Namn: Lösen:

Dyk nr: 302, Smedskär: "Tyr"


DYKARE :
PARKAMRAT :
Mika Moilanen, Andreas Brodow  
DATUM :
2012-07-08
MAXDJUP :
32,9 meter
DYKTID :
43 minuter
VATTENTEMP :
10 grader
SIKT :
5 meter
VISAD :
602 ggr

EAN 29
Medel: 19,5 m

Dimman var helt borta när alla var uppe i båten igen och vi tog chansen och styrde mot Tyr. Så länge sen jag var där! (Så länge sen jag var nånstans.)

Johan skiftade färg i ansiktet när han insåg att jag använt masksköljarhinken att kissa i. Hjälpte inte ett dugg att jag bedyrade att jag sköljt den jättemånga gånger och att urin är väldigt rent och t.o.m. används i vissa ansiktskrämer. Nästa gång kommer han att ha minst två hinkar.

Vi hade i övrigt en kalasskön båttur ut till dyksajten och jag var glad att jag inte seglade denna dag.Make till stiltje! Johan hittade snart nåt vrakliknande på ekot och Mika släppte bojankaret. Johan valde att stå över och så var vi ett tre-team på detta dyk.

Kände så fort vi kom ner att min ena handledstätning, som sett tveksam ut redan i starten på dagen och nu bestämt sig för att lämna in, pumpade in iskallt vatten på högerarmen men jag var så glad över att vara tillbaka att det inte var särskilt svårt att bita ihop. Mika hade lagt ankaret strax bakom bygget, flott jobbat! Vi kryssade varv på varv i en uppåtgående spiral runt den lilla bogserbåten och undersökte alla öppningar (utifrån) och detaljer. Tyr är sig lik, det mesta finns kvar men hon liknar mer ett vrak nu än när jag besökte henne sist, då hon var ett fartyg under vatten.

Försökte visa min stämningsfulla sida för Andreas, genom att lysa med min lampa genom styrbords gröna lanterna men det gick inte alls hem till en början. Sen blev han så exalterad att han försökte med samma knep på Mika. Så söta mot varandra! När vi virat oss upp på taket på vraket, gjorde pojkarna en ansats att börja om på ett nytt varv men då sa jag stopp eftersom jag hade knappa 70 bar kvar och viftade argt med min lampa medan jag tecknade för uppstigning. Bara för att man har RB behöver man inte vara dryg!

Under uppstigningen uppvaktades jag av riktiga levande varelser! (Som inte är dykare. Fast dykare uppvaktar mig inte heller numera, för den delen.) Först den minsta öronmanet jag någonsin skådat, inte ens stor som halva min lillfingernagel. Den låg och fluffade runt framför min mask, tills jag fick för mig att klappa den, då den försvann i virlvlarna från min rörelse. Sen, på bara 1,5 meters djup, kom ett stim med yttepyttesmå fiskar och uppehöll sig glittrande i ljuset från ytan. Simma i fiskstim i Östersjön! Det slår inte simma med säl vid Thyssen eller simma med ullhandskrabba vid Stora Essingen men inte långt ifrån...

Fantastisk dykdag, helt enkelt och så fort jag bytt handledstätningar hänger jag GÄRNA med på havet igen!

Parkamraters loggar:
Andreas Brodow - Vraket Tyr