Namn: Lösen:

Dyk nr: 212, Värdshusvraket


DYKARE :
PARKAMRAT :
DATUM :
2008-09-03
MAXDJUP :
16,2 meter
DYKTID :
85 minuter
VATTENTEMP :
17 grader
SIKT :
3 meter
VISAD :
350 ggr

Ner: 19:44
EAN30: 2x12 (200-100 bar)
Vikt: 3 kg + Lampa
Medel: 12,6 m

Marcus och Johan kom överens om ett kvällsdyk. Förkylningen hade fortfarande inte riktigt släppt men ett litet grunt dopp borde inte vara några problem. Skräcken att missa ett dyk fick mig att ta mig samman och lasta bilen.

Planen var att få professionell guidning på Värdshusvraket, ett av de ännu så länge obesökta innerstadsvraken. När vi packat över Johans prylar i min bil var jag övertygad om att vi skulle komma rejält försent men Stockholmstrafiken visade upp sig från sin bästa sida och vi gjorde sträckan Globen till Stora Essingen på 6 minuter. Johan och jag kom överens om att Stora Essingens centrum borde vara torget med kiosk och pizzera och tydligen höll Marcus med oss då han dök upp på samma plats ett par minuter före utsatt tid.

Eftersom det är brukligt att misshandla kroppen med skräpmat före eller efter ett dyk siktade vi in oss på den lokala pizzerian. Jag beställde min pizza och sträckte fram mitt kort. Efter ett par försök konstaterade pizzabagaren att kortet inte fungerade. Märkligt, kortet fungerade både före och efter besöket på pizzerian men jag är inte den som klagar då Johan fick bjuda på middag. Efter lite ångest över att faktiskt behöva dyka tog vi oss ut till bilarna för avfärd mot Värdshusbryggan.

Marcus körde först för att visa vägen, vi behövde inte köra nära för att kunna följa efter då hans bil lämnade ett distinkt streck av bensin efter sig. Marcus var lite bekymrad över bränsleekonomin och pratade om att lämna in bilen på verkstad. Framme parkerade jag bilen på ett flamsäkert avstånd från Marcus bil och vi började ta på oss i lugn och ro. Dykplanen bestämde att Marcus var etta, Johan tvåa och jag trea. Johan har minst antal dyk och den naturliga konsekvensen av detta är att han måste boxas.

G: Utforska ett nytt vrak samt utprovning av nya spring straps
U: Marcus etta, Johan tvåa och jag trea.
E: Marcus stod för reel och kamera
E: Så djupt det går och så länge datorn tillåter
D: Säkerhetsstopp samt eventuellt datordeko
G: Återgång vid 70 bar.
E: Trafikerad farled = tekniskt dyk, silt = siltout

På väg ut i vattnet snubblar jag på en sten och försöker sedan att inte förlora balansen, mask, fenor, gas och framförallt min värdighet. Jag låg på rygg och försökte hitta min long hose som låg någonstans bakom mig till höger och friflödade allt vad den orkade. Samtidigt försökte jag undvika att tappa mask och fenor som jag höll i händerna. Jag löste situationen men snyggt var det inte, Johan frågade med rätta om jag hade situationen under kontroll. När vi simmat bort till bryggan fick vi publik som fick beskåda modified S-drill och bubble check samt vår nedstigning.

Vi simmade ut till vraket längs linan (antennkabeln?) och tog ett varv längs med relingen från fören tillbaka till och runt bygget förby rodret. Tillbaka vid bygget var det dags för lite fysiskt tak över huvudet. Marcus tog fram reelen och gjorde en tie off så att vi kunde simma in i korridoren snyggt på led. Efter mindre än en minut var det fri lek på formation skithög. Johan och jag utforskade glatt de olika rummen medan Marcus fick ligga i mitten och hålla ordning på linan.

På väg tillbaka ut ur bygget hittade Johan en lucka i golvet. Det var svårt att ta miste på ivern när Johan dök ner i lucken utan att bry sig om linan som låg dragen tvärs över öppningen. Han tog i alla fall med sig linan ner vilket är mer än vad jag gjorde. När Johan lösgjort sig från linan och kom upp igen bestämde jag att det var min tur. Jag dök ner genom lucken och bromsade upp den begynnande volten. Sikten var hygglig och jag tog ett varv där jag bland annat såg en stor utgång till lastrummet. När jag kände mig klar tittade jag upp i taket och kunde konstatera att varje ”lucka” som uppenbarade sig var igenspikad med brädor. Min alternativplan var nu att istället följa utrymmet ut till öppningen mot lastrummet. Sagt och gjorde jag följde väggen längs höger sida och efter ett tag passerade jag en stor tank. Jag simmade vidare tills efter ett tag - en stor tank. Fasen nu har jag ”tappat bort” mig - jag tog nu det fantastiska beslutet att vända mig lite hastigt för att se om jag kunde se någon öppning på andra sidan. Ett moln av silt reste sig i rummet... Situationen var inte obehaglig men samtidigt inte avslappnad – tanken som slog mig var hur jag skulle reagera om någonting ytterligare hände exempelvis en friflödning. Jag tog ett par andetag och beslöt mig för att rotera runt min position för att se om jag kunde skönja någon utgång. Till min glädje hade mina kära parkamrater fattat beslutet att lysa ner genom luckan. Nu var allting helt plötsligt väldigt enkelt. Situationen blev aldrigt riktigt obehaglig, mycket tack var gas för en eller två timmar på ryggen. Lätt narkad på 30 meters djup hade jag nog inte varit lika bekväm.

Med ett lyckligt grin dök jag upp genom luckan och efter ytterligare lite utforskning av bygget drog vi lina mot utrymmet i fören. Formationen var nu bokstavligt talat skithög där två ivriga dykare simmade mot fören med ettan (som förtvivlat försökte hinna med att dra lina) på släptåg. Efter utforskning av fören tog vi upp linan med Johan på position strax bakom och ovanför (där han klippte fast min manometer på torrdräktsslangen). Efter att Marcus klippt upp reelen fick han befria mig medan Johan fnittrande tittade på.

Efter ytterligare lite simmande i bygget gick vi tillbaka längs linan och gjorde ett säkerhetsstopp. Tillbaka vid bryggan vid tre meters djup tog jag tag i bryggan med ena handen och Johans inflatorslang med den andra. Jag hade informerat Johan om att jag skulle djävlas med honom efter säkerhetsstoppet och fyllde hans vinge för att simulera frysning. Johan löste skruvade ner högerposten samtidigt som han dumpade men klagade efteråt över luft i fötterna. På det hela taget var han lite positiv under skruvandet men jag höll honom nere i inflatorslangen eftersom det kändes som en riskt att låta honom flyta upp medan hand bytte regultor (med risk för andhållning under tiden).

Tillbaka på ytan kunde vi kryssa i rutan nattdyk då mörkret fallit under dyket.

Parkamraters loggar:
Marcus Sundberg - Stockholm, Värdshusvraket