Dyk nr: 15, Husbygropen, Ekerö, Stockholm

Dags för efterjobbet dyk med Waterhouse igen! Denna onsdagseftermiddag samlades vi utanför dykcentret och redan där fick man lära sig att Husbygropen innebar klart vatten, gäddor och kräftor (och speciella abborrar). Vi hoppade i minibussen och efter vad som kändes som en evighet var vi framme i Husby. Mitt på landet. Fält och några bondgårdar var det enda man kunde se och vi åkte in genom en skog som ledde ner till vattnet. Husbygropen är ett kanske 200 gånger 300 m stort vattenfyllt sandtag med ett maxdjup på 22 m som ser ut som en helt vanlig liten sjö.

Redan från stranden, när vi gör klar vår utrustning för dykning, ser man att vattnet är klart. Inte heller lite grön eller brunaktigt som vissa svenska vatten är ibland, utan helt klart och genomskinligt.
Vi går i. Det blir snabbt djupare och jag och mina två parkamrater signalerar att det är dags att sjunka ner.

Jag får två intryck när jag ser mig om nere i vattnet. För det första så är vattnet klarblått och sikten är otroligt bra. För det andra så fascineras jag av sluttningen under vattnet som brant lutar neråt och försvinner ner i det båa, redan några meter från stranden.
Nere vid botten börjar vi simma medurs längs stranden. Det är fin sandbotten och mycket växtlighet. Snart dyker den första kräftan upp. Man ser också siluetter av större abborrar, men än så länge vågar de inte komma fram. Kikar in i en minigrotta på någon decimeter och upptäcker ännu en stor kräfta som sitter där och trycker.

Undervattenstopogafin är cool. Man simmar upp och ner längs kullar och "bergskammar" av sandberg. Kräftorna är många och stim av abborrar kommer riktigt nära, så nära att man nästan kan nudda dem.
Jag har mycket bättre flytkaftskontroll den här gången än sist, och det beror såklart på att jag har en mindre väst nu, en Mares S.

Snart pekar parkamraten och jag får syn på en liten gädda på kanske 3-4 dm som lugnt står stilla i vattnet utan att bry sig om oss och våra lampor. Den har ett fint mönster, och efter att ha kollat lite på den simmar vi vidare. Vi kommer fram till ett stort stenröse där vi hittar många kräftor, och flera lite större abborrar som simmar ut ur sina gömställen bland stenarna för att kolla på oss.
Det blir snabbt grundare och vi kikar upp ovanför vattenytan för att orientera oss. Vi ser att vi behöver simma förbi en vassrugg för att komma till stranden där bilen står parkerad.

Vi beslutar oss för att få ut det sista av dyket, så vi sjunker ner på kanske två meters djup och simmar längs vassen. Vi ser ingen fisk här, men en kräfta som gömmer sig i vegetationen.
Vattnet är klart och trots att det har börjat mörkna lite så ser men träden ovanför vattenytan klart och tydligt. Solens sista strålar skimrar på vassen och det blandat med att vattnet är extremt klart gör att det känns som att man befinner sig i någon klar flod i djungeln. Jag simmar över ett stenröse och kollar på ett stim med småfisk vid stranden innan jag går upp ur vattnet.

Husbygropen var ett mina hittills bästa dyk och absolut det bästa av dem jag gjort i Sverige.