Namn: Lösen:

Dyk nr: 205, Kofotenvraket, Maderö


DYKARE :
PARKAMRAT :
DATUM :
2012-06-01
MAXDJUP :
30,2 meter
DYKTID :
37 minuter
SIKT :
4 meter
VISAD :
425 ggr

Skulle ut och dyka fina och feta vrak denna helg tillsammans med Danne, Rick och Ludek. Jakob hängde också med.

Tyvärr så har det visat sig denna helg inte kanske blir vad den borde vara vädermässigt. Blåser som bara den och regn och annat trist gjorde så Daniel inte ens kom i vattnet denna dag och inte heller Rick. Jättetråkigt.

Men jag och Ludek fick förmånen att dyka på detta för mig okända vrak. Tyvärr bommade vi vraket i kombination med att den låg på ett sådant djup att vi inte kunna spendera så lång tid söka.

Hela dyker gick fint. La linrullar, 2 st, och Ludek orienterade sig. När båda rullarna var slut var också tiden mogen. Ludek vände dyket och jag rullade ihop mina rullar. Så långt så gott

Vi kom fram till dragglinan och började vår uppstigning. Lite nervig var jag och ville verkligen det skulle fungera med uppstigningen så ringrostig som man är. 2 dyk detta år gör ingen dykare. Känns fortfarande jag är ganska långt från den form jag var för 2 år sedan. Lite vemodigt är det att saker ska ta rätt mycket fokus från mig som jag tidigare klarat relativt enkelt. Det var fint att ha Ludek med sig, han är en stabil dykare som håller sig lugn och är säker i sin dykning.

Vid 15 meter signalerar Ludek att han ville ha ett djupstopp på 2 minuter, jag bekräftar och vi börjar deka av 2 minuter i de lite "strömmiga" vattnet. Jag ligger och stirrar på linan och ser att Ludek är där men glider lite ifrån men reagerar inte mycket på det. Jag försöker parera lite och placera mig rätt i position men mest nöjd över att uppstigningen gått så bra hitintills men så händer det...

VAR ÄR LINAN, jag ser den inte mer. Jag tittar runt och upp och ner men Ludek eller linan syns inte till. Parseparationen är ett faktum!

Jag tänker några sekunder om jag ska försöka leta men det kopplar att jag inte kan göra något för att hitta linan igen på ett säkert sätt.

Jag bestämmer mig för att skjuta säck och göra ett drivande deco så pojkarna kanske ser min SMB. Från 12 meter skjuter jag säcken och gör uppstigning sakta men säkert upp till 5 meter och gör stopp där på c:a 5 minuter.
Andning och stress-faktorer under rätt bra koll, ingen tokandning eller annat. Dock kändes det ensamt och inte speciellt mysigt skjuta säck i riktigt skarpt läge men glad att det fungerade trots jag tränat ganska dåligt.

Sitter och funderar nu vad som egentligen är bäst? att ha säcken färdigfäst i en spole eller att ha prylarna lösa?!
Jag hade fått upp säcken kanske 30 sekunder snabbare om jag inte haft dom separerade.

Fullföljde sedan uppstigningen och tittade runt på ytan och långt där borta så jag Stocken II och bojjen. Jag båste upp korven helt full och viftade med den och till slut såg Rick mig! Tog kanske 1 minut.

Vilken situation, tur det inte var på Ingrid eller något men ändå rätt läbbigt. En Stridsbåt90 körde förbi just innan vi gick ner på samma plats...

Lärdom och sånt osv osv...
Pratade ut med den tappre Ludek sedan på båten

Nästa Wreck-weekend med pojkarna blir under sensommar eller höst. Hoppas på bättre väder då och att vi kan äntligen åka med det stolta dykfartyget Sixten.


Parkamraters loggar:
Ludek Hendrych - Maderö, Stavsnäs