Namn: Lösen:

Dyk nr: 204, Zenobioa


DYKARE :
PARKAMRAT :
Andrew Allen, Peter Crane  
DATUM :
2008-07-16
MAXDJUP :
31,4 meter
DYKTID :
70 minuter
VATTENTEMP :
20 grader
SIKT :
30 meter
VISAD :
357 ggr

Ner: 09:51
EAN33: 2x12
Vikt: Lampa
Medel: 18,3 m

Andra dykdagen på Zenobia. Mike tog sin an en tjeckisk dykare som skulle få det utvändiga varvet på vraket - dock med deko. Jag dök med Andrew, en brittisk hjärtkirurg som jobbade i Saudiarabien och som hade sin sommarstuga på Cypern. Av och till dök jag också med Peter som var med oss hela dyket förutom våra penetrationer.

Vi gick ner och gjorde bubble-check. Under nedstigningen såg Peter oharmonisk ut och simmade till en lina som han krampaktigt tog tag i och stirrade in i. Vi simmade dit för att se om allt var som det skulle och efter ett tag gjorde Peter ett ok och vi kunde simma vidare. Efteråt berättade han att han trodde att han skulle svimma - hade vi fått reda på detta i vattnet hade jag aldrig lämnat honom ensam för vår penetration...

Peter beordrade Andrew och mig att para ihop oss och dyka igenom bildäcket utan honom. Jag tyckte att Andrew skulle vara chef och vi simmade långsamt genom däcket vid botten medan vi studarade röran av lastbilar på botten. Framme vid fören tittade jag in i ett hisschakt och vi gick sedan ut genom den lilla dörren.

Ute på andra sidan simmade vi in genom en dörr mitt på bygget (ca 30 meters djup). Vi hamnade nu en våning "brevid" (om det var över eller under cafeterian minns jag inte) cafeterian. Långsamt steg vi uppåt i vraket, jag med Andrew ovanför mig. När jag kom upp till taket på ca 20 meters höjd var Andrew borta. Jag tittade, runt - täcke över lampan och väntade ett tag men ingen Andrew. Var tusan tog människan vägen. En snabb titt i taket visade ett trasigt fönster - kan han ha gått ut där, stort var fönstret definitivt inte. Hur som helst - här var han inte så jag ålade mig igenom fönstret samtidigt som jag förstod att Andrew (med ölmage och deko-flaska) inte gått ut den här vägen.

Medan jag ålar mig ut kommer Peter simmade med en förtjust min och gör ett glatt ok-tecken. Jag svarar och tittar ner igenom fönstret. Rätt snart dyker Andrew upp och försöker förgäves ta sig igenom fönstret. Vi kommer överens om att han skall gå ner till dörren på 30 meter och ta sig ut den vägen. Jag valde att inte ta turen från 18 meter ner till 30 igen och upp utan nöjde mig med att se honom glida ner igenom fönstret och sedan upp utanför bygget.

Vi avslutade dyket med ett varv "ovanpå" vraket. Vid uppstigningslinan ville Peter titta på min dator vilket han fick - jag hade gott om tid kvar 20 minuter. Andrew dök trimix och hade deko-flaska som han bytte till innan vi lämnade vraket. Efter 10 minuter på sex meter frågar Peter hur mycket deko jag har kvar. Plötsligt förstår jag att det är mig vi väntar på och jag kan roat föreslå att vi tummar dyket.

Sammanfattningsvis några riktigt trevliga dyk med trevliga människor. Jag kan rekommendera Dive Tek Cyprus. Jag som åkte till Cypern med min icke-dykande fru blev tilldelad erfaren (anställd) buddie till varje dyk. Stämningen var trevlig och deras säkerhetstänkande kring mig var hela tiden på topp (även om Peter tillät sig att dyka själv...). Deko-dykning var inga konstigheter däremot var det lite svårare att få en buddie att penetrera med (jag hade tur som fick dyka med Mike som var på besök från England).