Dyk nr: 68, Oleg Koshevoi "Ryssen", Landsort

En del dagar ler livet, idag var en sådan dag!

Perre hade ledigt i veckan och jag passade på att ta en halvdag som blev en heldag.
Vår plan var att dyka Margareta av Vätö och Snapp men morgonen på Himmerfjärden var riktigt lugn och jag tror Per hade en förhoppning att vi kanske kanske skulle kunna gå ner till landsort och dyka på Ryssen och/eller Hansa.

Jag kom ner till Per 7.15 och vi droppade i hans fina "namnlösa" båt efter diverse förberedelser. Vågorna uppförde sig verkligen fint, vi dundrade söderut emot Torö och gissade att det skulle bli lite andra förhållanden där. Förbi de tuffa vågsurfarnas "Tore Stenstrand" och ner emot Öja visade sig västsidan vara ganska orolig men östsidan där ryssen och hansa låg skulle kanske vara bättre.

Perre kryssade igenom alla skär och stenar som om han inte gjort annat senaste året. Känner själv när jag åker på sjön en stor brist på erfarenhet och okunskap i allt vad sjömannaskap heter. Det finns inte en chans att jag kommer investera i en båt själv. Man får vara tacksam att man har dykpolare som har båtar och att det finns flera olika dykcharteralternativ i Stockholm skärgård.

Östsidan av Öja var lugnare och vi bestämde oss för att försöka ankra vid ryssen, eller Oleg Koshevoi som vraket heter. Ankringen gick fint, vi var inte i vägen för färjan och båten verkade inte driva så den måste sitta fast någonstans, förhoppningsvis inte i vraket då de lär vara på väg att helt falla sönder.

Vi gjorde oss klara och hoppade i vattnet. Nedstigningen gick fint, man såg botten redan vid 10 meters djup och sikten på vraket skulle visa sig vara omkring 12-14 meter uppskattningsvis. Vi kontrollerade ankarets fästpunkter ordentligt, även då sjön var relativt lugn visste vi att de skulle blåsa upp framåt dagen.
Vi såg inte vraket från där vi började vårt dyk på botten men följde djupkurvan längs efter botten på c:a 22 meter till vi såg vraket, som såg riktigt trasigt ut.

Första gången på Oleg Koshevoi och sikten är underbar, vädret däruppe är nice och jag har ett premiärdyk på ett, för mig, nytt vrak framför mig. Livet log igen: vattnet kändes plötsligt inte så kallt och de små känslorna av lite nödighet försvann.

Vi kollade in några av fartygskropparna, dock ej fören som tydligen ska ligga lite längre bort. Det var stora tankar och annat bös huller om buller överallt, riktigt spännande när man aldrig varit här innan.

Själva dyket i sig själv med avvägning och trim gick riktigt bra, kunde slappna av och bara ligga och småkicka runt vraket. Vi återkom till platsen på vraket där vi startade, gjorde ok till varann och gjorde en till repa över vrakdelarna, såg lite nya saker, någon typ av "kar" samt massvis med oigenkänneliga detaljer för mig som är en färsk vrakdykare. Jag lade också märkte till någonting i metall som såg ut som kylarflänsar på en bil fast mycket större. Återvände till startplatsen igen och vi började simma tillbaka emot ankaret och vår uppstigningslina.

Allt gick bra med uppstigningen. Vid 10 meters djup ungefär tittar jag uppåt och ser ytan, ljuset och båten som ligger guppandes. Upp på 5,5-6 meter ungefär gör vi våra minuter på säkerhetsstoppet, lite för mycket rörelser fram och tillbaka för min del som vanligt men det ska bli bättre. När minuterna har gått och klockan visar streck-streck så tummar vi sista biten och beger oss till ytan för den spännande och speciella procedur för att ta sig upp i en båt utan dykstege.

Per har gjort det massvis av gånger och vet precis hur, han instruerar mig hur man underviker att pajja/förlora sin HID , krokar fast d12:an och krånglar sig ur harnessen. Efter någon minut sitter vi båda i båten, all utrustning säkrad och vi är väääldigt nöjda med årets och mitt första dyk på Oleg "Aljegg" Koshevoi aka Ryssen.