Namn: Lösen:

Dyk nr: 142, NORGE, Junker 52, Hartvigvann


DYKARE :
PARKAMRAT :
Göran  
DATUM :
2009-07-08
MAXDJUP :
7,8 meter
DYKTID :
38 minuter
VATTENTEMP :
8 grader
SIKT :
12 meter
VISAD :
669 ggr

Klicka för förstoring

Till album »

Dagens planering låg på 3 dyk; ett på Junkern uppe vid Hartvigsvann och två sista på Kunne. Göran skulle komma med på Junkern och dyka med mig medan Tomas och Sandra dök tillsammans.

Vägen är till början den samma som till Lavangen men snart efter Bjerkvik tar man höger i rondellen och upp emot Vassdal som också ligger i en dal mellan två fjällmassiv där snön fortfarande ligger kvar. Solen sken och vädret var helt underbart.

Vi hade med oss Muurikka och god lunch men först skulle vi dyka lite.

Tomas och Sandra började, jag beskrev hur man hittar planet och iväg vandrade dom. Var lite nervös för dom såklart, känns lite kusligt när man inte var med själv men det börjar kännas stabilt med Sandra nu. Hon har inte gjort många dyk alls men verkar vara väldigt bekväm och trygg i vattnet. Tomas gjorde sitt andra dyk på 2000-talet men det gick riktigt fint för dom.

Vi förberedde oss på land och gick ner rätt snabbt efter dom hade kommit upp.

Vadade/gled ner efter bäcken och vek av höger som man gör när det börjar bli djupare, vi såg Junkern direkt och dyket kunde börja. Första 5 minutrarna gick åt till att få Göran in i dykmode igen efter ett ytintervall på 11 år, han har åtminstone haft tid att vädra ur all kväve.

Junkern är underbar att dyka på, djupet är gött, sikten fina 12-14 meter och vattnet till och med smakar gott. Vi kollade in de mesta såklart; motor, landningsställ, hjul, kulspruta eller vad det är, hytten med innehåll och det där konstiga oljefaten som liksom är tryckta längst in i kabin emot pilothytten. Jag undrar varför dom är det egentligen?!
En tanke jag fick är att när tyskarna flyttade över bränsle och förnödenheter emellan planen efter dom landat sista gången så lämnade dom faten i de planen/planet som dom skulle överge, om jag inte minns fel så fick dom upp något/några plan i luften som klarade sig.

Efter vi var mer eller mindre klara pekade Göran på några andra vrakdelar som låg längre bort vilka vi simmade över till och kollade in, det var några räfflade plåtdelar som tillhörde kroppen antagligen.

Tillbaka på planet och njöt ett tag, sen tummade vi dyket.

Göran verkar riktigt nöjd och det är roligt att dyka med kompisar man känner sedan forntiden.

Lite lunch med kompressorljud i bakgrunden för att sedan åka över till Herjangen igen för att dyka två dyk på Künne.


Parkamraters loggar:
Sandra Viklund - Norge, Bjerkvik, Hermann Künne
Sandra Viklund - Norge, Bjerkvik, Hermann Künne
Sandra Viklund - Norge, Vassdal, Junker 52