Namn: Lösen:

Dyk nr: 325, Värdshusvraket


DYKARE :
PARKAMRAT :
Richard "The myth" Åhnberg  
DATUM :
2008-11-01
MAXDJUP :
47 meter
DYKTID :
16 minuter
VISAD :
739 ggr

RÅ har ju varit lite kinkig på sistone med dykningen. Han har lagt prylarna på hyllan för ett tag men har så sakta kommit tillbaka till insikten att kasta pengar i sjön är roligt och denna dag var vår gemensamma dyk-skoj-dag. Jag har sedan Narvik i juli strykt honom medhårs så att han skulle falla till föga och komma in i gemenskapen igen.
Det har lyckats och nu var det viktigt att få till något fantastiskt, något makalöst spännande.helt enkelt. Vi diskuterade detta vilt under ett fylleslag en vecka tidigare. Visste ni att den riktigt hejdundrande tekniske dykaren använder oparfymerade intimservetter. Det är det nya svarta. Oparfymerade intimservetter=TECH!

Allehanda stordåd har diskuterats och till sist vann det kanske svåraste vrakdyket i hela Mälardalen, Värdshusvraket.

Vi träffades på OT där vi lånade två par dubbelsjuor. Första gången för mig att dyka såna och jag kan säga att dom lockar mer att köpa än Lelles tjat om 2x18…
Så lätta att bära. Så lätta att backa med. Löjligt enkla att penetrera med.
När vi bytte om kom en stor pråm dragen av en TYR-liknande båt. Det hade nog vibrerat rejält om man varit i vattnet då.

Ner i plurret. RÅ gick ner i slänten men jag hoppade i. Under luftfärden ner från bryggan funderade jag i ett par sekunder över varför RÅ gick ner. Kommer jag att slå i botten?
Nej, man slår inte i botten kan jag meddela.
RÅ tog täten och i det jord-röda vattnet gled vi längs vad jag anar är en elkabel som leder ner till vraket.
Det är inte så mycket att skriva om. Det inleddes en veritabel penetreringsextas som höll en sällan skådad frenesi.
Värdshusvraket är ett helt ok vrak som är ganska stort. Sevärt för alla även om det inte finns ngt intressant att se utan mer för lättillgängligheten.
Vraket är nog ganska nysänkt. Strömbrytarna ser inte alltför gamla ut.

Det var så trevligt att återse RÅ:s alldeles speciella sätt att meddela sig. När lampkäglan stannar upp vet man att någonstans bakom helljuset spelar ett par blåklädda fingrar sitt stumma dövspråk. Pekfingrar som pekar än hit och än dit. Roligt och det kräver sin man att förstå.
Vi irrade mest omkring och lekte. RÅ tog mig till vad som antagligen är delar av bygget som lagt sig på sidan av vraket och där blev jag helt vilse. Vart skulle vi och var kom vi från? RÅ ledde oss tryggt tillbaka till vraket.

Dyket avslutades med att titta in på wc som jag missat tidigare, längst in till vänster i korridorens slut. Helt ok mugg med en stor och rejäl toapappershållare.
Sakta upp längs slänten och på sexmetersstoppet började jag bygga en stenmur. Fortsätt gärna ni andra. Upp, plocka ihop det blöta och in i bilen och iväg.

På vägen till OT efter dyket körde RÅ mot enkelriktat och jag skrattade så gott när jag såg hans bakljus försvinna förbi två röda skyltar med ett gult streck i (eller är det tvärtom?).
Till sist ringde jag honom och förklarade varför alla parkerade bilar var vända åt andra hållet. Han vände och kom fram långt före mig för jag är väg-dyslektiker. Precis som marsvin som stryker längs med väggar när dom går så har jag mina favoritvägar. Jag kallar dom snarare de-enda-vägarna ty jag kan helt enkelt inte fylla min hjärna med fler vägval.
På OT drack vi kaffe med Stoffe som ätit ett helt paket OT-kakor. Stoffe stelnade till, vädrade sin näsa. Näsvingarna rörde sig rytmiskt och han utbrast ”- Nu förstår jag ingenting. Mina fisar luktar jordnötsringar. Jag blev plötsligt lite godissugen!” Jag gjorde snabbt gasanalys på söndagens gas och sedan hem till lägenheten och tjafs med grannar. Middag med svärmor och farsan och sedan bumeselibumsbums i säng.

Orkar inte skriva mer. Dags att sova. Intensiv helg som går i dykningens tecken.

Jo, pärlspont i korridoren på Värdshusvraket.
Stilfullt värre!

Jo igen! RÅ, du måste byta torrdräktsslang.