Dyk nr: 159, Eldaren

Vår barnvakt ringde lördag eftermiddag när vi var på väg hem från dagens dykdag (då jag var på landbacken med barnen) och sa "jag är magsjuk hur vill ni göra med barnen?" Jag och Jocke diskuterade och kom väldigt snart fram t. att det inte var någon bra idé att lämna barnen där hos en magsjuk barnvakt, inte alls bra faktiskt. Då Jocke var så nöjd med dagens dyk och samvetet sa honom att det var min tur så blev det jag som fick haka på Blackan ut till Eldaren, ännu en gång. Jag protesterade lite lätt men Jocke var fast besluten att jag skulle få åka så la jag ner övertalningen.

När klockan väckte mig 5.30 efter en dålig natts sömn är jag beredd att väcka Jocke och byta dykprylarna i bilen men stänger istället av huvudet och låter rutin och instinkt ta över. Kissa - kaffe - klä på sig - sätta sig i bilen. Ja i bilen slog jag på huvet igen då jag jag måste ha med mig den verksamheten när jag kör ;o)

Det är en lugn och solig vårmorgon och jag känner i hela kroppen att jag kommer att få återse kära Eldaren. Väl på Blackan meddelas det att havet är kavlugnt (typ) och att vi lugnt kan ta oss ut dit. Efter frukost och vrakgenomgång kollar jag in Roberts och Marcus dykplan, hur de pekar och planerar. "Ser kul ut det där" tänker jag och frågar sen om jag kan få klämma mig in i deras team. Menar, Han Solo är så himla tråkig att dyka med, aldrig svarar han på mina lampsignaler elr kollar på saker jag försöker visa honom, att dela luft med honom tror jag blir en mardröm. Nåja, Robert och Marcus går genom sin dykplan med mig och pratar ihop oss.

Vi är andra elr tredje dykteamet ner och det är verkligen dåålig sikt på vägen ner, kan i huvud taget inte se Eldaren. "Neej kan det ens VARA dålig sikt på Eldaren?" När vi kommer under ca 20m öppnar det sig och man ser helt plötsligt nästan halva vraket.

Enl. dykplan tar vi oss direkt akterut för att ta oss ner i hytterna. Robert 1a, Marcus 2a o jag 3a. Först tar vi hytterna och utrymmena på babord sida, det blir lite trångt när vi ska vända tillbaka i hytten längst föröver men jag bestämmer mig att dyka under Robert som ligger och väntar på att komma ut därifrån. Det känns så himla mysigt att dyka här i hytterna och jag kan i huvud taget inte fatta att jag inte varit här tidigare. Jag ser element, gamla bänkar och när vi tar hytterna på styrbord sida så ser jag bastun och en byssan (visst heter köket så på en båt?) kollar lite snabbt in i maskinrummet. Det är så himla mysigt och det känns så bra att vara här. Men så när vi ska dyka ut från de utrymmena så stannar nr1 i en fast position såpass länge att jag börjar ana oråd, jag rycker i fenan och han svara tillbaka genom en vinkning, skönt allt är ok. :o) Vi dyker runt här nere och sen tar vi oss akterut för att ta oss ut den andra vägen, Marcus gömmer sig bakom en vägg och skrämmer mig och jag skrattar gott. Tränger mig upp och lägger mig och väntar in Marcus.

Nu tar vi oss föröver och jag känner mig som en fåraherde elr ankmamma när jag försöker hålla reda på mina dykbuddisar som inte alls vill titta på samma saker ;o) Vi dyker iaf genom bygget över och ner t. spränghålet och ut och tittar runt här o var. Vi visar Marcus reservpropellern och han dyker fram till den "vad ska han göra, ska han gnugga den elr vad?" men han kommer glatt tillbaka med en simpa som Robban tydligen envisas med att vilja pussa ;o) Ja han får ju som han vill och får en puss av simpan på reggen. Till slut (efter 25-30min) gör jag tecken att nu f-n fryser jag. Vi gör en snabb vända ut över fören och kollar in den innan vi gör en uppstidning uppför Blackans lina.

Vi gör en fin uppstigning med ett stabilt o bra säkstopp då jag ligger fritt i vattnet. Märker under uppstigningen att jag haft mer än vanligtmed luft i dräkten o får tömma en del, men det går bra.

Uppe på ytan väntar en supersmarrig lunch. Köttfärssås med pasta, färskriven parmesan och varma vitlöksbröd och sallad :oP

EAN32%