Dyk nr: 179, Kolsva fältspatgruva

Jag minns när jag var liten och hade en koja i skogen som låg gömd i skogen. Jag minns hur orolig den var över att den skulle förstöras av såna som inte visste vilket värde det låg i kojan för oss. Jag minns även stoltheten att ta med mig kompisar till kojan för o visa vilket mysigt krypin man fixat. Ungefär den känslan infinner sig när jag får ha förmånen att visa kompisar ”utifrån” ”vårt” fina dykställe i Kolsva. Att sen få förmånen att visa den en sommardag då solen skiner efter säkert en veckas regnande känns också riktigt fint.

Vi möter upp Fredrik vid Mac Donalds i E-tuna. Han meddelar att hans vänner från N-tälje möter upp i Kolsva, de som piggnat till efter midsommarfirandet. Själva lyckades vi inte skrapa ihop några då alla verkade planera slappande eller var bortresta denna dag. I Kolsva visar det sig att det bara var en som orkat upp.

Väl på plats småpratar vi lite o plockar ihop våra prylar, jag känner mig lite sävlig idag o det känns lite skönt faktiskt. Att ta det lite lugnt innan dyket, att det sen innebär att hela ligan ligger o väntar på mig i vattnet stör mig inte alls. De ser ut att ha det riktigt gott där.

När grabbarna väntat klart på damen i sällskapet, gör vi vår S-drill o följer den dykplan vi lagt upp. Jocke utnämner mig t. 1a vilket jag accepterar med viss tveksamhet men tänker ”jaja jag ska väl hitta bort t. schaktet o lilla brottet då”. Ligger o lägger upp en plan för hur jag ska ta med hela ligan genom schaktet iom att jag själv ”bara” dykt genom där 3ggr.

Efter ett tag är vi framme o jag är glad över att jag iaf hittade rätt direkt. Lägger mig o väntar in alla o kollar att det känns ok för alla att dyka in i det mörka hålet i berget. Alla signalerar ok, jag försöker signalera t. Jocke att jag vill ha honom framme vid mig för att guida men han ligger istället längst bak för att ”valla” ;o) Jag dyker sakta in i hålet o stiger långsamt så som vi gjort alla gånger förr o tänker att den övre gången nog ligger längst in. Men längst in möter bara en liten klippavsats, ingen utgång. Jag ser mig omkring o ser att vi är väldigt nära taket o när jag gör en helomvändning mot de andra ser jag utgången som de redan upptäckt då de legat fint på rad bakom mig o de väntar in mig så jag får dyka först genom gången ut. Idag ligger ingen dimma i botten här men jag gillar ändå uppsynen av den fina utgången med alla träd o lyktan hängandes utanför.

Väl utanför överlåter jag ledandet/guidandet t. Jocke då jag kände att jag inte skött min uppgift riktigt bra o inte hittar så väldans bra i lilla brottet. Jocke tar över o tar oss in i lilla brottet, lite djupare än vanligt men det blir bra ändå. Jag ser en brun lina vid vår sida o ser den tjockare linan längre upp. Vi är snart genom o dyker runt i lilla brottet o leter efter djurskallarna, förgäves. Då minns jag att de blivit flyttade på o förbannar mig själv i tysthet att jag inte frågade VAR de ligger nu. Men, det hade ju varit ännu bättre om de som flyttat på dem kunnat lägga tillbaka dem…

Genom hela dyket känner jag mig väldigt bra balanserad o stabil, allt känns riktigt lugnt o skönt o jag trivs allra bäst att ligga längst bak för att ha översyn över de andra. Jag är nog mer en vallare än en guidare ;o) Jag lägger allt på minnet hur jag ska hitta allt till kommande guidningar så nu hittar jag riktigt bra i dessa delar av brottet.

När vi är tillbaka igen går vi upp för jag måste snyta mig lite men sen går vi ner igen o kör lite skills. Jag själv kör lite krandrill o byte t. dekogas m.m. Ligger o myser i det varma vattnet o spanar på lite abborrar, solen strålar ner i vattnet o det är sååå skönt.

När jag kommer upp möts jag av en hånskrattande Jocke som retar mig för att jag stuffat min dekoflarra så otroligt slarvigt. Visst var det så, men jag kanske inte koncentrerat mig på just den delen idag ;o)

Parkamraters loggar:
Fredrik Christiansson - Kolsva, fältspatsgruvan
Fredrik Christiansson - Kolsva, fältspatsgruvan
Joakim Bergman - Kolsva, Fältspatsgruva
Joakim Bergman - Kolsva, Fältspatsgruva