Dyk nr: 57, Alviksvraket Tore
Äntligen ett dyk igen efter en relativt lång tid av diverse problem med torrdräktgarantireparation, influensa, 1 veckas resa och massa annat trams. Det skulle egentligen inte bli något dyk eftersom det var knappt om tid. Marcus, som var min buddy för kvällen skulle arbeta och jag (min slöhet) tog beslutet först att "vi inte hinner" men jag kom på mig själv en timma innan det egentligen skulle vara dags------"KOM IGEN NU, dykningen måste komma igen. Så många saker har varit emellan nu under november månad så det är hög tid!!!!"
Vi bestämde oss för ett snabbdyk, mest för att känna på vattnet igen, det blev Alvik och fiskebåten Tore som mål. Egentligen är de mitt första vinterdyk med lägre temperaturer (3 grader som kallast) än jag var van vid. Det visade i vattnet vara otroligt osmidigt med mitt nyinköpta weezle, men det ska väl vara så här i vattnet täntke jag.
Dyket var ett rätt händelserikt dyk med lång tid för att komma igång och ett rätt jobbig grej som pågick under hela dyket, nämligen att min torrdräktsventil småpytsade in luft hela tiden vilket gjorde avvägningen väldigt "utmanande". Det var helt enkelt otroligt svårt att få en fin avvägning, fick hela tiden tömma luft såklart, och även om djupet var oförändrat så fick jag tömma dräkten på luft. Korkad och rostig som man var tänkte man inte mer på de, trodde mest på att jag var ovan med så tjockt underställ, att det "skulle vara" lite småjobbigt. Jag "kom på" under tillbakafärden att "jag kan ju dra ur torrdräktsslangen", för att se om det är någon skillnad.... klart det var skillnad, blev ju enklare att hålla avvägningen.
Under början av dyket så var de lite småprassel med min nya mask som jag ville prova, maskstrap remmarna var för långa vilket jag inte åtgärdat tidigare :( dom hängde irriterande framåt så marcus som var snäll fick undan ena änden och den andra fick hänga där bäst den ville. Masken var jag rätt nöjd med, det kom inte lite vatten under dyket men den satt väldigt bra på mig, jag tror jag ska ge den några dyk för att se om den "anpassar sig". Den tidigare masken jag provade, Oceanic shadow, fick jag aldrig att fungera, den har jag gett upp med.
Under alla tömningar av dräkten så fick jag EN otrevlig upprusning från 8,2 meter till 4,1 meter. Sikten var hur kass som helst så det var lite jobbigt, men jag tömde dräkt och väst så gott de gick och jag kom ner till marcus efter ett tag som gjorde tecken åt mig att ta de lugnt och vila ett tag. Det kändes fint och det känns fint att dyka med någon som man känner och som vet lite hur man fungerar.
Det blev ett lite händelserikt dyk med många småsaker som hände inkl. parkeringsböter och lite våthandskedyk för marcus eftersom hans ena nordic-blue gav upp. För min del blev ventilproblemet en erfarenhet rikare och hela dyket som sådant startskottet på vinterdykningen, hoppas jag iaf.
Parkamraters loggar:
Marcus Reyier - Sv "Alviksvraket TORE" Alvik