Dyk nr: 153, Nackastrandsvraken, Nacka

Peter å jag planerade in ett dyk i Nacka strand denna i övrigt så trista torsdag. Dessutom bjöd vi in lite annat löst folk för att göra oss sällskap. På eftermiddagen hämtade jag upp min nyservade och halsbytta dräkt hos min personlige serviceman och såg fram emot att dyka torrt för omväxlingens skull.

Senare under eftermiddagen visar det sig dock att Peter fått andra planer i Nacka strand - öl-mässan - och bangar dyket. Dessutom trillar det in sms från de andra fjunfjortisarna att de har andra planer, så för en stund ser det mörkt ut även för mig. Men, det visar sig att min gamla GUE-F-kursare Richard är på och att hans polare Håkan gärna hänger med, så vi möts upp i skymningen på parkeringen vid Nacka strand.
Det visar sig dock väääldigt snart att herrarna inte alls vill dyka, egentligen. På TV visas ju nämligen IDOL och de är betydligt mer sugna på att se den skiten än att se riktig skit i vattnet. Det går så långt att de till och med simulerar utrustningsfel och borttappade detaljer bara för att komma undan och få smita hem till tv-sofforna och Peter Jihdes sportkommentatorsfrilla.
Jag förklarar raskt och livligt det olämpliga i deras beteende och intressen och uttrycker min avsky över att vuxna män vill ägna sig åt smaskig förnedings-tv hellre än att utforska djupets hemligheter.
De inser snart att jag nog har rätt och efter en stund promenerar vi bort mot kajen, kittade och klara.

Varken Richard eller Håkan har besökt platsen tidigare så efter en kort genomgång beslutas att jag leder dyket.
Vi hittar avloppsrören tämligen omgående och sätter iväg neråt. Sikten visar sig såklart vara rätt dålig, men ändå klart över förväntan. Vi hade inga större problem att se varandra och uppskattade nog sikten till kanske tre meter.
Strax nådde vi linan och satte av mot vänster. Vattnet kryllade av vidriga skorvar precis som vanligt på den här sunkplatsen.

Linan tar slut och vi fortsätter bortåt efter det som är (antar jag) ett skrov. Faktum är ju att det är jäkligt svårt att få någon överblick över det här stället. Vad är vad egentligen?
Vi når kikaren så småningom och strax efter den vänder vi och påbörjar resan hemåt igen.

När vi når rören föreslår jag att vi tar en tur efter linan åt andra hållet, men vi är inte riktigt överens om handsignalerna och beslutet blir till slut att vi vänder hemåt istället. Vi börjar dessutom ändå närma oss den maxtid vi bestämt.

Vi lallar så sakterliga uppåt efter rören och når strax ytan igen.
Väl i bilarna visar det sig att den nya halstätningen sitter kvar, men att läckaget i kedjan inte gått att laga. Jag är blöt efter armen och inser att ett kedjebyte nog står på tur....

Vi avslutar aftonen med en kaffe på Mc Donalds och styr sedan hemåt.