Dyk nr: 147, M/S Trassel, Rindö

Jaha, dags att blöta ner prylarna igen. Jag hade lyckats bli gräsänkling för ett par dagar och det var ju ett ypperligt tillfälle att göra ett dyk eller två.
Tanken var att jag och Moi skulle få en dag på havet tillsammans med grannen Peter i hans skuta Four Strokes. Vi hade planerat, diskuterat, bestämt vrak och laddat upp. Klockan var ställd på "tidigt som fan" och jag skuttade glatt ur bingen när den drog igång. Knappt har jag hunnit svälja yoghurten innan Peter ringer. Han berättar att han hellre rattar Gustavsbergsporslin än båten och ber att få lämna återbud.
Jaha!!?? Ingen Peter, ingen båt, ingen tur på havet, inga nya vrak.... Damn.

Men, Moi sitter ju redan i bilen så vi beslutar oss för att köra i alla fall. Vi hugger en kopp kaffe hemma i mitt vardagsrum medans vi disukterar alternativa mål för dagen. Vi beslutar oss för att styra mot Rindö och se om vi kan ta oss till några nya vrak efter vägen.
Det visar sig dock att alla vägar ner mot viken och de nya vraken är igenbommade varför vi istället styr ner mot Stenslätten och tar färjan över till Rindö och Trassel.

När vi sladdat in V70:n kittar vi på oss grejerna och drar på kranarna. Pysssssssssssssssssssssssssssss.......... Skit också. Fram med nya o-ringar, skruva lite och på´t igen. Strax ligger vi i vattnet och det bubblar fan överallt. Back-upen friflödar, inflatorn bubblar och det känns som en j*vla jacuzzi altihop.
Efter lite trix har det värsta bubblandet och pysandet lagt sig och vi kommer så småningom ner under vattnet. Nähä, då funkar inte Mois kompjuter varför vi avbryter igen och han får mitt ena instrument. Hursom, ner kom vi till slut.

Sikten är rätt bra och vi påbörjar vår utforskning av den gamla skutan. Ni som besökt henne vet ju att det går rätt snabbt så efter en stund tar Moi fram linan och vi börjar knö oss in lite. Ja, ni som besökt henne vet ju att även penetrationen är rätt begränsad så snart är vi nöjda även med det. Hmm.... min hand börjar bli kall, men lapplänning som man är biter jag ihop.

Vi tar en runda runt skrovet och jag lyckas på nåt sätt fastna i något. Plötsligt kommer jag ingenstans och känner hur det drar lite i benen. Jaja, jag backar lite fram och åter och kommer loss från vad-det-nu-var.

Vänster hand är nu riktigt kall och vi bestämmer oss för att vända hemåt igen. Vi lallar på lite och avslutar med en skolboksfin profil upp till ytan.
Vi slår halvt ihjäl oss på de hala stenarna, kommer upp, kommer ur dräkterna och inser att hela min vänstra underarm och innerhandske är blöt. Tack som fan!
In i bilen, på med värmen och vidare till nästa äventyr!