Namn: Lösen:

Dyk nr: 62, Sappemeer, Biskopsön


DYKARE :
PARKAMRAT :
DATUM :
2009-02-28
MAXDJUP :
21,6 meter
DYKTID :
34 minuter
VATTENTEMP :
0-1 grader
SIKT :
20 meter
VISAD :
566 ggr

Klicka för förstoring

Till album »

Dagen började med att telefonen börja ljuta vid 5.45. En timme och jag skulle infinnna mig i södra delen av huvudstaden, nämlingen Haninge för att möta upp med Per och Reine!
Vi kom sedan ut till Dalarö för att bli upphämtade av Reines polare Mattias som bor ute på Kymmendö. Mattias hade en riktigt nice fin båt med hytt och allt! Det var en strålande morgon med sol och rätt stilla vatten. Först åkte vi ut till Mattias på Kymmendön för lite kaffe och tjöt, sedan skulle vi vidare ut emot Sappemeer vilket var vårat dykmål för dagen. För mig som är inbiten norrlänning egentligen, är det ett äventyr att bara få komma ut i skärgården, jag har inte hunnit med mycket sånt än! Håller mest till vid trygga vrakvatten såsom Volvon i Gropen och Tore ;-)

Nåväl, vi packade Mattias coola yrkesdykarprylar jag aldrig ens sett på bild, bytte om till torrisar och hoppade i båten och knastrade oss igenom isen och sen full fräs ut emot biskopsön! Det var riktigt fint ute och vågorna var ingenting att tala om, väl där ute såg vi några havsörnar och massvis med andra okända fågelarter: mås eller fisk eller nå hette dom visst. Jag känner bara till Kråka, Gråsparv, Talgoxe och Domherre. typ såna: http://wildlifegarden.se/fagelsidor/illustrationer/talgoxe/talgoxe_l.jpg

Efter några minuters sökande utanför Redköbben hittade vi flyttampen men utan boj... det är lite jobbigt när den är svår att upptäcka okulärt, men kanske nästa gång finns det en boj där.

Efter några minuter var vi i vattnet och gjorde oss klara för nedstining, tyvärr så gick mattias inflator sönder och han kunde inte fullfölja dyket. Sedan fick jag också GRUNDLIGT erfara hur man INTE ska klä sig under torrdräkten, men den snälla mattias hjälpte mig med att fixa till missödet och Per och Reine, stackarna, fick vänta ytterlligare 15 minuter i det iskalla vattnet innan vi kunde fortsätta vår avbrytna nedstigning.
Jag var redo att också avbryta eftersom det kändes liksom inte bra, jag hade en innerhandske "för mycket" och blodtillförseln var begränsad därav domnade händerna bort redan efter några minuter. När Mattias drog bort en innerhanske och lämnade endast kvar thinsun så kändes de som en befrielse...

På med allt igen och vi var redo att gå ner, jag var bara SÅÅ nöjd att jag kunde göra dyket med Per och Reine, vilka tålmodiga dykbuddies man är bortskämd med!

Nedstigningen gjorde vi slow och nice och efter 10 meter började vi kunna se båten. När jag kom ner på ungefär 13-14 meter så öppnade sig en otrolig vy med ett jättefint vrak jag aldrig tidigare dykt på! Vattnet var fortfarande 0 gradigt trots vi hade kommit långt under ytan men vad gjorde de när man fick uppleva en underbar sikt på uppskattningsvis 18-20 meter på ett helt nytt vrak (för mig).

Per hade med sig sin kamera och tog några bilder: http://www.dykarna.nu/photoAlbum/album.asp?albumId=20095
Samtliga bilder tagna av Reine/Pär

Vi simmade runt hela vraket, kunde ligga utanför relingen och ha en god vy över däck. Man såg hur lasten låg "utspilld" på slagsidan från last-utrymmena. Rejäla "pinnar" (master, stålrör och vad de nu är) som går ner tvärs igenom vattnet så man får simma över och under!
Det är bara så fint att dyka med Per och Reine! Reine är cool-lugnet själv i vattnet och Perre ser hela tiden till att man har de bra och allt är ok. Önskar att man själv skulle någongång bli en bra dykbuddy. Beundransvärt också att utrustningen med reggar fixar det här vattnet, om dom liksom inte fryser nu så vet jag inte vad...

Har läst/hört att det finns skrivet "Sappemeer" någonstans på båten men jag hittade inte texten! Lite synd, jag skulle vilja se den. Vi missade/hann inte med själva bygget vid aktern heller vid detta dyk men det finns många orsaker att återkomma hit. När vi var tillbaka vid uppstiningslinan hade det gått ungefär 25 minuter och perre pekade på linan och jag kände att snart börjar jag frysa om fingrarna så de passade väldigt ok för mig att börja uppstigningen.

Vi tog det slow och fint också upp. Jag hade oroat mig en smula för min BLY:ning, att jag skulle vara lite för lätt så jag hade bestämt mig redan innan att jag skulle ta de riktigt easy och nice. På tiometers djup ungefär så kunde man TYDLIGT se ytan, dagsljuset och båten guppandes...det var häftigt faktiskt. Stoppet gick fint också, men det ser nog inte så snyggt ut i mitt fall men åtminstone så höll jag mig skapligt på de djup jag hade tänkt. Det är ljusår ifrån Reine som knappt rör en fena och ligger bara still, man undrar ibland om han ens andas men det gör han väl...

Perre gned sina händer efter 5 minuters stopp på 5 meter och jag förstod han frös riktigt ordentligt, min datorstopptid visade "streck-streck" och vi tummade upp dyket sista skvätten.
De sista 6 metrarna så försökte jag gå sakta upp och nästan stanna på 2-3 meter, bara för att se om det går med 90-100 bar i flaskorna, eller om jag var verkligen för lätt och skulle ploppa, men det gick riktigt nice, nu vet jag att det ska inte vara några större problem med denna bly:ning, men vill ändå prova med 10-20 bar för att verkligen testa...

Efter dyket och hela vägen in kändes det SÅÅ värt att man tagit cert och lagt ner pengar och tid! Detta dyk är nog mitt bästa jag gjort så här långt, och jag som var beredd att ge upp dyket när känseln försvann i händerna, vilka gyllene dykbuddies man har.

TACK pojkar för en underbar dykdag och tack Mattias för du ställde upp, trist du inte fick dyka men jag hoppas vi är snart där ute igen!