Namn: Lösen:

Dyk nr: 411, NACD Sidemountkurs - Flor de Mayo


DYKARE :
PARKAMRAT :
Robbie Schmittner  
DATUM :
2011-03-25
MAXDJUP :
16,8 meter
DYKTID :
53 minuter
VATTENTEMP :
26 grader
SIKT :
50 meter
VISAD :
406 ggr

Dagen vi bävat för.
Dagen vi sett fram emot.
Dagen då Robbie skulle ta med oss på ett unikt dyk. Tidigare i veckan släpade vi ut två 80:s var mitt ut i djungeln. Det var ett helvete även om avståndet var kort. Respekt till Kim och alla andra explorers som orkar släpa omkring på all utrustning i förhoppningen att hitta nya cenotes.
Vi drack avsevärda mängder vatten dagen innan och åtminstone jag kände pirr i kroppen under natten. Hur skulle det gå?

Till frukost pressade jag i mig mat, dryck och energi och vacklade stinn ut till bilen.
Vi stannade vid 7-11 och köpte Gatorade, det här skulle ju bli jobbigt! Vatten hade jag i mängder.
Robbie köpte en mugg kaffe…

Tänk er en het augustidag i skogen i Sverige. Ta det gånger tio. Lägg till en fruktansvärd djungel med hål i marken, märkliga växter som försöker fånga en och kanske rentav blåsrörs-yxor. Farligt!
Utöver det, lägg till skammen från en lila ryggsäck. Sån är vardagen för TEAM RECCO:s Cavesektion. Slit och släp, ära och berömmelse. Men vardag som sagt.
Till sist, efter intensivt machetearbete var vi framme. Jag förberedde pilar med årtal, ”TEAM RECCO”, ”LBRST” samt olika namn på pilarna.
Dom fick heta ”LELLE”, ”ASP”, ”TARALD” (det var tillsammans med honom vi körde cavekursen), ”ODEN”, ”FREJA”, ”LOKE”.
Fort på med utrustningen och plums i vattnet.
Min grenrem öppnade sig och jag fick fippla med det men till sist var vi klara. Jag slog på HID:en men endast kompakt mörker strömmade ur reflektorn.
Jag hade ju för helvete provat den på land!
Efter gråt och tandagnisslan bestämdes att Lelle och Robbie skulle dra lina och sen skulle jag och Robbie dra iväg åt andra hållet i cenoten efter deras dyk.
Jag tittade på min lampa och hittade felet. Felet beror på samma sak som felet på min elväst. Dykbranschen vet tydligen inte vilken kabel man använder till rätt sak.

Nåväl, jag satt i vattenbrynet och lät småfisken nafsa på mina korvfingrar. Helt tyst satt jag och jag hör hur hela skogen lutar sig över mig. Ljuden närmar sig från alla håll och plötsligt ser jag en apa som fridfullt svingar sig fram. En underbar syn och värt mycket..
En insekt bet/överföll mig så handen blev stor som en fotboll, en ganska liten fotboll förvisso.
De andra dök upp och jag trollade fram dekanteringsslangen och pyttsade på Robbies pavor och sen skyndade jag mig efter ner i vattnet. RS ville undersöka om det fanns fler nedgångar men det tycks det inte finnas så vi följde deras lina till pilen ”TARALD” där vi gjorde ett T till höger. Det var en stor canyon och det var ganska vita väggar men botten var mörk. RS drog linan och det gör han i farten. Själv måste man stanna, fundera, vrida och vända på linan innan man får fast den. Plötsligt ser vi ett ben, stort som om det skulle vara från en människa.
Vi fortsätter och det blir mörkare och mörkare för att till sist leda till en annan cenote!
Ben OCH en cenote på samma dyk! Man kan ha sämre dagar.
Vi vände och gick hemåt. Robbie passade på att surveya linan.

Mellan det tydliga benet och T:et finns nog ett ben gömd i dyn under linan precis. Det såg så ut. Men jag tar inte gift på det.

Vi gjorde ett lite längre deco då Robbie varit nere ganska länge.
Väl tillbaka på Xibalba la Robbie in koordinaterna i sin dator och simsalabim kunde vi se lindragningen.