Dyk nr: 210, Öland - Auguste Helmeric

Lunchen idag gick ju definitivt lättare att få i sig, jag riktigt känner hur pass mycket fräschare o piggare jag är idag då det bara går runt 1m istället för 1,5m höga vågor ;o) Lyckas inte komma ner i nån koma direkt men vilar lite iaf, de andra ligger o snarkar medan båten far hit o dit, själv ligger jag o filosoferar lite.

Efter ca 3h går vi då upp o förbereder oss för resans sista dyk, gissa om förväntningarna är höga, nu f-n gäller det att sköta sig från början t. slut o hoppas att vi klarar kursen då!!! Allt går smidigt och snart sitter vi där med dekoflarror o allt redo o hoppar i i det rytande havet och ytsimmar bort mot bojen. Väl framme är jag totalt slut men tömmer vingen o går ner t. Jocke o Micke på 6m, där gör jag tecken att jag är helt svettig för att visa att vi får ligga här en extra stund innan vi påbörjar dyket. Vi gör s-drill lugnt o smidigt o minns även idag att byta tbax från backup t. longhose igen ;o) När vi vilat en stund så kollar vi klockan o påbörjar vår nedstigning (med mig först då jag leder detta dyk). Kollar flera ggr att jag har Jocke med mig. Väl nere lägger jag mig vid relingen o väntar in de andra som kommer tätt efter. Jag pekar mot fören med hela handen och får ett ok av Jocke så vi påbörjar vår fina runda. I ett skönt tempo dyker vi föröver och utöver fören, väl i fören vänder jag mig akterut o håller för lampan…magiskt man ser ända bort t. bygget o det är bara sååå fint. När vi legat där en stund sen dyker vi akterut och tittar ned i nån nedgång, ser riktigt läckert ut på väggarna, nästan som målningar i olika fina färger. Jag går smidigt åt sidan så Jocke också kan titta in. Sen fortsätter vi akterut innanför relingen och tittar på allt bråte och framför allt alla brädor, jisses de som lyckas packa så grymt fullt överallt med brädor :o) De har verkligen TRYCKT inbrädor i varje utrymme. När vi dykt förbi bygget kollar jag ännu en gång på dykdatorn o inser att vi kan ta en sväng ner t. proppen om vi vill, jag frågar Jocke om han tycker att vi ska göra det. Vi ger oss av och rundar ner t. proppen, men, halvvägs ner så känner jag ”f-n det här är lite väl djupt”, vet…bara psykologiskt, men jag har lärt mig att man ska lyssna t. såna signaler och avbryter turen t. proppen o dyker istället föröver o mot bygget. Men jag lägger här märke t. att Micke tar en tur ner t. proppen och tittar trots att vi gett oss av därifrån, det måste vara ett gott tecken. Vi tittar in i alla dörrar och gluggar och avslutar med en tur runt på bygget och tittar ännu en gång ner i skylighten.

När dykdatorn står på 24 tummar vi dyket o påbörjar vårt deko. Uppstigningen upp t. 27m går kvickare men ännu inte klockrent. Gasbytet går galant och jag känner mig så stabil o lugn även detta deko. Uppåt 12m börjar det bli strömt som f-n igen och på 9m ser jag att Jocke tar fram linspolen igen för att förbereda en John-line, va gla jag blir :o). På 6m fixar han iordning den o vi lägger oss lugnt o harmoniskt på vårt 11min stopp o tittar på maneter o grums i vattnet, så varmt o skönt o avslappnande. Ligger där o tänker på …svampbob när han jagar maneter…funderar på om vi klarat kursen o låter tankarna fara. När det är ett par min kvar dyker Micke fram t. oss o lägger sig precis framför oss o jag tänker ”men näe va sjutton har vi gjort nu” men han räcker fram sin hand o tar tag i min hand o skakar o ler (med ögonen), sen räcker han fram sin hand mot Jockes och skakar även den, minns inte om han gjorde nåt mer men vi förstår att vi iom detta klarat kursen. Jag är så förbannat rörd här så en liten tår nästan svider i ögonvrån ;o)

Väl uppe får vi vår debriefing innan han tagit kaffe, det är också ett gott tecken har jag lärt mig ;o) och han är stolt o nöjd över våra prestationer och vår utveckling. Jag måste jobba bort mina hawaiianska froggisar och hålla reda på var jag har alla sladdar och slangar. Jocke han fick lite o jobba med, han också men det får han väl svara på själv. Micke sa också att iom att vi klarat dessa dyk under dessa extrema förhållanden så är vi definitvit klara :o)

Vi hinner inte mer än packa ihop allt så är vi redan i land och det är dags att fara hemåt.

Jag är jättejättenöjd med kursen och med Micke som instruktör, oerhört pedagogisk o utrycksfull, du får banne mig höra om du gör nåt korkat men också när du gör nåt bra. Jag är också nöjd med M24 och dess besättning som känns oerhört erfarna o kompetenta och som gjorde dykningen så pass smidig ändå, trots höga vågor o ström. Jag har definitivt övervunnit något över mig själv som klarade kursen, det trodde jag aldrig aldrig.

Får avsluta med att tacka mr Asp för lån av dräktgasflarra! Aldrig, aldrig har den svikit mig o vi har nog blivit rätt taita med varandra :o)

Parkamraters loggar:
Joakim Bergman - Öland, Auguste Helmeric
Joakim Bergman - Öland, Auguste Helmeric