Dyk nr: 275, Norge, Gulen, S/S Frankenwald

Sedan en tids planerad långhelg begav vi oss i två fordon till Vestlandet i Norge och Gulens kommun. Det var Rick, Kalle, Roger och Jimmy som var med på resan. Resan till norska gränsen från Stockholm går ju fint men igenom Norge är det alltså hur långt som helst eftersom det går endast att köra 60-70 km/h. Det tar alltså låååång tid, vi drog vid 05.00 och var i Gulens 20:30, hela dagen alltså.

Gulens dykcenter är grymt. Riktigt smidigt och enkelt med allt i kring dykningen: boende, fyllningar, ytor för egen matlagning, service, mix om man ville och en serviceshop om något skulle gå sönder. Det kanske coolaste var ändå ribbåten som man åkte ut till vraken med! Den hade dubbla 225hk-snurror och Örjan körde på i cirka 30 knop, det gick snabbt ut till vraken alltså. Kanske de mest imponerande var när sjön blev riktigt rough och vågorna blev stora, då touchade ribbåten bara topparna i full fart över vattnet.

Frankenwald ligger 30 minuters ribresa från Gulens dykcentret i Sognefjorden.
http://dykkepedia.com/wiki/Frankenwald

Stor ångare som gick på grund just före krigets utbrott, många gångar och rum att kika in i, detaljer och en hel massa saker att se på. Maskin och bygge bjuder på de mest intressanta att se på.

Första dyket skulle vi göra babords gång från för till akter och sedan styrbords gång tillbaka och göra uppstigning. Det var en otrolig ytström vilken gjorde att vi aldrig nådde bojjen som förde ner till fören utan vi gled med strömmen och gjorde nedstigning på aktre bojjen istället.

Dyket var riktigt bra och sikten underbart bra, cirka 25 meter. Vraken erbjuder verkligen en upplevelse utöver de vanliga. Över maskinrummet kikade vi ner och såg en disig dimma som kanske skulle göra det svårt att se mer av den undre delen av maskinrummet men de tänkte vi se mer av under andra dyket.

Vi drog gångarna fram och tillbaka som planerat, spenderade bra med tid på aktern och kikade in propellern som inte fanns kvar, den togs bort snart efter skeppet hade gått ner och blivit vrak.

På aktern träffade vi på Jimmy som fotade en hel massa.

Emot slutet av dyket gjorde vi en swimthrough och kom upp lagom bakom bygget. Vi häftade på oxygenet och tummade dyket. Väl uppe på 6 meter var strömmen hanterbar men man måste verkligen vara med på riktningen, inte riktigt som man är van vid i stenbrott och vraken hemma i Östersjön. Vi spenderade 6 meters stoppet smidigt just på toppen av masten som vi kunde ligga och kika på den extremt bevuxna ytan av liv och växter.

Deco 3 – 9
BT 45
D12 – EAN28
7a – Syre

Väl uppe i båten mådde alla gött och bra, sedan tillbaka med ribben till dykcentret och spenderade sedan ett 2 timmars dykintervall innan det var tid för dyk 2.