Namn: Lösen:

Dyk nr: 349, Harm


DYKARE :
PARKAMRAT :
Lelle  
DATUM :
2009-03-21
MAXDJUP :
16 meter
DYKTID :
37 minuter
VATTENTEMP :
1 grader
SIKT :
5 meter
VISAD :
722 ggr

Joråsåatt….

Helvete vad trist det är ibland men ibland MÅSTE man dyka och platsen blev denna kalla dag Harm. Förvisso ett hyfsat vrak men ett hyfsat vrak i Sverige. Nu är det dessutom mars. Mars i Sverige. Mitt förra dyk gjorde jag i februari men det var i Mexiko. Där var det 29° i luften och 25-26° i vattnet.
Där noterade jag att jag alltid var plaskblöt efter dyket och en läcka var möjlig. Jag som helst dyker i Sala i iskallt vatten ville prova torrisen på hemmaplan istället för en 25-milaresa i onödan bokade upp Harmdyket.
Dessutom har jag en 55:a samt ett par flång nya 2x18 som borde provas i en mer förlåtande miljö än 155 meter under marken i Uppland (eller var nu Sala ligger).

Vi snackade ihop oss och Lelle sa ”- Vi syns vid niosnåret.”
Det lät ju fantastiskt bra, sovmorgon och allt. Jag vaknade vid 07:00 och smög omkring och bajsade lite när andan föll på. Vid 08:20 får jag ett sms med texten ”Var syns vi, Shell eller på plats?”. Jag blev iskall och svarade Shell för att se vad reaktionen skulle bli. Några minuter senare kommer svaret ”Framme, var är du?”.
Just då var jag i sovrummet men tre sekunder senare sprang jag ner alla fem våningar med utrustningen hasandes efter mig.
Aha, jag tyckte det var märkligt att Lelle skulle åka från Dalarö till Västertorp för att sedan åka till Lillsved/Värmdö. Lite extratripp sådär. Jag borde kanske ha förstått, anat och ställt frågor…

Till sist, knappt försenad kom vi fram till Harm. Vinden ven, det var iskallt och jag var inte så sugen. Min glättiga yta dolde antagligen den mesta av dyk-aversionen.
Alla femtonåriga Värmdöbor vardeprimerade och satt följaktligen och spelade Goth-fiol i bergsskrevorna. Blodet strilade i en strid ström ner på vår parkering. En jäkla massa människor tillika dykare dök upp vilket var trevligt men till sist tultade vi mot vattnet. Dyk ett skulle Lelle ha mina 2x18 för att senare byta efter ett tag så att vi båda fick prova stål-asen.
Jag log när Lelle med böjda, ansträngda knän just gjorde så, knäade mot vattenbrynet. Jag joggade plötsligt lite gladare bredvid honom och snart trillade vi i vattnet som var vansinnigt kallt. Det var ta mig fan 1° jävla grad och det var i princip bottenfruset.

Vi hittade en lina vi följde och snart var vi på Galeasen där vi käckt bytte lina till Harm-snöret.
Framme efter en evighet och in i toaletten där vi pratade lite. Jag kände mig obekväm med en 55:a och 2x12 (gula…) och planen blev ett varv runt Harm och sedan till stranden. Jag var lätt samtidigt som jag var tung, märklig känsla. Vi simmade vårat varv och mötte snart (just det Lelle, utrymmet jag pekade ut åt dig under styrhytten är ngt sorts batterirum) några andra dykare som kom på en lina vi gissade var linan till stranden utan att passera Galeasen. Jag frös så inihelvete. Vi grävde oss sakta fram genom issörjan på femtonmeters djup mot stranden.

Vi kom fram och jag var på väg upp när Lelle gjorde en massa tecken. Efter en stund kom jag ihåg att man ska göra säkerhetsstopp så förts tre minuter senare fick jag gå upp.
Jag förklarade att jag var nöjd med detta dyk så vi gick tillbaka till bilarna där lapplisefittan väntade på att lappa bilar.
Ombyte och just där och då fick jag svaret på varför jag frusit. Förutom en smärre läcka i knät hade jag glömt att dra upp kedjan till understället!
Vi åkte till stället mittemot Anna-Marias hus där vi fikade och käkade semlor. Just när jag svalde sista tuggan av semlan fick jag sms av min hona som ville ha semla till middag.
Jag blev stressad och låtsades åka hem men egentligen åkte jag till Oceanic Tech där jag tog påtår med RÅ och Tomas Nilsson. Tretår tog jag med Hogge som just avslutat dagens DIR Fundamentals.
Efter det fick jag en reklamtröja. Nej, inte en Halcyon. Inte heller AGIR eller Apeks utan något ännu bättre!
En Glock-tröja!

Hem till misären och sedan vankades husvisning dagen efter.


Sikten var bra förresten.