly, tänkte inte på att jag inte hade underställ men några kilo hit eller dit gör inte så mycket på det djupet och sen på med mitt hopsnickrade specialbygge till luftpaket med 11 olika andningsgaser jag fått hjälp av några coola killar på Dykarna.nu att rigga ihop.

Fattade inte riktigt det där med att man inte kunde koppla ihop olika gaser och måste ha separata reggar men jag chansade på att mixa två av gaserna och körde en reg till samma.
Eftersom den ena gasen är mycket lättare så är det ju bara att vända på flaskan liksom. Dåligt med klirr i kassan så får man improvisera ju.

Lampbygget väger nästan ett ton men man måste ju ha ljus med sig säger de. Eftersom jag byggt den själv så blev det ju billigt också, den tog två år att göra effektiv tid men vadå kan man spara några kronor är det ju lugnt he he.
Lite svårt att få fast på plattan utan att välta över men till slut hade jag fått till det och skulle bli grymt trimmad i vattnet. Tur att man kastat sin gamla BCD, sånt kan man ju inte ha kul med.

Tog en snabb klunk kaffe och en halvflaska jäger - jo Tomas lovade att det var det han fixat av sina polare på landet - för att värma mig innan det var dags för mitt mission. Smakade helt oki i alla fall så det var nog Jäger eller....
Hoppade i och rös till lite men vadå klart det är lite friskt i vattnet när det driver isberg i närheten. (Tur att jag kollat isläget innan jag drog hit)
I med lite varmt kaffe i dräkten och sen får jag pissa mig varm tänker jag och drar i snöret till min hemmabyggda inflator som jag tillverkat av delar jag hittade billigt på på Clas Olsson och ÖB


Började sjunka fort som fan ner genom det iskalla vattnet och redan efter ett par minuter hade jag sprängt 1000 meters strecket och innan min nya dykdator XRC-2000-Gold-super-grand-lyx II som nu var uppgraderad med nya Vista ballade ur så hann jag skriva ett par snabba E-mail och skicka iväg, hoppas de kom fram, det ena var räkningar som skulle betalas så rätt viktigt liksom. Synd att infon om vilken gas jag skulle använda på vilket djup försvann med datorn men jag har ju minne som en häst så jag var inte så orolig faktiskt.

Vid dryga 3000 meter såg jag min första djuphavsulk och en massa coola lysande prylar. Om det var verkliga djur eller bara en lättare djupberusning som fick mig att se alla konstiga prylar där nere vet jag inte säkert men jag är rätt säker på att jag inte blev så påverkad av djupet, mina polare på Irland som jag brukar dyka med brukar inte ha några problem så då kan ju inte jag ha det heller.
Dessutom är jag lite coolare än vad dem är också, kan hänvisa till några balla bilder jag har i mitt fotoalbum sen så ska ni får se mig.

Helt plötsligt uppenbarar sig botten, är nere vid touchdown på drygt 4.000 meter fy fan vad ball jag är just nu. Börjar trycka på inflatorn för att bromsa in så jag inte siltar, det tog några sekunder att bromsa, det behövdes en jävla massa luft, mycket mer än vad jag trodde faktiskt och egentligen ska jag inte erkänna det men kratern som blev nere i dyn var nog lika stor som den efter asteroiden som utplånade dinosaurierna för några miljoner år sen, tur att jag inte hoppade fallskärm just nu, det hade kunnat utplåna halva mänskligheten....

Börjar simma uppåt har lite svårt att se för det blev lite silt i vattnet, egentligen var det nog mina nya nya Maresfenors fel att det blev så grumligt men men... efter ett par timmars irrande så kommer jag upp ur kratern och borstar av mig slammet. Coola killar som jag har inte slam och sjögräs på sig efter ett dyk, nu skulle det jagas rost he he.

Tog ut kompasskurs och simmade sen bara 3 minuter så hade jag hittat henne, - man är ju grym på navigering - där var hon Titanic, fan vad coolt he he.
Var tvungen att rigga kameran på stativ och ställa upp i dyn och rikta upp mot fören och ta en fjärrutlöst bild då jag står i fören. Hade hört om någon film där de tagit en sån sekvens på ytan men ska det vara så ska det ju vara äkta dvs på orginalbåten he he.
Siltet kan jag photoshoppa bort senare tänker jag och precis när lutar mig fram över räcket och ska trycka på fjärrutlösaren så går relingen sönder. Fan ingen kvalitet på prylar, rostat sönder efter knappt 100 år på botten *sur*
Eftersom jag inte har någon luft i vingen så kraschar jag ner med näsan före i botten och får vatten i masken. Gillar inte det riktigt men det löser sig för att jag är så jävla cool, drog in vattnet med näsan och spottade ut det sen så var masken tom - Enkelt, he he !!

Glider vidare på vraket och plockar med mig lite souvenirer. Fan om inte jag tar dem så kommer någon annan o plockar dem. Lite jobbigt med ena ångpannan för det blev rätt fullt i kassen. Tre var oki men den fjärde blev jag tvungen att lämna ,skit också.....
(Så här i efterhand var det kanske onödigt eftersom jag sålde skrotet för kaffepengar till en firma i Talinn några dagar senare men historien vet att det var jag ju som tog dem - coolt

Efter ett par mindre uppflytningar.... Vadå 1500 meter hit eller dit....då jag var lite osäker på avvägningen och säkert för att jag andades vätgas och blev lite lätt så hade jag nu penetrerat hela vraket och funderade på uppstigningen, Hade jävligt bra med luft kvar så jag funderade på om jag kunde simma bort till Andrea Doria och ta ett kort varv där också innan jag hamnade på för långt deko.

Tog det säkra för det osäkra och höll mig till planen istället. Hade börjat frysa lite också, fan vad klen jag är, influensan förra veckan har tagit knäcken på mig, nästan så jag skäms men det kommer jag aldrig att erkänna.
Måste ju vara cool o hålla på imagen. Var bara tvungen att simma tillbaka och linda upp min specialreel som jag lindat o svarvat själv. Kändes inte riktigt säkert med björntråd men var ju tvungen att ha några hundra meter för att vraket är så jäkla stort. Men det funkade den här gången så vadå, då är det ju lugnt liksom.

Fyllde sen inflatorn så jag kom upp fort, frös ganska mycket och orkade inte simma.
6 ½ minut för en uppstigning från 4216 till 610 meter shit, coolt , poppade inte ens i trummhinnorna, oki lite vertigo av det kalla vattnet och ett litet tryck över bröstet, kändes nästan som lungorna skulle explodera ett tag, som att jag inte fick luft. Tog det lite lugnare sen för säkerhets skull och la mig på ett deko i ett par timmar på 96 meter för att sen fortsätta sakta uppåt under ett par dagar.

Tur att jag hade ett par böcker av Örnhagen och liten annat läsvärt på mig så jag kunde läsa lite dekompressionsteori för nybörjare under tiden. Halade fram reservspritflaskan också för jag började bli väldigt kall och såg dubbelt, mådde illa, ledvärk och fick blodsmak i munnen.
Typ värsta bakfyllan alltså så lika bra att ta en återställare he he - coolt !
Kände mig genast lite bättre även om det fortfarande värkte i lederna och jag hade lite jobbigt att andas.
Skönt att datorn började funka igen på uppstigningen, kändes lite bra faktiskt då kunde jag kolla att jag gjort rätt också - man vågar ju inte göra bort sig liksom.
Kollade på min manometer också för första gången, var tvungen att skaka lite på den för den hade fastnat på noll redan från början av dyket visade det sig.


Sen blev det faktiskt lite jobbigt för luften tog faktiskt slut, troligen lite för hög SAC när man är lite otränad och efter tre veckors influensa, borde kanske vara här en kvart till på deko men cool som jag är så tar jag ett sista djupt andetag som jag får suga ur och sen göra en fri uppstigning, piece off cake he he.

Bara upp o andas syrgas en stund när jag kommer upp i riben.
Hade det varit akut hade jag säkert kunnat lägga en rökare och fjärta mig upp till ytan med alla gaser jag andats där nere också, full koll alltså.

Formligen flyger sen upp över ytan och landar faktiskt på kanten av Riben så jag behöver inte ens tänka på att kränga mig upp i den. Så jävla säkert och snyggt alltså.
Känner lite lättare blodsmak i munnen men jag är rätt impad av mig själv nu faktiskt. Sätter mig och käkar ett par alvedon för jag har lite ont i huvudet men jag har nog bara snålandats lite så det går över sen, kliar lite också men det är ju bara lite svett som försvinner i bastun när jag kommer hem.
Kollar ut över ishavet och drar igång motorerna när jag börjar glida hem igen. Solbrillor på, keps bakvänd och fullt ös hem, nu ska det loggas och sovas he he,
planera för Marianergraven kanske, borde gå att fridyka dit
Dykpub senare om ett par kvällar då jävlar ska de få höra he he.