Namn: Lösen:

Dyk nr: 2, Sydvästra Turkiet (Icmeler)


DYKARE :
PARKAMRAT :
Instruktör & 2 Norrmän  
DATUM :
2002-06-24
MAXDJUP :
12 meter
DYKTID :
40 minuter

Efter en extremt god måltid och någon timmes vila var det dags igen. Jag har aldrig känt mig mer redo när Peder ropade upp oss; "Group A" eller som vi kallade oss, "The A-Team". Dags att ta på sig våtdräkten igen (denna gången fick jag en mindre), harkla upp snor till maskerna och puttsa dem. När sim fötterna satt på var det ner i vattnet och upp på stranden där de skulle "klä upp" oss inför dyket. När vi höll på att kämpa på oss våtdräkterna kom en kvinna fram till oss o frågade om vi ville bli filmade där nere. Norskarna skjöt; "Yes please! för fan" och jag nickade ivrigt.

Wessel, vår megahäftiga, 6 stjärniga instruktör hade lovat oss ett underbart dyk och det var precis vad vi fick.

Jag komemr ihåg den otroliga känslan när vi var undervattnet igen. Allt det negativa släppte, ingen stress, och framför allt kändes det som om jag hade dykt många gånger förr, inte som första dyket. Det var perfekt.

Vi började simma neråt, Wessel tramsade rundor och jag skrattade så mycket att jag fick vatten i masken, vilket jag efter Skills-lektionen kunde handskas med.

Wessel tog upp en sjöborre (hoppas inte mitt vetande skiter sig här, det var en taggig liten röd boll det handlar om iaf) och stoppade den i munnen och började tugga. Norskarna så förvånat på varandra jag höll på att tappa mitt munstycke. Då är frågan: var han verkligen så galen att han åt den , eller lyckades han spotta ut den utan att vi såg det?

Vidare gick vår resa, Wessel bad oss tita p åhonom, han la sig på rygg på bottnen och tog bort lufttillförseln och gjorde otroligt snygga luftringar undervattnet .... så imponerande att jag var tvungen att applådera.

Vi stannade till och Wessel lyckades lura norskarna och mig att börja spela instrument i vattnet, det vi inte fattade var att kvinnan med kameran också var där. Det bör tilläggas att jag spelade vattensynth!

Wessel erbjöd mig en sjöborre(eller vad det nu var) fast den var dubbelt så stor som hans så jag vågade inte riktigt.

Innan man hann tänka på tiden så var det dags att komma upp till verkligeheten igen. Handflata på hand och upp åkte vi.

Helt ärligt var det det roligaste jag någonsin gjort, och kommer med livstidsgaranti att göra det igen!

Tack för en underbar tid Wessel!