Namn: Lösen:

Dyk nr: 140, Ingrid Horn


DYKARE :
PARKAMRAT :
DATUM :
2008-10-19
MAXDJUP :
30,2 meter
DYKTID :
42 minuter
VATTENTEMP :
7 grader
SIKT :
1-3 meter
VISAD :
1071 ggr

efter första dyket idag får vi välja mellan 3 olika vrak: Tyr, Victor eller Ingrid Horn. Victor...ja vad säger man "been there, done that". Tyr har jag gjort 2dyk på förr, men där finns hur mycket som helst att titta på+ att vi aldrig varit inne i vraket förr. Men efter att rådet har röstat faller valet på Ingrid Horn...det mytomspunna, olyckdrabbade, djupa vraket. Jag ser ändå fram emot att till slut få se henne.

Även här gäller "tuffast går först" och vi blir team nr 2 i första gruppen. Vi fortsätter envist att förfölja de tuffa Recco-dykarna. Vi har dagen t. ära förberett oss med att iaf fylla vår stage med en 32a vilken jag får äran att snutta först på. Efter lite instruktioner o tvekande hoppar jag i vattnet med stagen tätt vid min sida likt en liten bebis. Vi simmar bort mot linan o inväntar de vi ska haka på för guidning...Vi gör oss redo o går ner. Men team-Recco tvekar lite...har de problem med öronen, oroliga för djupet...elr vad kan det vara. Vi stiger mot ytan igen o det visar sig att Lelles inflatorgummislang lossnat från själva inflatorn...ja det kan ju bli lite problem att avväga sig...ens med dräkten om vinge e fylld med vatten ;o) så jag förstår att han vill gå upp o fixa problemet. Jag o Jocke beslutar oss för att inte vänta utan gå ner o dyka...men vi kommer ännu en gång bara några m. då Jockes lampa sviker honom (ännu en gång) o vi går upp t. ytan igen o får låna Asp's bakup. Under tiden hinner danskarna om oss o de blir första par på Ingrid. Vi går ner o allt är frid o fröjd...jag snuttar på stagen o tänker på att andas uuuut andas uuut så jag inte ska bli så förbenat djupberusad. Vid 10-15m ( ja för nu har jag dubbla datorer på armen o båda visar samma djup) känner jag hur det trycker på vänster örat o måste stanna till o tryckutjämna...medan jag ligger där o krånglar o Jocke ligger otåligt o väntar på mig, blir vi omsimmade av två medelålders dykare...jag ser hur Jocke ivrig vill följa efter men tåligmodigt får vänta på mig o mitt vänsteröra. Efter en rundtur så släpper trycket på örat o vi kan fortsätta neråt...ner mot mörkret. Lite nervös är jag trots allt att dyka på henne, man har ju hört de som följt relingen o helt plötsligt insett att de helt enkelt RÅKAT simma in i henne.

Snart skymtar vi vraket o bestämmer oss för att titta på ratten först...den är gigantisk. Vi glider över den för att titta ner på reserv-propellern som man ska kunna titta ner på...men jag skymtar då ingen...nåja grymt förvirrad fortsätter vi vårt dyk. Det dröjer en stund innan jag får grepp om var relingen går o hur vraket ligger. Vi bestämmer oss för att följa relingen på babords sida o helt enkelt följa danskarna som dragit lina från aktern o förut. Kanske inte den bästa lindragningen då linan ligger fritt i vattnet o inte alltför spänd o jag blir lite nojjig då jag knappt ser båten under oss men den vita rena linan lyser i mörkret. Jag följer narkad o inte helt bekvämt de andra dykarna o ser nu iaf vraket under oss. Jocke lyckas trassla in sig i linnan ett par ggr innan danskarna nog gett upp lindragningen o vänder tbax mot aktern. Precis där vi ska vända känner jag mig så vilsen, Östersjön känns så stor o djup o mörk o...ahaa jag är djupberusad nivå höög. Nåja vi vänder tbax mot aktern o när danskarna gjort loss linan bestämmer jag mig för att teckna att Jocke ska ta över stagen (då jag dragit från 190-100bar), jag minns inte riktigt hur jag tecknade o Jocke fatta inte direkt vad jag menade heller. Jag knäpper loss höfthaken o kommer på att jag måste ju knäppa loss longhosen först..något oavvägd med en stage hängandes vid min sida tar jag tag i vraket som stöd o försöker haka loss longhosen...dyket t. ära har mina fingrar förärats med polio elr lepra o Jocke får hjälpa mig. Jag lyckas göra generalfelet o ta longen ovanifrån (fast jag där tänkte o tyckte att jag gjorde rätt) o Jocke får trassla ur även det åt mig då jag tröttnat på att försöka trassla ur o försöka byta reg. Ja jisses så man kan bete sig...ska man skratta elr gråta!? Jag lyckas iaf knäppa loss den andra haken på stagen o räcka över den t. Jocke. När han tagit stagen känner jag mig lätt o får tömma vingen på en del luft. Känner mig nu plötsligt lite halvnaken när jag inte dyker med stage, lite vinglig...konstigt så har jag aldrig känt förr. Hittar snart avvägningen men kan inte låta bli att ta lite i vraket här o var...lite är det för att reta min buddie som hela tiden viftar med pekfingret t. ett "ajabaja"...på den reagerar jag ju som en 4åring :o) Vi dyker runt där vid aktern o funderar på att leta upp rodret o riktiga proppen men bestämmer oss för att vi inte vill gå djupare o med 4min kvar t. deco tummar vi dyket.

Sakta tar vi oss uppåt o gör ett stopp på 14 i 1min innan vi sakta tar oss uppåt. Uppe vid 5-6m ser jag två svarta siluetter...tror först att det är Team Recco...men då en av de svartklädda har stagen upp-och-ner på höfthaken så blir jag konfunderad *nää så ska man inte ha den, det har inte Micke lärt oss...måste vara en dykare av en annan nationalitet*. Men efter kort stund tillsammans med de svartklädda dykarna ser jag att det står DUI på armen o ASP o LB på huvorna o inser att de faktiskt är de. Nåja, det är säkert nån GUE elr Cave-grej tänker jag o gör lugnt mitt säkstopp...medan jag löst o fruktansvärt fegt håller i uppstigninsglinan. Min nya fina vyper funger problemfritt detta dyk...konstigt.

Vi bryter ytan o möts av en skön o stilla eftermiddag i oktober...härligt. Något missnöjd med mitt dyk o min djupberusning gör jag en fin uppstigning i båten iaf...lyckas med fenorna på sätta mig längst bort på VIP-bänken. Känner mig lite malplacerad där med min röda dräkt bland de svartklädda dykarna...men jag är ju tjej oxå då. Fick här höra att mr. Asp försökt skojja med oss med stagen. Vi är ju lite gröna så vi fatta ju inte riktigt det ;o)

Har i efterhand funderat lite på varför jag blev så djupberusad. 1.Jag vet med mig att vätskebalansen var alldeles för dålig, hade druckit alldeles för dåligt med vatten. 2.Regen t. stagen var väldigt trög att andas i. 3. Jag var helt enkelt redan lite smått orolig över att dyka på IH trots att jag samtidigt verkligen såg fram emot det. Jag vet vilken skillnad det kan vara från dyk t. dyk på samma vrak o samma djup då jag första gången besökte Tyr var riktigt djupberusad medan jag var riktigt klar i knoppen andra gången jag besökte henne. Jag kan råka ut för iaf 2 olika former av djupberusning där jag i ena formen blir som hackspetten i Kalle Anka på julafton o den andra typen är där jag blir obekväm o känner mig orolig. I båda typerna blir jag förvirrad, men det är jag ju på ytan oxå så det kanske inte gills. Det här var iaf mitt första vrak och djupdyk med stage oxå...

Jag är iaf nöjd över att ha dykt IH och besöker henne mer än gärna igen...då vill jag minsann försöka komma t. bygget.

Ja just ja...om vi såg nå fisk? Jo vi såg bl.a en sån där lite mini-muräna...brun-vit-randig ål-liknade fisk med svarta prickar på ryggfenan, verkar gilla trävrak (såg dem på Mannes vrak). Sen höll en simpa på att skrämma slag på mig när vi låg på djupa stoppet efter dyket på Ingrid...gillar inte simpor.

Parkamraters loggar:
Joakim Bergman - "Mannes vrak"
Joakim Bergman - S/S Ingrid Horn