Namn: Lösen:

Dyk nr: 92, Australien, Nrth Stradbroke Isl, Manta-Ray Bommies


DYKARE :
PARKAMRAT :
Lorenzo  
DATUM :
2008-10-25
MAXDJUP :
15,2 meter
DYKTID :
45 minuter
VATTENTEMP :
22 grader
SIKT :
20 meter
VISAD :
235 ggr

Andra dyket gjorde vi på Manta-Ray Bommies, och av namnet på platsen att döma så hoppades vi på manta! Och påväg ner för ankarlinan såg vi en enoorm manta. Lite strömt i vattnet så den stod still och svävade nära bottnen. Jag simmade runt den och stannade vid en klippa framför. Mantan började komma närmare mig och jag la mig ner på rygg på klippan och den kom och stannade rakt över mig, bara en halvmeter över mig. Som ett ufo som ville beama upp mig eller något. Jag sträckte ut mina armar och måttade att den var bredare än mina armar var långa, dvs säkert över 2m bred. Munnen var bara en halvmeter över mitt huvud och jag såg hur den filtrerade vattnet som strömmade förbi. Efter en stund började den sakta glida bortåt och vi försökte följa efter men det var lönlöst. Simmade ett tag motströms men det var inget att se, åkte tillbaka och hittade två sköldpaddor och några wobbey´s som sov under klippor. Svängde utåt tvärs emot strömmen, en bit ut lugnade det ner sig och vi fortsatte en sväng. Då kom det ett stim med 5 stycken Spotted Eagle-Rays. Riktigt magnifikt och fint, de var såklart inte lika stora som mantan men väldigt lång svans och tydliga prickar på ryggen och diamantformade. Försökte följa efter dem och de tog en lång sväng runt oss på avstånd och försvann sedan bortåt. Navigeringen på detta dyk gick perfekt och kom enkelt tillbaka till båten. Stannade nere och slappnade av lite och jag gjorde lite mask av övningar sittande på sandbotten. Efter att jag sagt åt Lorenzo att lugna ner sig efter förra dyket så följde han snällt efter mig hela dyket, så inga problem. Men å andra sidan så är ju en efterföljande dykare inte optimalt heller då jag alltid vill ha kontakt och kommuniaktion. Men man kan inte få allt när man dyker med främlingar och inte henric ;)