Namn: Lösen:

Dyk nr: 149, Värdshusvraket, Essingen - Gröndal, Stockholm


DYKARE :
PARKAMRAT :
DATUM :
2009-01-10
MAXDJUP :
17 meter
DYKTID :
45 minuter
VATTENTEMP :
2 grader
SIKT :
2 meter
VISAD :
637 ggr

Alla lyckades smita från hem och familjer för ett lördags-lunch-dyk på Falken.
Vi sammanstrålade på OT för lite gastankande och styrde sen mot Fredhäll där vi halkade ner för de isiga klipporna. Is, is och is... Överallt vi såg, is.
Vrakplatsen var isfri men stränderna var gömda under ett decimetertjockt istäcke som gjorde dyket lite väl riskabelt. Visst, komma i vattnet och ta sig till vraket skulle säkert gå bra, men vi skulle ju kunna ta oss upp också.
Näe, planerna ändrades snabbt om och vi körde bort till Gröndal istället.

Förutom jag och Moi bestod sällskapet även av den nu friska grannen Peter, hans parallelslalompolare Reine, Lazlo och Tony.
Stenarna var hala och vattnet var kallt... Vi s-drillade och bubbelcheckade och som vanligt pös det lite på diverse ställen. Dock inte av det allvarligare slaget så vi tummade snabbt ner oss. Jag och Moi irrade runt ett slag och lyckades till slut hitta linan till vraket på 12 meters djup. Vi anade att de andra aldrig skulle hitta oss, så vi tummade upp oss och sammanstrålade med de andra på ytan.
I samlad tropp gick vi sen ner och ut efter linan.

Ja, värdshusvraket låg kvar, hyfsat i samma skick som jag minns henne. Vi lallade runt lite, dammsög fören och begav oss sen mot bygget. Ackarna till min lampa visade sig sjunga på sista versen då mitt ljus plötsligt dog av trots en hel natts laddning, så det var dags för mig att gå över på back-upen.
Men fingrar stela av köld i kombination med liten pistolhake som kärvar funkar inget vidare, så Moi fick hjälpa mig få loss lampan.

Nu var det kallt... Kropp, fötter och huvud kändes okej, men fingrarna var okontaktbara så vi beslöt oss för att vända.
De tre andra paren hade vi inte längre någon koll på men vi litade på att de hade koll på sig själva, så vi passerade pråmen och tog sikte på linan hem igen.

Minidekot gick bra och på vägen samlade vi golfbollar från Årsta golf. Nån där på Årstafältet måste ha en jäkligt bra swing...
Juhupp, kravla sig upp på isiga stenar gick förvånansvärt bra och snart var grejerna i bilen igen. Det är gött att värmen funkar bra i SAABen!
Lite kaffe och korv på vägen och sen blåste vi hem till Värmdö igen. Klart slut!