Dyk nr: 5, Björkviks brygga, Ingarö
Första "privatdyket". Hämtar Cristina klockan 09.30, mellanlandning på kth för att låna väst och vikter, genom stan igen, ut till Björkvik. Små hotande regndoppar får oss negativa själar att se en regnfylld dykdag framför oss, men det lättar upp och resten av dagen är solig och jättefin, fast blåsig värre.
Montering av utrustning, Cristina går igenom min lånade dykdator med mig och vi inser snart att den digitala manometern inte visar något. Detta är strul nummer ett och det skall snart visa sig att det inte kommer bli dagens sista... Cristina monterar på en ny manometer och byter ett par o-ringar på den till synes ihoptorkade och döda reggen som jag lånat, mycket förtroendeingivande...
Hoppa i torrisen, inse att man är kissnödig, klampa iväg med torris till välsignat utedass som finns vid parkeringen. Tillbaka, på med västen, ena spännet saknas så det får bli en tjejjig rosett där istället. Så äntligen glider vi ner i vattnet. Mycket kallare än på uppdyket, burr. Har för lite vikter så Cristina får dra ner mig. Jäkligt ont om djurliv. Känns som att dyka omkring i en övergiven stooor utsällningsmonter för Östersjön - om det hade funnits... *ööh, vad svamlar jag om?* Ja, det var dött i alla fall. Såg en enda liten sandskädda på vägen tillbaka.
Plötsligt börjar Cristina snurra runt som en propeller. Jag fattar ingenting och efter ett tag börjar hon peka på något bakom sig och viftar till mig att kolla. Jag kollar, ser inget, torrisen ser lite knölig ut, kranarna är på, fästena sitter. Jag ser ut som ett frågetecken. Så skriver Cristina att något läcker/bubblar. Kollar igen, ser att några små bubblor kommer ur hennes apparat. Jag ritar en makalöst snygg (???) skiss av en reg och markerar vart bubblorna kommer ut. Vi missförstår varandra kapitalt och jag försöker skruva på kranarna för att se om det påverkar bubbelmängden, det gör det inte, däremot lyckas jag nästan stänga av Cristinas luft! Hon hostar till och sliter åt sig reserven, jag vill bara sjunka genom bottnen, hur jäkla dum får man vara???, skulle förstås kollat med henne först. Den enda förmildrande omständigheten jag kan komma på är att hon hade dubbelflaskor och jag trodde trodde på något vis att det var ett slutet system (såg inte så bra eftersom hon snurrade runt samtidigt) och att man kunde stänga av ena kranen utan att det skulle påverka lufttillförseln... vet nu bättre. *skäms som en hund fortfarande* Hur som helst, vi beslutar att återvända hem. Väl uppe berättar Cristina att det för henne låtit som om det var näst intill fritt flöde av luft och eftersom hon inte visste vart läckan var hade det bidragit till hennes oro, förstås.
Uppe, tonfisksallad och kaffe och lagning av Cristinas reg. Vänta på Dan som skall komma ut och dyka andra dyket med oss.
Jag får beröm för min avvägning i vattnet, tycker själv att det är en baggis att avväga mig på vägen ner, på uppvägen är det ett helv..e. Blir som en ballong och inser alltid för sent att man skulle släppt ut luft tidigare. Måste träna mycket mer på det. Ganska missnöjd med dyket.
