Dyk nr: 146, M/S Snapp

I den lilla viken drogs kompressorerna igång och skrämde därmed iväg öns alla ornitologer. Skönt! Vi njöt av vår lunch medans vi kommunicerade genom att skrika till varandra. Mysigt som fan var det...

Efter grillning och fyllning hoppade vi i båten igen och lyckades blöta ner oss lite när vi skulle manövrera ut den mellan grynnor och stenar. (note to self: stäng dräkten nästa gång du erbjuder dig att putta ut en båt mellan stenar i en vik)

Vi drog iväg mot ett nytt spännande vrak mitt ute i fjärden men beslöt oss för att avstå det idag då vågorna börjat gå lite höga. Vi tar den en annan gång istället.
Nä, istället fick det bli Snapp!

Efter lite vågskvalp var vi på platsen och upptäcker till vår glädje att hon är bojad.
Jag och Peter kittade på oss och plumsade i som första par. Sikten var lika bra här och vi såg vraket från linan innan vi ens kommit halvvägs.
Vi utforskade brädorna lite och konstaterade att det ligger vrakdelar på tre olika platser. Tillhör delarna två eller kanske till och med TRE vrak?
Det fanns en del att titta på men vraket måste nog ändå met beskrivas som "brädhög", tyvärr... Men, det var ett trevligt dyk i alla fall och vi gled runt en stund innan Peters fingrar ville upp igen.

Samma procedur på ytan igen, ur paketet och upp i båten för att sen dra upp åbäket. Det gick sådär... Min trasiga axel sa ifrån och vi fick snällt vänta på att Per och Reine bröt ytan igen.

Färden hemåt var lite vågig men jag var då så in i bängens trött att jag lyckades slumra till lite i alla fall, och väcktes bara ibland när en våg slog in över mig.

Åter hemma hos per var det bara till att tömma båten, packa in skiten i bilen och sen trängas på Nynäsvägen bland alla söndagsbilister.
Sammanfattningsvis, kanondag med kanonväder med kanonsällskap, tack som tusan!