Namn: Lösen:

Dyk nr: 466, Taj Mahal mainline


DYKARE :
PARKAMRAT :
DATUM :
2014-11-02
MAXDJUP :
13,3 meter
DYKTID :
74 minuter
VATTENTEMP :
25 grader
SIKT :
30 meter
VISAD :
128 ggr

Ner: 11:57
EAN32 2xAL80
Vikt: Lampa + 1 kg
Medel: 7,6 m.

Viktor 1:a, Johan 2:a

Dagen började klockan 03:00 med att väckarklockan ringde. Packningen väntade i hallen och om 20 minuter skulle jag stå nyduschad utanför dörren och möta upp taxin. Efter att ha lastat taxin med dykback och väska plockade vi upp Johan. Det visade sig att taxichauffören också dök något som bestämde samtalsämnet ut till Arlanda.

Framme på Arlanda blev det frukost och väntan på planet som skulle flyga oss de tre timmarna till Paris. Väl i Paris väntade några timmar med shopping och pajätning innan det var dags att sätta sig på nästa plan och sitta av de tio timmarna till Cancun. En stor del av flygresan tillbringades med ”Lars Keplers” senaste bok och med att bli knuffad av passagerare som gick i mittgången.

Framme på flygplatsen försökte via ta ut pengar i flera bankomater utan att ha lyft regionsspärren på kortet – det gick sådär. Utanför terminalen väntade den förbokade taxibilen som tog oss de nio milen till Zero Gravity där vi skulle bo.
Framme plockade vi ut nyckeln och installerade oss på rummet. I kylskåpet hittade vi frukost som bestod av mjölk, flingor och ett sexpack öl. Det var rymligt med tre stora sängar i ett sovrum, ett kök och allrum samt en toalett. Efter att ha förgäves letat bankomat hamnade vi på en pizzeria i närheten. Trots att vi tog med oss pizzan till rummet var den så varm att den skållade gommen. Efter pizza och öl var det tandborstning och slösurf i sängen innan John Blund knackade på. Minus en timme mellan klockan tre och fyra lyckades jag sova hela natten och vaknade utvilad.

Efter frukosten gick vi en trappa ner till dykcentret där vi kunde få hjälp med flaskor men inte med så mycket information. Vi bestämde oss för att besöka Taj Mahal efter att ha hämtat ut hyrbilen och handlat mat och batterier. Att hämta ut flaskor på Zero Gravity var underbart, det stod rader av fyllda flaskor och det var bara att analysera och lasta bilen. När flaskorna var tomma var det bara att lämna tillbaka dem, inget krav att vänta på fyllning av ”personliga” flaskor.

Efter en kortare tur där vi missade avfarten var vi framme vid Taj Mahal. Då jag inte hade med mig mitt certifikat trodde vi att vi skulle få vända tillbaka men det var inga problem. Johans certifikat räckte gott för oss både. Eller egentligen Johans nummer. Eller egentligen ingenting alls. Certifikatet var de inte intresserade av att se, däremot ville de gärna att vi skulle skriva ett nummer i deras liggare.

Framme vid Taj Mahal tittade vi dykplatsen som påminde om en trädgård och monterade sedan ihop dyksakerna. Eftersom vi var sist på plats fanns det inga bra parkeringsplatser med bänkar lediga. Medan vi klädde på oss fick vi besök av något som såg ut som en övergödd ringsvanslemur.

I vattnet konstaterade jag att med två lager tunna underställ behövs inga vikter. Då det satt en enkilos butt weight på paketet fick den följa med ner ändå. Vi pratade lite snabbt med en instruktör och deras elev och simmade sedan bort mot det område där vi trodde att mainline skulle börja. Bara för att göra det lite lätt för oss fanns det redan ett par linor dragna som vi kunde följa när vi la vår egen. Jämfört med tidigare dykplatser var det långt, närmare 50 meter. Vi simmade in längs mainline tills det var dags att vända på dags och gick sedan ut i lugn och ro. Grottan hade inte särskilt mycket droppformationer däremot var det mer nerrasade stenbumlingar och rätt mycket upp och ner. Profilen såg så där riktigt vackert sågtandad ut.

Vi avslutade dyket med valve drills och s-drills.