Namn: Lösen:

Dyk nr: 73, Vrak X - Trillingen/Sundsvall


DYKARE :
PARKAMRAT :
DATUM :
2008-09-06
MAXDJUP :
18 meter
DYKTID :
63 minuter
VATTENTEMP :
11 grader
SIKT :
4 meter
VISAD :
551 ggr

Upp, upp och iväg.

Efter dagens första dyk vid Gråskärsbådan så packar vi ihop och tuffar vidare mot grundet/grunden ”Trillingen”. Vraket som ligger där beskrivs som något ”stort”, ett skepp som ev tillhört flottan etc. Proportionerna ska tydligen tala sitt eget språk. Vi har en genomgång av dykplatsen under tiden som vi knaprar på lite smaskens. Går sedan vidare för att byta till paket nr 2 och snackar lite skit med alla ombord.
Kommer snabbt på plats och det beslutas att Tomas och Jocke som hade de längsta dyket på förra platsen och därför kom upp sist, ska få bestämma när vi börjar gå i.
Dykplanen ser ut som följer.
Vi går ned efter linan.
Simmar över vrakområdet som ligger på 16-18m (dock ej djupare än 20m, för det är inte mycket att se djupare än 18m).
Går västerut tills det blir glesare mellan vrakresterna, vänder sedan och simmar österut mot grundet och följer ankarkättingen upp på grundet och titta på det jättelika stockankare som ska ligga där. Enligt uppgift 4m långt och med 2m långa skänklar.
Saker som finns att se är de smått överdrivet massiva skrovsidorna som ligger där. Bjälkar som mäter ca 25x40cm och med ett avstånd mellan varandra på ca 10cm. Den grova bottenstocken eller ”hjärtstocken” som Bengt kallar den, En fyrskäring som mäter ca 80-90cm. Väl uppe på grundet så får vi där simma tillbaka österut mot Bris som ligger där på behörigt avstånd från grundet och väntar. Max dyktid är 60min.

Jag är klar och redo att hoppa i och Mattias är fortfarande sugen på att dyka med mig trots att metanoxen ur min dräkt nästan förblindat honom när han hjälpte mig med dragkedjan efter förra dyket. De andra paren består av Tomas, Jocke och Hans samt Bengt och Jimmy.
Är näst sist att hoppa i, känns underbart skönt att hoppa i vattnet. .. *WUNDERBAUM!!!*
Fyller västen och lägger mig på ytan och slappar medan Mattias fixar med fenor och annat. Vi är äntligen redo att gå ned när Mattias har andats ut lite. Går ned efter linan…efter ett par minuters lugn och fin nedstigning är vi nere vid spanten på 14-16m. Blir genast imponerad av att blyvikterna till bojen ligger på spanten….*rackarns duktig kapten vi har idag….(om inte någon har flyttat på dem dvs)*

Simmar in över vrakområdet och inspekterar. Ser stora en tums järnnitar som tidigare hållit ihop skeppet, de ser nu ut som förvridna gigantiska godisremmar som någon satt ned i hål i träkonstruktionen. Min vana trogen så har jag lampan tänd …men inser ganska snabbt att jag inte behöver det…tja dessutom så börjar den mattas något efter att ha varit tänd i 2h utan laddning. Släcker den och tar backuplampan istället bara för att kunna titta inunder saker och för att lätt kommunicera med Mattias. För siktens skull så behöver vi inga lampor, vi ligger på över 16m djup och har naturligt ljus och minst 4m sikt *aah undebart*. Upplevelsen går inte att jämföra med hur vi brukar ha det i Sundsvallsbukten där man behöver lampa vid dyk djupare än 3m och där bottnen mest liknar slajmig chokladpudding som bara väntar att få absorbera den som kommer för nära.
Mattias tittar in mellan två plankor i konstruktionen, där ligger världens minsta simpa….(nåja….den var liten iaf).. avståndet mellan plankorna är kanske 2-3cm och där inne ser vi ett litet spelkulestort skrovligt huvud med två överdrivet stora fenor på var sida. Den ligger där och vi tittar nyfiket in mellan plankorna, den försöker övertyga oss om vår plats i födoämneskedjan genom att blåsa upp sig… men vi blir inte mer än måttligt skrämda av den lille.
Simmar vidare över skrovsidorna och bråtet tills det börjar bli färre pryttlar att titta på. Vänder om och jag tittar på min dator som säger Xminuter till NDT :-S
Ja just, det här var ju kul… Hur ska jag prioritera och tänka nu.. vi har en bit att simma över vrakområdet innan det blir grundare och och och …*gaaah* Jag vill inte gå upp nu!
Jag vet att det är korkat att med en ”historia” i bagaget tänka så, men lätt exalterad av situationen så väljer vi att simma tillbaka över hela vrakområdet för att sedan gå upp mot grundet.
Ser ett lite mindre stockankare, och stora vraksektioner med samma massiva proportioner. Hittar ankarkättingen samtidigt som min dator säger ”beeep beeep beeep celing beep beep celing”.
Och den börjar räkna upp dekompressionstid istället *shit*. Vi är iaf på väg upp tänker jag och stänger larmet.
Följer ankarkättingen, ngt som inte är helt lätt då den antagit en form och färg som är nästan identisk med stenarna i bakgrunden. Någon gång vid 8m djup tappar vi bort den men fäster då en lina och gör en lite sökning och hittar snart den igen. Vid 6m så bestämmer vi oss för att ta en liten siesta så Mattias skjuter korven och hänger tålmodigt i den medan hans dator räknar ned 3min, 2min, 1min, klart för uppgång. Jag ligger bredvid honom och tittar lite förbryllat på min dator som räknar 12min, 12min, 12min, 12min och när Mattias visar att han är klar att gå upp så säger min dator 11min, 11min, 11min.. Ligger där på 5,6-5,9m djup (tittar hela tiden på datorn för att vara på den säkra sidan. Tänker att det borde väl vara bättre att ligga här en stund än att gå upp och ligga på 3m under hela dekompressionen. När min dator efter en EEEEÅÅÅN visar 8min och jag provat allt från att hovra fint, hovra som Superman, hovra sovande, ligga på bottnen och sova (ngt som fick avbrytas för att jag var lite för lätt …(ville inte tömma dräkten på luft *hehe*). Tar av mig höger handske för att känna på vattnet, det är 14gr och det känns ok. Försöker teckna åt Mattias att det är inte förvarmt eller förkallt… Inser efter en stund att det är lättare att teckna….”vattnet är OK” *hehe*
Ja just, när min dator visar åtta minuter dekompression så visar jag åt Mattias att vi går upp något och lägger oss grundare. Detta kommer iaf att ta oändlig tid.
Går upp någon meter och nu börjar datorn att fatta vinken… och de återstående minuterna rasar iväg som en löning i en välsorterad dykbutik.
När datorn slår om till att visa att vi även överskridit total dyktid med ett par minuter så tycker datorn att det är ok att gå upp.
Vi går sakta upp 4. 3. 2 .1m och när vi tittar upp ser vi ett gäng dykare och en tutande Bris när vi vänt oss ifrån grundet. Okejar och får rådet att simma ifrån grundet…. Blir så jobbigt att ytsimma tillbaka till land iaf ;-)

Mattias klättrar upp och jag stretar med mina fenor som fattat tycke för tossorna på torrisen. Sträcker upp fenor och mask till Bengt som står och väntar på båten.
Tar sats och *GABAAAAAAM* så försöker jag springa igenom väggen på styrhytten på Bris… igen. Bengt tittar på mig och skakar på huvudet….. han såg ut som någon som just skådat en i verkligheten fysisk gestaltning av Stig-Helmer Olsson och Papphammar på samma gång.
Ombord är de både lite nyfikna och oroade av att korven stått still där på ytan i 20minuter… och de undrar om något hade hänt.
Jag förklarar lite snabbt att jag överskridit ”no deco time” i kombination med att datorn var inställd på maximal konservatism. Att jag bevisligen även låg ngt för djupt för att min dator skulle räkna ned tiden gör det inte bättre *förlåt!*

Men det var ett toppendyk och jag är upprymd både för att vara ute på havet tillsammans med dyktokar, båtdyk, att ha gjort upprepade djupa dyk utan någon oro eller nojja.
DET ÄR SÅ HÄRLIGT!! Inträder i nerdvana på vägen hem och sitter bah å njut!

Väl hemma så packar vi av båten lite hastigt och lustigt
Ser att Mattias glömt sin mask ombord så jag skämtar till det lite och sätter den mellan tummarna och drar ut maskbandet och frågar Mattias om man kan skjuta en seapro-mask med neoprennackband 2m…dvs från båten och upp på kajen..
Ett gäng står där på kajen och tittar lite skämtsamt på det hela när… *thud………plask* Jag tappar masken som flyger ca 80cm och ned i vattnet.. *nedrans*
Till publikens och maskens ägares förvåning så ligger den nu på bottnen och man kan tydligt se ”NoC”-loggan.
Känner mig lite tillplattad och bortgjord IGEN… tar en båtshake och fiskar upp den lite snabbt.
Packar sedan ur dubbel12orna ur bagaget för att stoppa in dubbel7orna och alla andra prylar. Tittar på klockan och ser att jag har 15min på mig att köra från Gustavsberg på Alnön till Vattjom så jag tackar för mig och spurtar iväg….
Nu kommer jag få skäll igen…. Men det är det värt, för jag är trött i kroppen och kvävelullig i tanken…snällare än så här blir jag aldrig :-D

Luft: 160bar
Prylar: Standard
Övrigt:
Tusen himla många tack Christine, Bengt, Knåddarna, Håkan, Jimmy, Hans, Jocke, Tomas, Ville för en underbar dag.
Mattias, du är en lugn, trevlig, tydlig och skön prick att dyka med…. Det här vill jag gärna göra om.
Nu kommer bara den lilla femman… och det är att ta reda på vad vraket vid Trillingen heter… har fått några förslag ”Gustafwa”, ”Edna el Eldna af Drammen” och ett par till… Man kan ju inte dyka på något och inte vara nyfiken att ta reda på vad det en gång varit….ELLER?!?! Så arkivet ”here i come”… :-D