Namn: Lösen:

Dyk nr: 38, Ingrid Horn


DYKARE :
PARKAMRAT :
Julia  
DATUM :
2009-11-29
MAXDJUP :
30,5 meter
DYKTID :
24 minuter
VATTENTEMP :
7 grader
SIKT :
4 meter
VISAD :
721 ggr

Var ute med dykbåten Tessi, vädret var kannon och jag såg fram emot ett fint dyk på Ingrid.
Vet inte, men jag hade någon sort oro i kroppen ända från att jag vaknat på morgonen, kanske för jag varit uppe sent.
Väl på plats träffade vi en annan dykbåt med dykare i vattnet, de informerade oss om att det var kannon sikt samt att det var ganska strömt. Fan va kul tänkte jag bra sikt på Ingrid och började sätta på mig utrustningen, precis samma setup som förra dyket på ingrid som gick strålande.
Vi hoppar i vattnet och simmar ut till pricken där vi ska göra nedstigningen, man märker att det är riktigt strömt man får nästan simma snett för att komma till rätt plats.

Nu börjar strulet. Ger tecken för att vi ska göra nedstigningen, tömmer västen på luft, tömmer dräkten så mycket jag kan, kommer ner strax under ytan men sen tar det stop och jag börjar driva bort från nedstigningslinan kommer upp till ytan igen och får simma tillbaka 3-5m. Gör ett nytt försök och tar lite hjälp av linan för att komma ner första metern. Redan här tänker jag att jag ska simma tillbaka till båten och hämta 2 kg till, hade 8 på mig. Men eftersom det funkade 2 veckor tidigare så tyckte jag att det borde funka nu också. Hur som helst så påbörjar jag nedstigningen och det går väldigt långsamt. Väl ner vid bojstenen så känns det ok och vi börjar simma mot vraket.

Det är riktigt strömt när vi kommer fram till aktern, när man simmade i vanlig lungn takt så stod man still man var alltså tvungen att ta i lite för att komma framåt. Nu börjar jag känna hur fötterna vill uppåt och jag får ingen balans, men lyckas reda ut detta och fortsätter fram över aktern, men det känns som jag flyter uppåt så jag börjar andas lättare, dräkten squeesad till max, men fortfarande känns det som fötterna vill upp. Jag tar tag i vraket och försöker placera mig i upprätt posistion så att luften från fötterna kommer ut. Efter några sekunder känns det bra igen, vi simmar vidare och det känns inte alls bra känns hela tiden som om jag flyter upp, nu börjar jag bli orolig. Håller i mig i relingen i stort sätt hela tiden när vi kommer fram till masten så gör jag samma procedur som tidigare ställer mi i upprätt position. Försöker simma framåt men det känns som jag flyter uppåt. Börjar känna hur paniken börjar komma, börjar andas fort som fan, känner hur hjärtat slår alt fortare. Det ända jag känner nu är att jag vill bort härifrån, nu är det illa, nästan panik. Men som tur är märker jag det o tänker på det man lärt sig andas, tänk, lös problemet, efter några sekunder lugnar jag ned mig, Försöker tömma luft ur västen, men där är det tomt kollar så att ventilen på dräkten är öppen till max. signalerar till min parkamrat att vi ska simma tillbaka. Hela avägen tillbaka håller jag mig i relingen för jag flyter verkligen uppåt. som tur är är det ju en lina man kan följa hela vägen tillbaka. När vi kommer till bojstenen igen så känner jag hur felavvägd jag är. Håller i kättningen men benen vill flyta upp. får ta tag med fenorna i kättingen så att jag står upprätt i vatnet för så fort jag släppte taget
flöt fötterna upp. Väl vid säkerhetsstoppet så känner jag hur det blir kallt om armen. Fan tänker jag ska dräkten börja läcka också, precis vad som hände. Vi stiger upp till ytan, eller snarare jag som klättrar upp längst kättingen. Simmar till båten och det ända jag känner, Fan va skönt, nu är helvetesdyket över.

Tar av mig dräkten och armen är dyngsur, jag pustar ut, för det gick ju bra till slut.
Nu undrar jag vad fan var det som gick snett? I vilket fall kommer jag kasta på mig mer bly nästa gång. Och lyssna på mina tankar, Skulle hämtat mer bly redan i börja när jag kände att det var för lite.
Varför fötterna flöt upp tror jag beror på att min dräkt är så tight över anklarna och jag hade lite tjockare strumpor på mig fick verkligen pressa i fötterna i dräkten. Kan det vara så att jag låste fast massa luft i fötterna? som inte kunde komma ut?

JAJA så var det iaf, nu måste jag tillbaka till Ingrid och göra ett nytt dyk så fort som möjligt. För man blev ju lite smårädd efter incidenten.