Dyk nr: 69, Margareta af Vätö
Efter Ryssen överlade vi om hur vi skulle göra med ytintervall och vilket skulle bli vårt andra dyk. Efter lite velande från min sida angående Hansa bestämde vi oss att köra upp till Maggan och därmed också få ett bra ytintervall.
På vägen upp pekade Per ut var Snapp låg och vi tjötade allmänt om hur grymt bra vårt första dyk var. Vårt samtal kretsade också kring hur trist Reine hade på jobbet och hur vi har den stora förmånen att få andas komprimerad luft i nollgradigt vatten.
Vi hittade en liten vik där vi spenderade resten av ytintervallet, "dekanterade" våra dubbelflaskor med hjälp av Perres nyinköpta dekanteringsslang och våra bcdflaskor. Var lite moj eftersom vi inte gjort det tidigare men det blev bra till sist. 140 bar på Margareta som ligger på 12 meter borde vara tillräckligt även för flodhästar som oss.
Efter intagandet av mindre hälsosam lunch begav vi oss ut emot den vita bojjen vart Maggan skulle ligga.
Angående lunchen, jag måste försöka få tag i en liten portabel gasweber från någon kund så man kan få lite anständiga matlagningsförutsättningar. Känner mig lite kräsen men engångsgrill som tar en evighet känns bara dumt och klumpigt i hanteringen.
Margareta har jag inte heller dykt på innan vilket skulle bli mitt 2a premiärvrakdyk för dagen. Hopp-i-vattnet och nedstigning i vanlig ordning gick bra. Bojjen sitter direkt i vraket vilket gör de bekävmt när man kommer ner.
Margareta som också är relativt trasig är tillverkad i trä och erbjuder samma karakteristiska syn som andra trävrak jag dykt på innan. Träpinnar, påkar, plankor och brädor över allt.
En brädhög skulle de flesta säga tror jag, vilket det också ser ut som men efter kring-simmande så upptäcker man att en del av ena sidan är faktiskt väldigt intakt, tycker det ser mycket fint ut att jag passade på att göra ok-ringar till perre på fartygsidan när den var så slät och fin, får en ring tillbaka ganska kvickt och min lycka är gjord.
Klart mycket intressantare än svartfoten och sikten också mycket bättre än vad vanligtvis svartfoten erbjuder, c:a 10 meter gissar jag på. Vi simmar runt över vraket några ggr, jag fryser lite om händerna och fipplar in lite med mer luft i dräkten och försöker fylla handskarna men lyckas väl sådär. Gör en liten upprusning på ett ställe 1 eller 2 meter men lyckas tömma lite luft från dräkten och toktömmer lungorna så vidare ofrivillig uppstigning uteblir.
Margareta av Vätö, ett bra avslutningsdyk på en lördag eller en reservdykplats när väder sätter hinder är min personliga utsago.
Resan tillbaka till Himmerfjärden tar c:a 35-40 minuter när vi ska kryssa igenom alla skär, runda Torö och dundra norrut emot koholmen och Pers skyddade vik.
Norr om Öja har de blåst upp ordentligt och sjön är inte snäll. Det får mina tankar tillbaka till somrarna när jag fiskat lax på stilla havet och man ska ut igenom Columbia rivers mynning, dock är detta inte stilla havet utan östersjön men vågorna är ändå nasty och det skvätter rikligt med vatten. Det känns tacksamt med kapell.
På hemresan pratas det om olika saker och jag försöker påvisa Per att han borde namnge sin båt men han säger den heter Silver, jag håller riktigt inte med. En båt borde ju ha ett namn... Tror inte han brydde sig desto mer om min åsikt, han tycker mest om att dyka mycket och länge och säga "GRYMT DYK" efteråt ;-)
Tack Per för en kanondag med grymma dyk!