Namn: Lösen:

Dyk nr: 17, Skarvasätt, Stora Håskär och lite till


DYKARE :
PARKAMRAT :
 
DATUM :
2009-07-03
MAXDJUP :
34 meter
DYKTID :
40 minuter
VATTENTEMP :
13 grader
SIKT :
6 meter
VISAD :
299 ggr

Medan Janne rattar Kon-Tikis Brandskär genom dyningarna går Kalle igenom dykplatsen och förbereder dykparen på det första dyket för helgen.

Jag sitter och lyssnar sådär halvlamt och tänker att vi säkert kan få se säl här på platser som Stora Håskär och Skarvasätt. Tittar ut över det soldränkta havet och skriker till: ”Sälar! Två. Tre stycken…. De hoppar. De är svarta! Är det sälar?”. Den krullhårige skepparn svarar bara ”Tumlare!” med en övertygelse som får mig att hålla käften resten av färden.

De nya latexmanschetterna på Sjöbusens antika neoprentorris håller inte, så han huttrar redan när vi plaskar i vattnet. Jag frågar om han har luft. Sjöbusen ger mig ett finger och så går vi ner i etapper förbi ålgräs, över tareskog, parerar fientliga brännmaneter av kolossalformat, simmar ovanför plattfiskbotten, jäms med trollhummersprickor, genom dödmanshandbältet och alla andra löjliga fiskar och havsdjur till de osannolika djup som mest av allt påminner oss om Östersjöns kala bottnar. Vi känner oss hemma bland den fina graniten. Luften i våra reggar smakar rocknrollgräs och det blir behagligt tyst runt omkring oss.

Letar runt bland stenblocken och finner mycket snart en större grotta under ett klippblock. Där inne huserar det värsta monstret jag någonsin sett! Ett monster vars klor med lätthet hade knipsat av både det ena och det andra av kroppsliga lemmar och diverse dykarutrustning med klor så stora som någon gigantisk korgbollsspelares händer. Vi går inte nära, ty vi inser snart att det här jehut av naturen måste vara en alltigenom ond företeelse. Hur stora kan dessa humrar egentligen blifva? Vad för ond makt har låtit denna varelse växa sig tredubbelt storleken av en normalstor hummertina? Enbart djävulen själv, mina vänner. Sanna mina ord.

Sedan strömmen tagit oss längs med en ravin och något grundare stannar vi till en stund och tittar på en halvtaskig sumomatch mellan två krabbtaskor, vilken dock verkar pågå längre än våra förråd av luft skulle räcka. Trots våra ivriga applåder och pågående vadslagning måste vi lämna den intensiva matchen och de två kämparne åt deras öde.

Vi tar så sats, fyller våra västar och spränger upp mot ytan för att gå på båten.

Där uppe väntar oss nästa chock!
(forts följer)