Namn: Lösen:

Dyk nr: 770, Vraket Melanie, Inre bådarna


DYKARE :
PARKAMRAT :
DATUM :
2009-08-22
MAXDJUP :
31 meter
DYKTID :
43 minuter
VATTENTEMP :
6 grader
SIKT :
2 meter
VISAD :
520 ggr

Efter dyket på Tyr hade vinden lagt sig en aning så det var dags för Melanie. Det blev ett lite annorlunda dyk på Melanie, det var rätt rejäla vågor och flytlinan till Melanie verkar vara försvunnen så vi ankrade upp Storsjön i lä "bakom" bådarna istället.
Härifrån var vi tvugna att simma igenom en liten lucka mellan klipporna för att komma till andra sidan bådarna där Melanie troget låg och väntade.
Vi kastade oss oförfärat i de sälinfekterade vattnen och började ett oförtrutet ytsim i de piskande vågorna. Strax innan vi var framme vid klipporna drog vi ner våra svarta masker framför ögonen och gled sakta ned i det virvlande vattnet.
Eftersom jag sumpat min trogna SK7:a några dagar tidigare litade jag på att Karsten skulle navigera oss rätt vilket jag inte trodde skulle bli några problem. När vi kom fram till glipan mellan klipporna var det ganska rejält svall så man fick passa på när vågorna var på väg framåt att simma på ordentligt. På grundaste stället var det väl 50cm så man tog tag med händerna och drog sig framåt.
Väl förbi klipporna befann vi oss i en liten vik där vi tog kompasskurs 90 grader ut från klipporna.
Vi följde den mäktiga drop-off'en ner till botten på runt 28m där vi började simma ut i det mörka vattnet.
Efter en knapp minuts simmande tornade plötsligt skrovsidan på Melanie upp sig framför våra ögon. Vi stannade till ett tag och kontemplerade denna mäktiga syn i skenet av våra lasersvärd innan vi sakta började stiga upp till relingen.

Sikten på detta mäktiga vrak var tämligen usel denna lördagseftermiddag, dryga 2m kanske. Vi simmade först föröver en bit innan vi vände och simmade akteröver. Vi höll oss ungefär mitt på däck. Melanie lutar väldigt mycket och i den dåliga sikten är det ganska svårt att få en överblick över hur hon verkligen ser ut.

Vi rundade aktern innan det var dags att ge sig tillbaka till det ställe vi anlände.
Väl framme vid punkten där vi skulle lämna Melanie tog Karsten ut en kompassriktning igen och vi simmade ut i det svarta vattnet. När vi kom fram till klipporna öppnade vattnet upp sig, sikten var plötsligt 10-15m. Riktigt fint, varför var det så stor skillnad på sikten mellan vraket och klipporna?
Vi gjorde en långsam fin uppstigning efter klipporna innan det var dags att ta sig igenom till andra sidan igen.
Efter att ha brottat oss igenom armén av sälar var vi äntligen tillbaka till Storsjön där Stig hade lovat att ta emot oss med en GT på akterdäck när vi kom upp men han var sjösjuk så det blev inget med det. Vi fick fixa våra drinkar själva.
Trots sikten ett fint dyk på Melanie. Efter en GT och sedan middag med Björns mirakellåda var dykdagen fulländad.