Dyk nr: 24, Alviksvraket, Alvik, Stockholm (Segelbåten)

Första dyket 2010! Kul, var riktigt sugen efter ett fyra - fem månader långt uppehåll, eftersom att jag ännu inte gått isdyknings- kursen. Vintern 2009-2010 var som känt väldigt, väldigt isig.

D enda som var med på dyket var jag, divemastern och en dykkompis som hade problem med bihålorna, vilket satte stopp för dykningen för hans del. Typiskt lynnigt aprilväder: Grå himmel, grått vatten och blötsnö i luften. Inga perfekta väderförhållanden för dykning, men inget kunde sätta stopp för mig den här dagen. Jag skulle dyka.

Jag tog på mig utrustningen med mycket hjälp (måste verkligen lära mig att ta hand om mig själv)....
Gick sedan ner på träbryggan som nu bara befann sig ungefär fyra decimeter över vattenytan, efter allt smältvatten efter vargavintern. Alla erfarna Stockholmsdykare (i varje fall jag) fruktar det meterhöga hoppet vid Alviksvraket, så jag blev lättad. En tyngd lyfte från mitt hjärta och jag slänga mig i det kalla vattnet.

Fyra grader var det. Vattnet. I början kände jag det inte, men när jag började sjunka ner i den gröna Mälaren tog isskylan ett förlamande grepp om mitt ansikte. Det kalla vattnet letade sig in i våthandskarna och förvandlade mina fingrar till djupfrysta prinskorvar. För ett ögonblick fruktade jag att isen skulle lägga sig över mitt huvud. Men snart hittade jag divemastern, och vi satte kurs mot segelbåten lite längre bort från Tore (det klassiska Alviksvraket).

Efter en transportsträcka på lite drygt tio minuter var vi framme. Och det var en cool syn. Segelbåten vilade på bottnen i upprätt läge, med ett tunt lager slam över sig. Den hade en liten lucka i fören och var öppen i aktern. Storleken större än en stor jolle, skulle jag säga, som dock inte vet ett **** om segelbåtar.

Efter att ha varvat båten och kikat på intressenta detaljer satte vi kurs tillbaka mot land. Jag frös som aldrig förr och var tvungen att börja avrunda dagens dyk. Vi var snart tillbaka och tog oss upp på sten/grässtranden. Sedan begav vi oss efter att först ha tagit av oss utrustningen tillbaka mot Waterhouse. Kort och gott: Ett kul segelbåts-vrak-dyk!