Namn: Lösen:

Dyk nr: 413, Sverige, Dalarna, Tuna Hästberg


DYKARE :
PARKAMRAT :
DATUM :
2009-05-02
MAXDJUP :
37,0 meter
DYKTID :
66 minuter
VATTENTEMP :
6 grader
SIKT :
20 meter
VISAD :
361 ggr

Efter runt 3h på land med det sedvanliga minglet, nutrientintagandet och kompressorfyllandet blev det dags att bada igen. Tog väl en sån där klassisk snabbvila som vanligt också. I dräkten, en sissta tur till pissstenhögen så bar det snart dags ner i det blöta igen. Planen var enkel även inför det här dyket. Ungefär som förra, fast den här gången tänkte vi se var den där linan som vi först simmade på verkligen tog vägen. Iväg bakvägen den här gången. Genom det där relativt stora hålet, ut på andra sidan, bort en liten bit och så fanns faktiskt spoolen kvar där den lämnades. Gruvfrun var snäll idag tydligen. Rysken lösgjorde sin stackars spool från linan och så droppades det ner 12 meter in i det mörska till synes bottenlösa igen. Väl nere på skrämmande nog, samma djup som sisst trasslades spoolen ur, återbördades till lämplig förvaringsyta och så simmades det iväg.

Typ 5 minuter senare kunde man sett, om man stått och väntat på oss vid 5-vägskorsningen, ett par rätt förvånade dykare där dom upptäckt att snöret dom varit på var en circruit. Vi hade bara avbrytit den efter kasnke 3/4 för att ta den där "genvägen" som inte var så mkt till genväg ännu. På vägen tillbaka var det lite träbitar och grejer att se, allt på runt 35m. Man bygger trevligt med deco här. På vägen råkade jag observera något som såg rätt intressant ut, men orkade inte göra rysken uppmärksam på det då han säkert visste om det.

Nåväl, vi simmade tillbaka till den syntetiska cavernzonen och stirrade på bottentimern. 22minuuter, och så hade man strax under 100 bar kvar i stagen. Det här var ju inte alls bra. Alldeles för kort och på tok för mkt gas kvar. Efter en snabb "wtf??? vad nu?" konversation blåste vi tillbaka till korsningen och tog ett av dom andra snörena. Jag hade ingen aning om var det här snöret skulle sluta eller gå. Men wtf, det är ju kul med nya grejer. Det är ju därför man gillar det man gör. Nya saker är kul saker, spelar ingen större roll vad det är. Kom rätt snart fram till den ofta fotograferade östra-västra skylten, och direkt fattade man var man befann sig. Stirrade där en studn och snart bar det av innåt. Hittade ett elrum som det självklart skulle simmas in i. Jag måste varit först i världen att ha kollat där inne ;-)
Stirrade ordentligt på alla spakar och elprylar med sina skyltar. Tog mig tom tid att göra en lite "what this do, what that do" - gir style. Det är kul när man kan underhålla sig själv.

Ut ur det där stället nöjd som vanligt, och snart var man framme vid ett till kors. Snabb huvudräkning på gas och sånt. Rysken påstod sig veta var vi var, så det var väl lika bra att ta vänster. Simmade vidare och kom till min, kanske inte så stora förvåning, fram till 5 korsningen igen. Soft, nu vet man hur allt det här hänger ihop också. Stirrade lite på bottentimern och insåg att det kanske var dags att plaska tillbaka.

Alltid lika skönt att komma in i den belysta delen. Surrealistiskt på något plan och bara avkopplande. Så fort man ser dom första glimtarna av ljus så slår iaf jag det första jag gör av lampan och bara glider omkring i det närmaste mörkret lite sakta, och se fram mot ljuset. Observera att det inte är det vita ljuset i slutet av tunneln, det hade varit dåligt.
Hmm, nåväl. Slog en titt på bottentimern igen och den log mot mig på det där sättet den alltid gör. Nästan uppmuntrar till längre dyk med sin förmåga att sänka ned siffran som symboliserar timmar.
Nåväl, slår våra ihop våra massiva kranium och kommer fram till en decoplan. Kommer så småningom upp till decostången där själv sliter av reggen, skruvar på gasen och börjar andas lite oxyflås. Alldeles för jobbigt att koppla loss flaskan från stången är det också. Fluffar omkring där med min meterlånga slang och "läser" decolektyren som uppskattas väldigt mkt av min friska hjärna.

Uppe varm och glad, och börjar se sambandet att 70 min dyk inte är några problem med nuvarande underställssetup i varma 5-6 uwatech grader, som påstås vara någon grad för varmt. Börjar bli lite småkyligt i fingertopparna. Inget värre.

Kompresserar upp flaskorna igen, bär upp kompressorn och så bär det av mot skolan för föda, koma och en mängd bilder.