Namn: Lösen:

Dyk nr: 160, Rödevraket / Alnön


DYKARE :
PARKAMRAT :
DATUM :
2013-09-14
MAXDJUP :
22,9 meter
DYKTID :
42 minuter
VATTENTEMP :
4 grader
SIKT :
4 meter
VISAD :
319 ggr

Klicka för förstoring

Till album »

Blir upphämtad av Lennarth och Bill i färgeläget på Alnön.
En kort genomgång av "dos and donts" så begav vi oss iväg genom dimman i soluppgången ...norrut genom alnösundet.
Teamar ihop mig med grabbarna Tech och Tech inför dagens första dyk på Röde.

Plockar på mig den för dagen lånade (för utprovning) HID-lampan.
På med prylarna och ned i plurret.... testar att tända lampan och den säger "blink, b-blink, b-lackout"
Ropar till Jack uppe på Bill att han ska ge mig den andra lånade lampan en Technisub Vega 100.
Greppar den och paddlar iväg efter Johan-tech och Lars-tech.
Vi går ned och följer 18-20m linjen söderut mot vraket.

Allt går ganska bra, men jag känner mig ovan att dyka i trio och .....
"börjar jag inte känna mig lätt? varför kommer det inte ut någon luft när jag dumpar ur dräkten... börjar jag inte bli lätt..."

Mina hjärnspöken tjatar och gnatar... och till slut... bloobb obbbb blooobb... jag börjar flyta upp.
Som ett missfoster av min fantasi så händer det som jag var rädd för..
Har tränat... har gjort det jag kan... men just idag fick hjärnspökena överhanden...
Bubblar iväg från 20-15m ca.... helt djävla otroligt utan någon orsak...

Känner den bekanta känslan och tänker tanken "Jaha, nu bär det av..." rullar runt 90gr tittar uppåt, ser ljuset från ytan...och slappnar av.
Slappnar av och tömmer väst och dräkt... och skeendet bromsas, stannar upp, hävs...och jag går ned mot bottnen igen.

Vad händer egentligen?
Jag spänner mig och bubblar upp... på grund av att jag är rädd för att flyta upp så ...fyller jag förmycket och spänner mig så att jag inte känner att jag....fyller för mycket...

Nåja, när jag dumpat dräkt och vinge och utan problem kommer jag ned igen, stressad som en ko i ett slakthägn.
Men samtidigt mer avslappnad än innan det hände... för nu hade det jag var rädd för hänt...och huvudet är tomt... "This house is now clear" som den tjocka tanten i Poltergeist säger...

Varför hur ?!

Jag har oroat mig och skapat detta själv.... och på grund av det så händer det...

Fortsätter dyket, stressad, lugn, omtumlad, fundersam.
Går tungt och lågt till vraket, upp på vraket, ut från vraket och längst den "vänstra" linan.

Är glad när vi kommer upp efter säkerhetsstopp.

Ett lärorikt dyk. med stress, uppflytning, material-strul.

100bar /d12
Diverite 10w hid
Vega 100

Roberts bilder från utfärden:
http://www.dykarna.nu/fotoalbum/24799/324947.html