Namn: Lösen:

Dyk nr: 109, Harm


DYKARE :
PARKAMRAT :
DATUM :
2009-03-28
MAXDJUP :
18,9 meter
DYKTID :
65 minuter
VATTENTEMP :
1 grader
SIKT :
5 meter
VISAD :
818 ggr

2x12 100->40
80cf 170->30

Harm var lika inbjudande som förra helgen med en vattentemperatur på ungefär 1 grad iskallt. Sikten lockade oss dock igen och vi blev knappt besvikna. Sikten var mycket bra även idag.

0545 ringde väckarklockan och de efterföljande tre timmarna spenderades i sömnbristkoma svärandes över omöjligheten att få något i magen i stolta huvudstaden en lördag morgon. Väl på plats i Norrtälje sov samtliga. Både Emil, Thomas och alla andra. Jag gick till Statoil och käkade en billig frukost som i runda slängar kostade drygt en hundring. Så osmakligt dyrt att jag inte förmådde avsluta frukosten.

Snabbspolar vi lite framåt så begav vi oss i en fart betydligt högre än tillåten längs med Europaväg 18 söderut, för att inträffa Vaxholm och Rindöfärjan tillsammans med de övriga dykarna som visat intresse för lite dy-kning. Det var nämligen tanken att lördagen skulle spenderats på Potemkin med utfärd typ Sappemeer. Tyvärr var båten infrusen i isen, så av den planen blev intet.

Kort och gott var Emil inte i bästa form för dykning och inte heller skulle dagen visa sig nådig mot honom.

Vi kittade ihop allt och jag som för dagen inte fått några flaskor fyllda skarvade med en stage. Mycket behaligt! Jag hade även lånat Thomas lampa för att testa den och även den var mycket behaglig. För första gången gick det också snabbare att sätta på sig ishuvan än normalhuvan, vilket imponerade på mig själv. Emil och jag ytsimmade bort mot bryggan och linorna. Väl framme, mod s-drill och gasbyte i ytan och därefter ner och hittade linorna. Där gjorde vi en bubbelcheck och därefter gick jag som etta längs linan direkt ut mot Harm. Planen var att konferera på toaletten.

Vi kom fram till aktern efter evighetssimmande. Jag hade lite svårt att hitta "rytmen" men väl framme vid vraket så släppte det. Emil hade lite problem med yrsel en kort stund, men det släppte fort. Vi gick in på toaletten och snackade ihop oss lite, bestämde att jag skulle leda. Jag gjorde i stort sett en kopia på förra veckans runda. Vi korsade första lastrummet, gick under genom till det andra och därefter fram till backen på styrbordssidan, där mötte vi också på Jörgen och Jonas. Vi glodde in på repstegen och gick motsols runt fören, för att kolla på skadan på babordssidan igen. Vidare upp över relingen, till midskepps och kranen/masten, för att droppa över kanten och simma in genom kollisionshålet.

Vi gick upp längs aktra lastrumsväggen, simmade runt bryggan, simmnade in i styrhytten och gjorde ett varv där inne. Jag försökte verkligen tänka på fenföringen. Det gick väl sådär. Vi pep ut och ner till handfatet och det där räfflade som ligger på SB-sidan utanför toaletten. Vi gick därefter över styrhyttstaket via skorstenen över relingskaten för att droppa ner till propellern. Då kör det plötsligt ihop sig lite. Jag märker snart att Emil inte hänger på ned till propellern. Men han signalerar inte, så jag antar att han fryser och inte vill squeeza. När jag sedan sticker upp, ser jag att han meckar med något, men inte med vad. Jag simmar upp över kanten och går mot mitten på aktern och vänder mig om för att se var Emil är. Då ser jag hur hans primära förstasteg bubblar något helt sjukt. Min första tanke var frysning, men jag ser också att det ser ut som om slangen är trasig. Ungefär direkt efter det flashar Emil mot mig och jag sätter HH med handen på stage-reggen redo att donera den. Dock så har Emil sin back-up i munnen och när jag kommer fram har han redan stängt ned H-posten. Det berömda fingertecknet förklarar. Allt ihop tar några få sekunder. Emil hakar loss reggen och öppnar kranen igen och vi ser att det bubblar, så han hakar den och drar fram stagereggen och visar att den var slut på gas. Då fattar jag plötsligt att stage-bytet förmodligen kom lite väl fort och att friflödningen var vid bytet.

Emil stuffar sin stage, jag gör detsamma och vi går därefter mot aktern. Då noterar jag att det endast är en hakad longhose på Emils högra d-ring. Var är primären? Vi simmar tillbaka och hittar den snabbt. Därefter beger vi oss längs linan, med Emil som etta och det blev en bra avvägningsövning. Jag är jävligt nöjd med min rigg, tom stage och 50 bar i bakpaketet och med tom vinge, så kan jag fortfarande ha lite komfortluft i dräkten. Gött mos. När vi kommer till slutet på linan så hakar vi om stagarna, jag i rumpan. Emil skruvar tillbaka sitt första steg på slangen och får det tätt och byter till primären igen. Det blev 65 kalla minuter, men liksom förra gången så var det avsevärt mycket varmare när man kom fram till linan och stenen. Skönt med kroppsvarm luft.

Upp och snacka lite, Emil var mycket nöjd med att lösa problemet, men ändå hyffsat lack. Mycket bra att det förlöpte väl och jag tyckte att han löste det mycket fint och otroligt fort. Vi åkte med de andra dykarna i gänget och klämde en pizza i Vaxholm. Fan vad dykning kan vara skoj ibland.