Dyk nr: 315, Harm

Ner: 13:21
EAN32 2x18 + EAN100 1x7
Vikt: Lampa
Medel: 14,0 m

Det var länge sedan vi dök och alla var dyksugna. Känslan var att detta skulle bli det sista dyket innan någon av oss slog till och blev pappa. Efter mycket om och men hittade vi en tid som passade oss alla (jag var plågsamt upplåst av barnkalas). Vid lunch samlades vi i Lillsved med (icke dykande) respektive och segade oss ner i vattnet. Jag maxade dyket med dubbelarton (eftersom tolvorna som vanligt innehöll fingas) och syrgasdeko (eftersom jag var bakfull).

Planen var att reparera den trasiga linan och vi gjorde en dykplan medan vi klädde på oss som sedan förfinades på ytan. Dyket kunde ha blivit enklare med en mer genomarbetad dykplan. Knorren på förvirringen var att jag och Johan kom överens om att bryta grottprotokoll och lägga linläggaren sist utan att förstå att Marcus missat idén.

Då jag på grund av min utrustning var mer trögsimmad än mina kamrater skulle jag leda dyket. Vi gjorde tummen ner och simmade linan ut tills den tog slut. Johan gjorde en tie off och vi gjorde ok-tecken. Marcus var motvillig men släppte till slut ett ok varefter jag satte iväg. Jag tittade aldrig på Marcus som tecknade "vad gör vi" med händerna utan såg bara på ljussignalen som sade till slut sade ok när jag drog.

På ytan fick jag reda på att Marcus nu blev frustrerad över min bristande uppmärksamhet vilket tillsammans med alls vår vilja att vara den som gjorde "det" ledde till ett kontrollerat rock & rolldyk.

Jag drar iväg och tappar Marcus och Johan som försöker reda ut om och i så fall varför Johan borde gå först eller sist. Sikten var ganska begränsad när jag efter ett tiotal sekunder upptäcker att jag är ensam. Min plan blev nu att gå snett tillbaka mot linan för att via den kunna återfinna mina kamrater. Johan fick den briljanta idén att gå upp i vattenpelaren till bättre sikt och titta efter mina bubblor och efter bara en halv minut var vi åter samlade.

Jag drar iväg först igen och Marcus lägger sig efter Johan. Efter bara någon minut känner jag hur linan till Galeasen snuddar manifolden. Jag sjönk lite, backade undan och efter ett ok simmade vi ut till Harm. Ute på Harm var sikten fantastisk (aldrig haft bättre) och vi kunde snabbt simma tillbaka till infästningspunkten på den avbrutna linan.

Jag började att simma iväg med linan löpande i handen men innan jag hunnit uppfatta att den var fast i botten under en avbruten livbåtsdävert hade Marcus bombat ner för att lösgöra den. Situationen är nu åter förvirrad men till slut tar Johan tag i linan och simmar iväg med oss efter i någonting som bildade en deltavinge. Jag simmade till höger om Johan där jag hittade en av de gamla linorna på botten tillsammans med ett antal pinnar som jag drog upp och tog med mig. Det blev en del skarvande av lina, kapande av gamla linor och en veritabel siltfest med uppslitna och nerstucka stöttor och slitande i lina.

När linan var lagad simmade vi tillbaka till vraket där vi tog ett varv runt tittandes i olika skrymslen och lastrum. På vägen tillbaka prövade jag pull & glide i bottenleran vilket gick förvånansvärt bra. Marcus och Johan tittade skeptiskt på. Efter att jag var klar släpade jag syrgasflaskan i leran utan att märka det medan Marcus och Johan försökte lista ut på vilket sätt jag försökte vara rolig.

Vid ytan möttes vi av hungriga respektive som stressade oss att byta om så att vi kunde äta lunch på fiket. Jag lyckades få i mig både lunch och en köttbullsmacka innan det var dags att stressa hem för att duscha och sedan gå på trettioårsfest.

Tack för en trevlig dykdag (ber om ursäkt för min insats till eventuell förvirring)!

Parkamraters loggar:
Marcus Sundberg - Värmdö, Harm