Namn: Lösen:

Dyk nr: 301, "Ingrid Horn"


DYKARE :
PARKAMRAT :
DATUM :
2012-07-08
MAXDJUP :
32 meter
DYKTID :
54 minuter
VATTENTEMP :
10 grader
SIKT :
3 meter
VISAD :
597 ggr

EAN32
Medel: 21 m

Fick möjligheten att få hänga med Ancora ut av Mika och plötsligen var det så dags för ett båtdyk. Mika, Andreas, kapten Johan åsså jag.
Dividerade ett tag kring var vi skulle styra kosan och satte målet på Tyr men då dimman låg tät på fjärden och manade båtar modell större att låta med största tutan, tänkte vi om och bestämde oss för Ingrid.

Stilla som en spegel och Mika och jag var först att bryta ytan. Gick ner vid pricken och följde linan ut på aktern. Vackra, ibland välkomnande men oftast riktigt håriga damen Ingrid bjöd oss halvdan sikt och vi tuffade fram längs styrbord reling. Sikten försämrades raskt och närmare bygget var den inte mer än max nån meter. Kunde inte hindra tankarna på Peters berättelse om när han råkade simma in under tak, för risken kändes i stunden ganska överhängande med så dålig sikt och obefintligt ytljus. Relingen gick ner och upp igen, jag hade fullt sjå att se vart den tog vägen och när vi kom fram till brottet stannade Mika plötsligt och började gestikulera och prata högt i reggen. Kanske var det viktigt och även om det var helt omöjligt att tyda mumlandet, följde jag snällt med när han vek av in över skeppet. (Lämna mig inte här!!!)

Mitt i båten, när jag inte längre kunde skönja någon reling blev det helt omöjligt att orientera sig visuellt och jag började känna mig ganska obekväm. Kom på att jag egentligen inte har en aning vad som pågår i Mikas huvud (efter två dyk tillsammans) och att han inte nödvändigtvis behövde ha bättre lokalkännedom än jag men snart nådde vi babords reling och vände akterut igen.

Väl på aktern insåg jag att sikten där var riktigt bra, eftersom jag kunde skönja extrapropellern som är så stor att man måste titta på från två meters avstånd för att kunna se vad det är, där den ligger i siltet. Vi hade också ytljus när vi kryssade mellan den formidabla ratten, dävertar och allt annat fint som finns på Ingrids vackert rundade rumpa.

Fin, metodisk och närmast meditativ uppstigning innan vi bröt spegeln igen.

Jag var då EXTREMT kissnödig och eftersom Ancora saknar damrum och nöden inte har någon somhelst lag, tog jag närmsta hink och gjorde som indianerna ( - kissade) medan Andreas och Johan påbörjade sitt dyk.

Parkamraters loggar:
Andreas Brodow - Vraket Tyr