Namn: Lösen:

Dyk nr: 24, Kvinnersta , Södra brottet


DYKARE :
PARKAMRAT :
DATUM :
2009-07-05
MAXDJUP :
21,3 meter
DYKTID :
53 minuter
VATTENTEMP :
5 grader
SIKT :
0-7 meter
VISAD :
924 ggr

Jag och min kompis Thomas tänkte att vi skulle testa Kvinnersta. Vi hade läst en del och tyckte det lät som ett bra dyk - vi va lite oroliga över att man var tvungen att simma igenom en liten grotta på 10-15m för att komma in i brottet från istigningsplatsen som var belägen i princip innuti en hästhage.

Vi krängde på oss våra dubbel 6or 300bar och började ett riktigt häftigt ytsimm mellan höga klippväggar med bland annat en nyfiken häst bara någon meter ifrån oss och stort stim abborrar under oss. Väl framme så kikade vi ner för att lokalisera passagen som syntes tydligt i det klara vattnet.

Vi ser sen två andra dykare komma ytsimmandes emot oss som också skulle dyka i brottet för första gången och jag sa att jag hittat passagen men att vi aldrig dykt i någon grotta tidigare och en av de andra va instruktör i vrakdykning m.m. så de två fick gå före oss.

Nåväl.. en minut efter att de gått in så går vi in och möts av riktigt dålig sikt i grottingången. De hade siltat upp en massa förmultna löv och sikten var bara kanske en halvmeter. Jag lyckas dock få tag på en indragen lina som vi började gå efter. kanske 10-15m in så var det en passage där man gick igenom en dörr och det blev lite trängre - började ana oråd.

Vi följde hur som helst linan genom dörren och nu var sikten max 5cm, kunde knappt se min dykklocka mitt framför masken trots lampan. Vi simmade en liten bit till tills jag kände att linan tog slut och jag kände att aldrig i helvete att jag släpper linan så jag försökte signalera med handgester till min parkamrat att jag vill vända. Det tog ett tag innan Thomas såg och fattade i den extremt dåliga sikten dessutom hade jag problem med balansen på grund av att mitt paket hade hamnat på sné.

Minns att jag började tänka att "det är så här dumdristiga dykare omkommer". Jag kunde känna hur pulsen steg och hjärtat jobbade riktigt hårt nu - började smått hyperventilera när jag kom på mig själv att jag måste ta det lugnt. Jag tar två djupa andetag och lugnade ner mig.

Thomas började backa och jag följde efter - några minuter senare såg vi ljuset igen och steg mot ytan.. i alla fall jag, Thomas va inte med längre. Blev direkt orolig och tänkte att det är ingen idé att vänta vid ytan så jag gick ner omgående igen och det visade sig att Thomas hade fastnat med bläckfisken precis vid utgången - ingen fara alltså.

Fem minuter senare kommer de två andra dykarna ut, de berättar att de varit nästan 100m in i berget och när de skulle vända så var det som att simma in i en vägg av all skit som de siltat upp.
Instruktören tackade Thomas för lånet av lampan, han tror att de hade kanske dött utan den.


Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Det brukar vara jag som är cool vid jobbiga och stressiga situationer men denna gången så tog rädslan överhand.

Vi borde inte ha simmat igenom dörren utan vänt redan där - i övrigt tycker jag vi hanterade situationen ungefär så som vi hade kunnat. Jag är tacksam för att ingen av oss tappade linan eller liknande och att alla klarade sig.

En ny regel har fötts hos oss: Att aldrig simma in i gångar eller grottor där vi inte kan se dagsljuset i andra änden.


Väl tillbaka på ytan så hittade vi den andra ingången som låg 10m strax vänster om den andra ingången och där såg vi dagsljuset på andra sidan så vi simmade igenom och fortsatte vårat dyk som var tyvärr ganska präglat av den tidigare minst sagt obehagliga upplevelsen. Det var dock riktigt trevligt, bra sikt, varmt vatten (på 0-10m), mycket abborre, mycket kräftor och mycket skrot.