Dyk nr: 228, South Kri, Kri Island, Papua Barat, Indonesien

Första dyket i paradiset. Första dyket på över ett år. Efter att ha varit officiellt "torrlagd" i 11 dagar, jo shit det är 1 år och 11 dagar sen jag gjorde ett riktigt dyk senast = egentligen skandal, men ska jag vara ärlig så har jag för en gångs skull prioriterat annat och haft mycket skoj med annat under året.

Med grova torrsprickor, en våtdräkt som återigen har krympt över magen (märkligt fenomen), en väst som jag vet är något för stor och som jag inte gillar annat än när jag packar resbagen, kameran laddad osv så plumsar vi i tillsammmans med vår guide Nikson. Glider sakta ner i strömmen och börjar glida utmed revet. Det kryllar av fisk men korallerna har slagits sönder en del sen sist tyvärr.

Tittar upp och ser att Ulrika har problem med viktbältet och får hjälp av Nikson med att trä om hela bältet med nya vikter mm. Ser komplicerat och lite ansträngt ut så jag lägger mig med dem och håller i Ulrikas flaskkran och bara driver med som backup om det skulle skita sig. Efter 15 minuters pillande med viktbälte och drivit baklänges längs revet utan att ha sett någonting alls så är Nikson klar och vi kan börja dyka på riktigt.

Vi glider fram hyggligt samlade och ser massor av fisk. Bilderna blir katastrof, som om jag trott annat, vidvinkel är inte min grej det bara är så. Stora anemoner med clownfisk, sweetlips, grunts, ett par sköldpaddor, spadefish, groupers, olika färgglada historier av fjärilsfisk och kejsarfisk, barracudor, tonfisk, massor av gobisar, blennies och annat smått och gott.

Hårstjärnor finns i mängder och i alla möjliga färger, sjöstjärnor, kuddstjärnor, svampdjur, stora korallblock glider förbi, tittar på datorn och tjoff så har 60 minuter gått. Hur långt har vi drivit ?, Hur mycket luft har jag kvar ?, hur djupt har jag varit ? Kände mig inte orolig men det är visst sånt man kanske ska ha koll på =S

Har hyggligt med luft kvar då vi inte varit så djupt även om jag surplat lite mer än jag är "van" vid. Kollar efter Nikson och han ger tummen upp och vi simmar sakta ut från revet ut i det blåa vattnet för att komma upp till ytan där solen skiner, havet är nästan blankt och strömmen har avtagit. Vi ligger och guppar en stund medan vi väntar på att få komma upp i båten i tur och ordning. Med små fåniga leenden på läpparna går båten de 5 minutrarna tillbaka till vår brygga där vi kliver av och vi hoppar i land där lunch väntar. Känns riktigt gôtt och det här är bara början.
Det är kul att dyka !!! =)

Tack till:
Henrik
Linda
Ulrika
Anna
Nikson

Inget särskilt tack till:
Muppar
Svenska boblandslaget
Västtrafik