Dyk nr: 258, Harm
Det är väldigt länge sedan jag dykt med Perre och Reine, men idag fick vi till ett dyk på Harm.
Perre försöker komma igång igen med regelbunden dykning till säkerligen mångas glädje i vår lilla dykkrets. Det är ju bland annat med honom jag lärt mig många saker inom denna fantastiska dykvärld.
Synd man bara bor lite avsides just nu men någon mer dykning kommer säkert på agendan igen.
Fyllde luft på ecodive idag för första gången, en hjälpsam instruktör och divemaster hjälpte mig med att få mina flaskor fyllda men kassan var dom inte certade på.
Hade blivit en riktigt fin butik de där EcoDive med ett intressant utbud prylar, dom är ju sedan innan Bare importör vad jag förstår men nu hade dom börjat deala TecLine plattor, wings och reggar. Intressanta små smutta reggar faktiskt.
Jag drog sen ut på Värmdölandet och Lillsved där jag träffade Perre och Reine.
Vi kittade på oss och slet med grejer, försökte vinka fint till cafepersonalen och hoppas inte dom år alltför irriterade på dyksläktet som hela sommaren tar deras p-platser. Man får se till fika där också efter eller före man dyker vilket vi gjorde.
Själva dyket var roligt fast sikten var kass. Harm blir lite mer spännande när man ser så dåligt. Det var dock ett otroligt ytljus.
Vi kom fram till Harm efter lite simmande, eller ganska mycket simmande. Drog runt aktern och gled upp över skrovsidan fram till kollissionspunkten. Tillbaka och akterut innanför relingen, uppför trappan och kikade in i dörrarna och de lilla hålet där batterierna finns, konstigt ingen bärgat dom än, allt annat är ju bärgat känns det som.
Efter vi kommit tillbaka på linan till stranden kollade vi luft och perre frågade om vi inte ska simma vidare över till Galeasen vilket var en bra ide tyckte vi andra.
Simma simma simma och sen var vi framme vid nästa vrak vilket är ganska litet och uppbrutet. Tog nästa lina efter vi frågat varandra lite och pekat på den illa placerade wetnotes-skylten. Någon borde sätta linpil eller något. Men när vi kom fram till stegen märker man hur nära Galeasen stegen finns.
På vägen till stranden provade jag Reines Hollis DPV - en treväxlad kom jag på efter ett tag.
Nu var det gjort - första dyket på säkert två år med Perre och Reine! Hoppas det blir mer snart.
Kiitos pojkarna.