Namn: Lösen:

Dyk nr: 332, Eldaren


DYKARE :
PARKAMRAT :
DATUM :
2010-08-15
MAXDJUP :
32,6 meter
DYKTID :
61 minuter
VATTENTEMP :
7 grader
SIKT :
10 meter
VISAD :
474 ggr

Ner: 11:55
EAN32 2x18 + EAN100 1x7
Vikt: Lampa + 3 kg
Medel: 20,3 m

Första utfärden med Storsjön och LM-dyk. Efter lite stress kring morgonrutiner och bankomatuttag var jag till slut i Wik Inns marina dryga halvtimmen innan avfärd. Marinan var liten så det gick fort att hitta Storsjön som redan var full av folk. Efter att ha hälsat lastade jag ombord mina saker och parkerade bilen. Det glada budskapet ombord var att vi sannolikt skulle ta oss ut till Eldaren, det något tråkigare var att det skulle blåsa upp en del under dagen. Jag gick till min dykback för att kunna konstatera att mina sjösjuketabletter inte var nerpackade. Alternativplanen fick bli att boka in sig som ett av de dykpar som skulle få dyka först.

Resan ut tillbringades ”i köket” kaffedrickandes med trevligt sällskap och en tupplur innan Alf deklarerade 50 minuter kvar och det var dags att börja göra sig i ordning. Sjögången var inte så farlig och för en gång skull lyckades Johan och jag bli klara först. Johan pratade lite om sjösjuka och horisont medan jag hoppade i vattnet. Det visade sig vara strömt - det krävdes en del simmande innan jag kom fram till nedstigningslinan. Jag hängde på linan ett tag innan Johan hann ikapp och vi kunde jaga mot botten.

Det var riktigt skönt att känna kylan och mörkret där nere och till min stora förtjusning visade det sig att draggen fastnat i vraket. Den satt i ena ändan på ett staket över relingen (märkligt nog höll den för Storsjön som låg och drog i linan i sjögången). Vi gjorde bubble-check, modifierad S och valve check på vraket innan vi simmade bort till fören.

I fören fanns ett litet utrymme som vi tittade ner i - det var fullt med härliga slingor av dieseldimma. Johan tog fram en linrulle och vi gick ner och tittade igenom de olika rummen som fanns där nere.
Efter att ha städat upp linan tog vi en tur framför fören och tittade på ljuskällorna som rörde sig mot oss längs bägge relingar. Vi simmade därefter akterut och dök ner i ett lastrum för dieselolja. Här passade jag på att riva upp en reva i benet på torrdräkten och medan Johan studerade ”skotthålen” i skrovet låg jag och kände efter om det läckte lite lagom eller ”snart jättekallt” mycket. Jag kom fram till att det läckte ganska lagom och vi tog oss via/över bygget tillbaka till aktern.

Johan frågade om vi skulle dyka ner i en av nedgångskapporna och jag OK-ade. Johan först och jag efter. Det var trångt i den inledande korridoren och det hann bli ganska dålig sikt innan vi var inne i de större utrymmen som fanns efter korridoren. Johan jagade runt mellan de olika rummen medan jag placerade mig under uppgången i mitten. Efter ett tag simmade Johan tillbaka ut i korridoren via ett rum i mitten. Jag rundade hörnet för att se om jag kunde se hans lampa i korridoren men nej. Jag vände då tillbaka för att gå in i rummet i mitten. När jag täckte för lampan kunde jag se ytljuset som strilade ner genom nedgångskappan. Jag gjorde en ansats att följa efter samma väg som Johan men fastnade med manifolden i elkablar som hängde i taket. Under den tid det tog för mig att backa och simma under kablarna kom Johan tillbaka och vi gick ut i samlad tropp.

Väl ute hade våra fyrtio minuter gått och vi påbörjade uppstigningen. Uppe på sex meter låg vi vid en lina som slog våldsamt upp och ner i vattnet då Storsjön gungade ordentligt i ytan. Johan förberedde sitt gasbyte och medan jag verifierade det hade strömmen tagit oss en bit från linan. Johan jagade efter linan och jag efter honom. Då det kändes som fel tillfälle att tappa linan och driftdeka tog jag beslutet att ta tag i linan medan jag gjorde mitt gasbyte. Ingen bra idé. Linan slog till mig över masken så att den hamnade på snedden under ishuvan. Medan ena handen på linan och en vattenfylld mask lyckades jag med andra handen justera masken så att den gick att fylla halvvägs med luft. När jag hjälpligt återfått synen kunde jag släppa den slående linan och få masken på plats. Jag hade ingen lust att ligga vid linan, jag hade inte heller någon lust att tappa den så lösningen blev att fästa en linrulle i linan och röra sig bort mot lugnare vatten. På plats i lugnt vatten var det en barnlek att genomföra gasbytet. Johan tecknade åtta minuter deko - jag tolkade det som skjuta säck och funderade på vad sjutton han tänkte på. Dekot var lugnt och skönt, det visade sig att vi fick sällskap av andra dykare som hovrade över oss i vår bubbla av lugn och ro.

Efter att dekot var avklarat rörde vi oss uppåt mot ytan. Det var en märklig känsla att ligga på ett par meters djup i någonting som såg ut som total stillhet (inga partiklar rörde sig) samtidigt som jag kände hur kroppen slängdes omkring. Linan på linrullen hade glidit upp längst med linan och medan jag försökte teckna åt Johan att det var ok att klippa av linan hade jag åkt hela vägen till dykstegen i strömmen.

Väl uppe fick jag välbehövlig hjälp med att samla ihop mina saker medan jag fokuserat stirrade på horisonten. Efter att ha fått undan mina saker lade jag mig på en av sofforna och blundade och klamrade mig fast medan båten gungade. Det flög omkring saker och bordet välte. I köket fick jag sällskap av Stig som låg och klamrade fast sig en den andra soffan. Efter att samtliga dykare var uppe pågick arbetet med att få upp bojen som till slut satte sig i dykstegen. Efter en del skrik om knivar var vi loss (jag en linrulle och Johan en double ender fattigare).

På vägen tillbaka blev det lugnare och efter ett par timmar hade livslusten återkommit och gänget samlades i köket för att äta lunch. Jag valde att stå över dagens andra dyk (brädhög 200 meter bort) och vilade mig i form istället.

Tack allihop för bra dykning och trevligt sällskap!