Namn: Lösen:

Dyk nr: 226, Sala Silvergruva - Christinasjön


DYKARE :
PARKAMRAT :
DATUM :
2009-12-27
MAXDJUP :
27,4 meter
DYKTID :
50 minuter
VATTENTEMP :
3 grader
SIKT :
5-9 meter
VISAD :
636 ggr

Efter dyket väntar en smarrig fika/lunch. Själv har jag idag tagit med varm choklad och köttbullssmörgåsar med röbetssallad. Mmm varm choklad värmer gott då man blivit något frusen efter dyket. Men blev ändå inte alls så kall som jag trodde jag skulle bli. Vi sitter o fikar o pratar, lyssnar lite på Hogges cave-kurs samtidigt som jag också lyssnar ivrigt på de som varit inne i gångarna o dykt. Jag fick också reda på att Johan’arna pratat ihop sig o lyckats fortsätta sitt dyk och faktiskt hakat på oss en bit bakom.

Efter ett trevligt ytintervall med diverse ”pajkastning” ;o) så är det äntligen dags att svida om och göra dyk 2. Tydligen måste vi bara se en pelare i en av gångarna så det får bli en delplan av dyket, den pelare som sägt hålla uppe hela gruvan ;o). Sen kom Daniel med förslaget att också titta in i den ort där vi vänt dyket med Johan’arna. Låter bra tycker jag.

Daniel får leda även detta dyk och efter en s-drill och då vi fått våra tider uppskrivna så tar vi oss ner i mörkret igen. Jag var orolig över om jag i huvud taget skulle komma mig ner detta dyk men vi tar det långsamt nedåt och jag tror faktiskt tryckutjämningen går bättre än förra dyket, antar att det släppt lite. Väl nere vid bottenlinan så tar vi oss ner mot orten o nu dyker vi ända fram o Daniel visar att jag där ska titta åt två håll så när han tittat klart dyker jag fram o ligger o spanar in båda linorna. Åå så inbjudande det ser ut, jag vill liksom bara ner o i hålet o titta lite närmare in i gångarna, behöver inte simma in i gångarna bara ner så jag kan se närmare var de tar vägen. Vi vänder tillbaka mot uppstigningslinan och dyker mot den ingång som går mot tunn-rummet där pelaren ska vara. Öronen gör sig lite märkbara då dyket går lite upp o ner men det går bra när vi gör långsamma upp och nedstigningar. Väl framme så stiger vi 4m o trixar oss mellan berget och in i vid pelaren. Coolt det ser ut, riktig grottkänsla här kan jag tänka mig. Pelaren är i mitten av två runda hål som leder t. samma ort. Känns så mysigt att dyka in i en ort också. Vi vänder i ett rum och dyker tillbaka o följer linan, vi tittar in vid ingången t. nya Rinnman. Daniel visar vid ett tillfälle att här har vi fritt vatten uppåt, att schaktet är ovanför oss. Där på botten ser vi massa trassel och han och jag visar för varandra att vi har en tändare o släpper nåt för att visa att vi vet vad det är :o) Jag får äntligen se stock-stegarna Vi tittar på botten vid raset där jag skymtar en stege under själva raset, blir jätteivrig och försöker visa Daniel detta, han uppfattar vad jag menar och vi dyker fram o tittar lite närmare. Jag skymtar nu stegen på flera ställen under raset, verkar ha varit en stor o maffig stege. Fascinerande hur man kan bli så eld o lågor över en stege *hihi*. Vi ser nåt rostigt på en platå med en sopskyffel alldeles bredvid, undrar just vad det där andra rostiga är för något. Vi tar en sväng förbi Malmbårsgången och vänder strax därefter och då vi legat på 6m-linan ett bra tag även detta dyk så gör vi direktuppstigning från denna.

Jag slås av hur bra sikt det är ändå i sjön, när vi är i andra änden av sjön (tror jag) så skymtar vi fyra starka lampor som är på väg mot sitt dyk. Daniel visar ytterligare 2 lampor vid botten o jag antar att det är Danne o Tobbe o det ser så läckert ut med alla spelande lampor. Mot slutet av dyket när vi gör vår uppstigning måste jag stanna till på 1-2m för att spana in den vackra syn här. Man ser trappan halvvägs i vattnet o strålkastaren kastar ljus ner i vattnet som bryts så vackert mot det kolsvarta vattnet. Jag ligger här några sek o njuter av dyket och att vara här innan vi bryter ytan.

Är jättenöjd med båda dyken men jag känner att jag inte hunnit vara så sällskaplig med alla som jag velat. Får haka på snart som ytorg igen o bara mingla runt lite :o) Hänger alltid så trevlig folk här nere.

Tänk att jag skulle bli så förtjust i sten också, det trodde jag absolut inte. Jag gillar Kolsva o dess gångar, jag gillar absolut a-gruvan med dess uv-skog o hängbro m.m. men känslan av att dyka i Christinasjön och historien bakom detta ställe slår inte nåt av de andra gruvor/brott jag dykt i. Känner en stor nyfikenhet av att se mer av sjön här nere på 155m djup.