Namn: Lösen:

Dyk nr: 103, lillsved, Värmdö, Harm


DYKARE :
PARKAMRAT :
Peter Jegbert  
DATUM :
2008-11-08
MAXDJUP :
18,6 meter
DYKTID :
54 minuter
VATTENTEMP :
9 grader
SIKT :
6 meter
VISAD :
623 ggr

En egen dykutfärd (N59o24’44.34 E18o29’45.20)

De flesta dykutfärder har varit genom dyksällskap men den här gången kom det ett mejl från Peter som jag träffade på en utfärd med Tess II. Han hade en del förslag till att göra stranddyk på Harm och Trassel. Jag tänkte att det är bästa att göra en ordentlig planerig och eftersom jag skulle testa min nya torrdräkt och 35w Salvion så jag bestämde mig för att dyka med en 37 % mix.

Så kom lördagen och som man läst ska det vara ett lååångt ytsim till bojen. Väl på plats såg man bojen. Man kan tänka sig att med lite vågor kan det bli mycket lååångt. Vattnet låg spegelblankt och från den lilla stranden kunde man ta sig i och ur vattnet lätt. Väl alla saker på plats tog jag på mig dräkten och plötsligt kom en ensam hund sökande. Golden retriever blir plötsligt intresserad av en förbi passerad hund och börjar springa runt och leka. Peter får rycka in och tar en luftslang som koppel och håller fast hunden så att matte och huden kan springa iväg. I samma stund kommer den bortsprungna hundens matte. Glad att hitta sin hund går hon nu iväg med hunden i koppel.

Väl på med torrdräkt och tuber på ryggen så går vi ner till den lilla stranden som ligger precis bredvid. Det finns två träsoffor placerade på byggan som det är perfekt att ställa tuber och utrustning på. Väl i vattnet tar vi på oss fenor och börjar ytsimma mot den väl utmärkta bojen. Det är ca 300m att simma men tar man det lugnt så känns det inte jobbigt. Man bör också tänka på hur mycket det blåser den dagen man ska dyka på Harm.

Väl framme så går Peter ner och jag tömmer min väst men inget händer. Då är det lite sent att hämta mera vikter. Jag dyker ner och då först börjar jag sjunka. Det går snabbt och helt plötsligt är jag nere vid vraket. Jag tycker i lite luft i dräkten vilket jag ska ångra senare. Det är en viss skillnad att dyka med Neoprentorrdräkt.
Vi började ta oss runt på däck. Båten lutar och relingen på ena sida nära botten. Vi tittade på skadan som gjorden att Harm sjönk. Sikten var helt ok 5 – 6 meter så man hade inte problem att se varandra. Jag blev nöjd med min nya lampa och dräkt. Det var varmt och skönt, inte frös jag. Vi gick ner i lastrummen och simmade mellan samt dyk in på toaletten där det finns en luftficka. Det sitter en del klistermärken uppsatt i taket. Jag tycker att Harm är ett trevligt vrak att besöka. Vi simmade igenom styrhytten och ner till propellern som till stora delar vilar i bottenleran.

Efter en ca 45min började vi att simma tillbaka efter den lina som är dragen från Harm till berget som ligger en bit bort från stranden. Det finns en stege upp men det är inget för oss dykare att ta sig upp. Väl framme kommer ett litet vrak som ligger på 8 meter och nu märkte jag hur luften som fastnat i fötterna helt plötsligt expanderade och jag började flyta uppåt med fötterna. Jag försökte snurra runt men det var inte svårare än jag trodde. Helt plötsligt blev jag ännu lättre och ser hur Peter håller mitt viktbälte. Han försöker ge mig det och jag simmar av allt jag har med måste ge upp. Jag flyter ut med fötterna, det hela måste sätt komiskt ut. Jag har bara hört andra berätta om det men denna gång fick jag själv uppleva det. Det som hände var något som jag tänkt skulle kunna inträffa. Det var ett grunt dyk med en bra mix samt lång uppstigningstid.
Väl uppe på ytan väntade jag in Peter. På vägen tillbaka kunde vi gå igenom det som hänt och det som vi sett på Harm.

Något som jag gillar hos vrak, det är fisk, växter och annat levande. Harm gav små abborrar och lite musslor. Historien hos vraket är också en viktig del.

Tack Peter för ett trevligt dyk.

Parkamraters loggar:
Peter Jegbert - Värmdö, Lillsved "M/S Harm"