Namn: Lösen:

Dyk nr: 26, Björkvik- Ingarö


DYKARE :
PARKAMRAT :
Mattias Lindstrand  
DATUM :
2001-12-15
MAXDJUP :
9 meter
DYKTID :
18 minuter

Redan på torsdagen började planeringen inför söndagen.

Jag, Fidde och Tias träffades på Pizzahut Klarabegsgatan för att gå igenom utrustning, luftpaket och ytorganisationen, efter tre timmar med sökande efter folk, luftpaket och andra prytlar kände vi oss någolunda förberedda på allt som skulle kunna hända.

Jag och Fidde tog ett lugnt hemmadygn för oss själva under fredagen, första gången på fyra veckor som vi får vakna brevid varandra, kunna mysa så länge vi känner för det utan att ha något speciellt inplanerat. Gissa om vi mådde gott!!!

Lördagen sprang jag omkring på stan med jobbet under tiden Fidde var hemma och packade allt inför söndagen, kvällen spenderades hos svärföräldrarna med påskmiddag och sen var det bara att slänga sig isäng och hoppas att snöstormen SMHI varnat för under söndagen inte skulle dyka upp...

Vaknade vid 7,30 av att solen sken in genom fönstret, låg och drog oss nästan en halvtimme innan vi började packa bilen för att sen bege oss hem till Tias och hämta upp honom och hans utrustning. Dykplaneringen var kirrad och ytinervalltiden kollades upp under färden tilll södra sidan av stan.
När allt lyckats pressas in på rätt plats i bilen fanns inte en ända skrumsle kvar i bilen att få in något mer. Tre dykare + utrustning med 6 flaskor är nog för en Saab även om det är kombi...

Väl i Björkvik var redan Oceanic och en annan dykskola på plats med sina OW-kurser, men vi hittade en plats ute på klipporna som kändes som ”våran”, beslagtagen eller okuperrad vet jag inte om man kan säga men väl med väskor på plats började ”påklädningen”. Tias och Fidde skulle ta första dyket eftersom Fidde inte dykt sen sin OW-kurs i oktober, Tias hade dykt på platsen tidigare, liksom jag men då jag är rescu-utbildad blev det jag som tog första ytvaket. OM, i fall att något skulle gå fel...
På med torrdräkt och den oranga västen Fidde fixat från sitt jobb och sen se till att de andra två kom i vattnet. Vilket inte var helt lätt *skrattar*
Väl i upptäcker Fidde att Tias ena slang bubblar... Bara att dra upp honom på klipporna igen, stänga av luften, byta torrdräktsslang på mitt reggpaket och sen montera fast det på hans dubbelflaskor... Killarna hoppade i igen och påbörjade dyket, efter fem minuter gav Fidde upp, han hade för lite vikter på sig så på med mina benvikter, två kilo borde räcka men tji fick vi... efter ytligare fem minuter gav Fidde upp helt, visst kunde vi slängt på mer bly men han frös om händerna (våtdräktshanskar är INTE att rekomendera så här års) och hade tappat orken lite.
Tias var fortfarande ”ON” så jag plumsar ner i vattnet, inser att Tias har min regg och påbörjar tanken att än en gång byta torrdräktsslang eftersom jag har ett stort fäste och mina dykarpolare det lilla, men Fidde avbröt mig och efter lite dividerande fram och tillbaka inser även trötta jag att det lättaste är om jag tar Tias luftpaket och Tias tar Fiddes... Sagt och gjort, 15 minuter senare ligger vi äntligen i vattnet och sakta bubblar ner under ytan... ISKALLT!!!!
Fanns inget att se förutom lite spigg, en totalt nikotinfri snus, en plastkasse med skumt innehåll och sjösnor. Tias larvade sig, skämtade och spexade som han alltid gör och jag som inte kan hålla mig för garv var tvungen att tömma masken stup i ett... Man ska inte dyka med en pajas om man har höga kindknotor... Masken läcker nämligen varje gång man drar på smilbanden!
18 minuter sen förfrös jag mitt pekfinger (torrdräktshanskar vad är det???)
Lyckades lokalisera oss tillbaka till klipporna och bröt ytan exakt där Fidde stod. Upp, av med utrustningen, värma mat och dryck på medhavt stormkök och sen bara försöka slappna av för att inte frysa ihjäl.

Vi hade planerat två dyk var, men väl åter på ytan insåg både jag och Tias att det var allt för kallt, ingen ville ner igen denna gång iaf så Fidde fick snällt hjälpa till att bära tillbaka allt till bilen, jaja, så mycket ska han inte klaga *skrattar* Han bröt ytan iaf och till nästa helg ska vi komma ihåg att ta med mer bly.

I torsdags på Pizzahut tyckte jag det var lite synd att det var så få som ville följa med, men nu med facit i handen var det nog lika så bäst, nu har vi strulat och lärt oss av misstagen, vi vet exakt vad som inte klaffade och vad vi SKA ändra på till nästa helg.