Namn: Lösen:

Dyk nr: 319, Mannes vrak, "Emanuel", Ornö


DYKARE :
PARKAMRAT :
DATUM :
2010-05-08
MAXDJUP :
21,6 meter
DYKTID :
29 minuter
VATTENTEMP :
0 grader
SIKT :
3 meter
VISAD :
737 ggr

En dag man sett fram emot länge. 8 maj.

Vi skulle ut med Tessi på klubbutfärd till nåt snajsigt vrak med ett maxdjup på 42 meter. Alla skulle köra fingas och Lars-Åke blandade för glatta livet. Men så kom väder. Ordentligt.

Lilla Gotlandsbåten ställdes in på fredagen pga vind och vågor och den stora blev en timme försenad när lilla frun skulle till ön. Och inte såg det mycket roligare ut inför lördagen. Det började viskas redan på torsdagen om Ingrid och då vet man ju hur det blir. Niklas är ju kär i henne så .....

4 grader, snålblåst (men inte storm) och regnet som hängde i luften. Vi samlades på Dalarö och Niklas förkunnade glatt att det fanns mycket att välja mellan. Från Grodorna var Håkan, Bill, LÅ, David och jag och så dök Joen och Magnus upp. Selbing vad både gast och dykare. Trevligt. Och jag fick håna Håkan som inte ska med till Lettland med M24. Men synden straffar sig.

Beslutsprocessen i demokratisk ordning gav Mannes vrak och sen avslut på Ingrid (jag visste väl det!). När vi kom ut tyckte Niklas att vi skulle dela upp oss lite eftersom vraket inte är så stort. Jag och David väntade och så hoppade resten i. Efter 30 min så skuttade vi i och skulle börja dyka. Och nu kommer stöket.

Vi har ju räknat en del på gasbehov och dyk/decotider för att hitta en bra nivå så att bakpaketet skulle räcka till båda dyken. Det är väl kanske inte helt optimalt att sluta på det djupaste och största vraket (Ingrid) men med lite snålandning och begränsad tid på första dyket så ska det nog funka. Tyvärr ballar sändaren ur igen. Jag slår på datorn och först så noterar sändaren/datorn bara 70 bar i bakpaketet fast manometern visar 210. Sen vaknar den till liv när vi hoppar i. En stund.

Jag hade lånat Henriks lampa (tack!) men det är inte samma påsättning och lättanvända goodman (det är DiveRiteremmar....) så det är lite extra joxigt. Vi börjar nedstigning men plötsligt, när jag trasslar med lampan, börjar jag stiga uppåt. Jag har nästan fått möte med andra påväg upp men börjar sen stiga. Jag lyfter vänster arm för att tömma ur luften och det kommer massor av bubblor men jag stiger ändå (vid typ 15 m djup). Jag får för mig att det är dräktgasen som flödar så jag rycker ur slangen men det hjälper inte. Då inser jag att det är vingens inflator (ojsan vad obra med Halcyon metallinflator) som låst sig och bubblorna kommer från dumpventilen på vänster nedkant av vingen. När jag gjort detta vill jag ner (och har tur/sinnesnärvaro att inse att botten ligger på 25 meter så det kommer att funka) så jag sliter ur den slangen också och dumpar luft. Kanske inte helt optimalt såhär i efterhand att kortsluta båda avvägningsmöjligheterna. Konsekvensen blir att jag sjunker som en sten med dräktsqueeze och håller på att träffa andra glada dykare påväg upp. Jag får fatt i relingen på vraket och signalerar till David att hjälpa mig hitta dräktslangen (som jag inte får fatt i med ena handen i lampremmarna och den andra fast i relingen). David ser förvånad ut när inser att det hänger ett gäng lösa slangar på mig men hjälper till så vackert. Dock ytterligare förvånad när jag signalerar att jag inte vill ha fast inflatorslangen. Pust och puh. Hänger kvar någon minut för att få ner andningen till normal nivå.

Vi börjar simning runt vraket och börjar med bygget i aktern. Det är rejält siltigt för alla vill se glashyllor och porslinsskåp och har vispat runt ordentligt i båten. Det är kallt också. Datorn visar 0 grader och jag kollar flera gånger. David försöker fotografera och hitta inställningar på kameran och jag inser att det blir ett rätt lugnt dyk ovanpå vrakdäcket. Funderar på gasförbrukningen men datorn/sändaren har hängt sig på 187 bar och visar ingen minskning. Den är helt funktionsoduglig vid låga temperaturer, det är nog det som är felet. Tur att det finns manuell backup. Jag kika på manometern och tänker att jag ska ligga ovanpå däck runt 19-20 meter och då lika gärna kan suga decogas som jag har gott om. Börjar byte när David fotar men så blir det frysning och bubblor överallt. Och mycket oklart vad det är som friflödar. Är det andrasteget under hakan eller decoreggen (som aldrig friflödat förut)? Stänger, byter, simmar, byter igen och friflödning på decon. Byte igen. Suck. Simmar akteröver och David ser något tveksam ut när jag tummar redan efter 20 min men då är jag less så jag står på mig. Vi tar loss linan och gör en sakta uppstigning med stopp på vägen.

Och när vi kommer upp är det snöblandat regn. Men Niklas bjuder på gulasch och det är ju gott.

Vilket jädra bök. Men man lär sig alltid något. Men det är jädrigt trist med prylar som strular. Och givetvis läcker dräkten fortfarande i vänster ben.


3,3 + 3,9 V-vikt
Faber 2 x 12 x 200 + 7 l alu
210 -> 150 (Tx 28/13) + 20 bar (50%)
SAC 20,8

Parkamraters loggar:
David Andersson - Ingrid Horn - från Tessie
David Andersson - Mannes vrak - från Tessie